I diskussionerna kring den accelererande svenska gängkriminaliteten finns en sanning som sällan får den uppmärksamhet den förtjänar, nämligen den som säger att staten alltid är starkast. Den sicilianska maffian är ett utmärkt exempel. När Benito Mussolini kom till makten lyckades han genom att mobilisera den fascistiska statens fulla våldspotential faktiskt helt utplåna den organiserade brottsligheten.
Häromdagen tjatade jag, bara som påminnelse, om min teori om var huvudmotsättningen går i Sverige, nämligen mellan å ena sidan politikerväldet med dess allierade och försörjda, å den andra den nettoskattebetalande medelklassen.
Snygg teori, Engellau, men vad ska vi ha den till?
En bra teori är praktiskt användbar eftersom den hjälper sina bärare att förstå, handla och i bästa fall till och med förutsäga. Min fru har en praktisk teori som säger att om hunden står och gnäller vid ytterdörren så vill han antagligen ut och kissa. Om hon handlar i enlighet med den teorin så avlöper det hela väl men om hon ifrågasätter den följer en hel del omak när den förtvivlade hunden till slut löst sitt problem inomhus.
Om man – mot bakgrund av det senaste årtiondets sprängningar, skjutningar och attacker med handgranater – ber herr Google att leta efter frasen ”extremt för ett land som inte befinner sig i krig” så kommer han tillbaka med 183 000 träffar. Rätt många av dessa avser kriminalkommissarie Gunnar Appelgren och moderatledaren Ulf Kristersson som båda, kanske oberoende av varandra, fällt yttrandet, den senare under sommarens Almedalsvecka.
Det har exempelvis sprängts 116 handgranater på åtta år. Det är lite mer än en smäll i månaden. Även det övriga våldet har ökat kraftigt, skriver en kriminolog i Dagens Industri, ”skjutningarna har stått för runt 40 procent av det dödliga våldet på senare år. Det finns fortfarande en stor mängd illegala vapen och handgranater i omlopp. Det lär således bli värre innan det blir bättre”.
”Förutom studenten skottskadades även en taxichaufför i samband med skjutningen i Nacka. De två skottskadade personerna ska enligt polisen inte haft någon koppling till skjutningen utan bara befunnit sig på fel plats vid fel tidpunkt.”
Ovanstående citat är hämtat från en artikel i Svenska Dagbladet, och rör skjutningen i Nacka för lite sen. Men det kunde ha varit vilken tidning som helst, och rört vilket brott som helst. I Sveriges Radio kunde vi läsa samma sak – med ett litet tillägg om den skjutning som ägde rum strax före Nackaskjutningen:
Sommaren 1967 fick namnet ”kärlekssommaren” – det var hippiesarnas tid. Blomsterbarnen var höga och dansade obekymrat till tonerna av The Doors ”Light my Fire”:
You know that it would be untrue
You know that I would be a liar
If I was to say to you
Girl, we couldn’t get much higher
The Doors låt släpptes i januari 1967. I San Franciso förkunnade hippiegurun Timothy Leary, iförd fotsid vit tunika och blommor bakom öronen, sin filosofi: ”Turn on, tune in, drop out”. San Francisco i Kalifornien var hippierörelsens Mecka. Förutom droger förespråkade Leary kollektivt boende, en ”hållbar miljö”, antirasism, allt åt alla och fred på jorden, ja, ungefär som svenska Miljöpartiet idag.
Att en uppfattning slår rot i samhället behöver ingalunda innebära att den är rätt. Sedan antiken arbetade astronomerna mestadels med en geocentrisk världsbild där jorden utgjorde världsalltets centrum. Denna uppfattning gick tillbaka till Aristoteles och innebar synnerligen komplexa utmaningar för astronomerna eftersom planeternas rörelser relativt jorden av naturliga skäl blev högst oregelbundna. Världsalltet indelades i olika sfärer där uttrycket sjunde himlen var något alldeles extra och ett uttryck för den extatiska kärleken.
För ett tag sedan slog det mig att under alla politiska konflikter i samhället till exempel mellan svarta och vita, konservativa och socialister, kvinnor och män så finns det en ännu mer fundamental motsättning, nämligen mellan dem där uppe och dem där nere (se denna artikel).
Att det ligger till på det viset har jag fastställt genom introspektion. Det händer att jag i sociala sammanhang får underlägsenhetskänslor. Det spelar ingen roll om det är ”befogat” eller ”obefogat” – vem som nu skulle avgöra det – eller vad det är som framkallar denna obehagliga upplevelse hos mig. Jag vet bara att jag hatar den där personen som sätter sig på mig eller – han kanske är oskyldig – förmår mig att känna mig påsatt.
Just nu stormar det kring Sölvesborg. Kommunen har nämligen beslutat att man ska återgå till traditionell flaggning på stadshuset.
Egentligen är det förstås den naturligaste saken i världen att en kommun väljer att hissa flaggan på ett traditionellt sätt, det vill säga att de flaggar med nationsflaggan och stadens flagga. Men eftersom en av de flaggor som därmed inte längre kommer att hissas på stadshuset i Sölvesborg är Prideflaggan – och eftersom SD är ett av de partier som slutit upp bakom beslutet – så har svenska medier gått i taket. DN och Expressen öser på med fejk news så det sjunger om det och kallar beslutet för ett ”förbud mot Prideflaggan” trots att det inte ens handlar om det. Dessa medier, som annars anklagar alla som skriver något de själva inte gillar för att sprida fejk news, skyr inga medel för att svartmåla Sölvesborgs politiker och sprida hat mot dem.
FRÅGAN:
Hej Katerina!
Vi är ett par som har varit gifta i 21 år, i stort sett är vi goda vänner och har trevligt tillsammans. Vårt stora problem i förhållandet är att vi främst är just vänner… att vårt sexliv i stort sett avsomnat sedan något år. Det här är såklart besvärande, det känns som om vi missar något väsentligt i vårt liv. Kan man väcka lusten med hjälp av terapi? Eller är vi dömda till skilsmässa? Vi känner oss båda för unga för att leva i ett ”vitt” äkstenskap, sånt är väl till för pensionärer… vi har inte ens fyllt
Nu ska jag svära i kyrkan. Dubbelt till och med. Dels kommer jag att hävda att politiker har för dåligt betalt. Dels, och ännu värre enligt svensk moral, så kommer jag att avslöja att jag är politiker så jag talar i egen sak! Är jag nu helt från vettet? Vet jag inte att politiker är inkompetenta lismande lögnare som bara försöker tillskansa sig makt och pengar åt sig själva och sin klass?
Inspirationen till den här artikeln kom från Patriks artikel den 5 september ”De straffria och ansvarslösa”. Där går han hårt åt politikerna vilket är ett vanligt tema på DGS. Lata och ansvarslösa men välbetalda, är andemeningen i dessa.
Svenska samtida skådespelare verkar ha svårt att framställa sina rollfigurer med självklarhet och naturlighet. Man försöker vara äkta och sann, men ofta blir det inte trovärdigt. Kan det vara en spegling av en samhällsutveckling där vi inte längre upplever vår tillvaro som rättfärdig och legitim? Hur gestaltar man en svensk man 2019 som bottnar i sig själv och tar sin existens för självklar?
Jag har en teori. Jag tror att vår svenska oförmåga att bottna i oss själva och att ta vår existens för självklar kommer till uttryck inte bara i en självmordsbenägen politik i förhållande till vår kultur och identitet utan också i en märkbar svårighet hos våra skådespelare att utöva sin konst med självklarhet och autenticitet. Det är som att många svenska aktörer till varje pris vill vara naturliga, men att naturligheten inte finns.
Nu har jag inte skrivit om huvudmotsättningen i Sverige på så länge att du kanske tror att den har upphört. Det har den inte. Den går fortfarande mellan å ena sidan det makthavande politikerväldet med vidhängande välfärdsindustriellt komplex (och ett trasproletariat med beroende klienter som viktigt väljarunderlag) och å den andra sidan den nettoskattebetalande medelklassen.
Min ambition, när jag för fyra och ett halvt år sedan tillsammans med Annika Borg startade den här bloggen, var att under historiens gång, det vill säga medan dagarna gick, fila på den analysen av Sverige för att se om min tes, som då bara var ett sociologiskt hugskott eller ett suddigt fotografi av terrängen, skulle visa sig vara en sann karta som går att använda för att orientera sig i vårt samhälle.
Det här filmen innehåller en av Michael J. Fox mindre kända roller. Han spelar den busige high school-eleven Jay-Jay Mannings. High School U.S.A. producerades av tv-bolaget NBC och släpptes 1983. Förutom Fox, känd från Family Ties (1982-89), så medverkar flera skådespelare från tidens populära sitcoms. Todd Bridges och Dana Plato var med i Diff’rent Strokes (1978-86) och Nancy McKeon i The Facts of Life (1979-88).
Filmen utspelar sig på Excelsior High School i Kalifornien. Jay-Jay Mannings fattar tycke för Beth Franklin (Nancy McKeon), som tyvärr är ihop med skolans kung Beau Middleton. Han är rik och arrogant, ledare för skolans fotbollskillar och kör runt i en svindyr cabriolet. Han representerar preppy-typen och ser ut som en ung John F. Kennedy.
Den senaste tiden har jag tänkt mycket på min farmor, Hilda Viktoria, efter att Det Goda Samhället publicerade en gästkrönika av Mira Aksoy om vikten av att klä sig med stil för självrespektens skull. Det var nämligen något som min farmor lade stor vikt vid, och som hon lärt sig av sin egen mor, Emma Persdotter.
Hilda föddes 1887, som yngsta dotter till torparna August Johansson och Emma Persdotter. När Hilda var ett par år gammal tog hennes far August Amerikabåten ”over there” för att starta ett nytt liv.
Baklås verkar vara en bra beskrivning. Enligt tyska IWR (Internationalen Wirtschaftsforums Regenerative Energien, Ekonomiskt forum för förnybara energikällor) har intresset att lämna anbud för nya vindkraftsprojekt i Tyskland ”sjunkit till det lägsta någonsin”.
Ett av skälen till den märkbara minskningen är att den tyska vindkraftsindustrin sedan två år tillbaka inte alls får statliga subventioner i samma utsträckning som förr, och eftersom vindkraften ekonomiskt inte står på egna ben är givetvis intresset från företagarhåll därför svalt.
Nästan allt man säger, framför allt om samhällena och de historiska förloppen, är förenklingar eftersom det inte existerar någon slutgiltig och stabil sanning (annat än i diktaturer som fastställer sin sanning med våld om det behövs). Men eftersom människan måste orientera sig i tillvaron måste hon bestämma sig för något slags provisorisk sanning i frågor som angår henne.
En fråga som angår mig liksom den angår alla andra tevetittare och tidningsläsare är det här med nazism och högerextremism. Jag tror att det finns två saker att oroa sig för i sammanhanget. Den första är att det kan bli fler dåd av ensamma, självrekryterade förövare som Anders Breiviks i Norge och Patrick Crusius i El Paso. Den andra farhågan är att det bildas en stark politisk rörelse som på något vis lyckas överta makten i Sverige ungefär som på 30-talet i Tyskland.
Tapani Juntunen är invandrare, assimilerad svensk och boende i en mångkulturell förort. Dessutom är han homosexuell, gift med en muslim och kommunpolitiker för Sverigedemokraterna. Han borde alltså vara sällsynt väl skickad att svara på frågan vart Sverige är på väg. I ett FB-inlägg nyligen påpekar han att vi nog kan glömma det där med mångkulturen. Istället närmar vi oss en situation där två ”majoritetskulturer” står mot varandra.
För några månader sedan publicerade Stiftelsen Det Goda Samhället en rapport om invandring och brottslighet som är lätt åtkomlig på hemsidan. Där finns också allt det statistiska material som Brottsförebyggande rådet tog fram som underlag för rapporten. Bara en liten del av underlaget användes i rapporten så var och en kan botanisera i underlaget och göra sina observationer. Här kommer en observation som inte finns i rapporten.
Den fråga jag ska försöka besvara är följande. Om det en vecka anländer ett hundra afrikanska migranter till Sverige, hur många av dessa kommer inom en femårsperiod att ha begått brott? Svaret är ungefär fyrtio. Är det mycket eller litet? Det vet jag inte, det får du bestämma själv.
Arvid Nikolausson, 25 år, från Alvesta skriver att det mångkulturella experimentet är dömt att misslyckas. Vi människor söker oss nämligen till dem vi känner en naturlig samhörighet med. Om vi inte känner igen oss i varandra blir det svårare att upprätthålla tillit och samverkan. Svensk identitet och kultur utgör en utmärkt grund för naturliga kopplingar mellan människor, men också till historia och framtid. Unga svenskar måste våga ifrågasätta vänsterns stigmatisering av konservatism och nationalism.
Under de senaste decennierna har trygghet och gemenskap fått stryka ordentligt på foten i Sverige. Vi har istället tvångsintegrerats in i ett samhälle många vare sig bett om eller känner någon entusiasm inför, ett samhälle som inte vilar på en kulturell men på en global gemenskap där nationer, kulturer, och värderingar är mer eller mindre universella.
Av sommarens sommarpratare kom så turen till toppdiplomaten, tillika Sveriges FN-ambassadör, Olof Skoog. Jag har tidigare här på DGS kommenterat Advokatsamfundets f d generalsekreterare Anne Rambergs sommarprat.
Skoog berättar om sina spännande uppdrag, bland annat på Kuba, och möten med Castro och Trump. Vi får även höra om samarbetet med Hans Blix och förspelet till Irakkriget.
Forskare drabbas allt oftare av hot om våld och repressalier. Fenomenet ska inte försvaras, men det kan förklaras. Det svenska forskarsamhället har nämligen inte ställt sig utanför den i vår moderna tid så framträdande ideologiska trend som säger att kamp och förändring har ett egenvärde. Orättvisor ska bekämpas, normer ska utmanas, strukturer ska krossas. Varför skulle den akademiska forskningen gå fri från konflikter den själv till viss del har underblåst?
Vetenskapsrådets nättidning om akademisk forskning, Curie, publicerad nyligen en artikel om de hot om våld och repressalier som forskare verksamma i Sverige numera kan utsättas för: ”Runt om i landet utsätts forskare för hot i sin vardag. Hoten kan leda till att forskare känner sig otrygga på arbetsplatsen, inte vågar forska inom vissa områden eller blir försiktigare med vad de publicerar.”
Att fulstämpla betyder att använda ett nedsättande epitet, som till exempel rasistisk, när man beskriver en politik eller en politiker som man inte gillar. Det görs ofta inom SVT, vilket rimmar illa med företagets egna påstående att man idkar kvalitetsjournalistik. Det kan handla om oskyldiga saker som att karakterisera partier som populistiska men det kan också övergå till direkta förtalsstämplingar som att någon är främlingsfientlig. Fulstämpling är ingenting som SVT ska syssla med. Avtalet med staten kräver politisk neutralitet.
Jag har ägnat debatten om den muslimska kvinnoklädseln – hijab, andra slöjor, burkini och sådant – ett ganska förstrött intresse eftersom jag inte förstått eller inte besvärat mig med att ta ställning. Men så lättsinnigt kan man ju inte förhålla sig till en brännande samhällsfråga så jag började fundera lite och nu tänker jag tala om för dig vad jag kommit fram till om du orkar läsa.
Tänk dig ett kors vid vars spetsar det finns markeringar för Nord, Öst, Syd och Väst. Var och av dessa representerar en inställning i slöj- och klädfrågan. Nord och Syd rör sig en dimension, Öst och Väst i en annan. Positionerna Öst, Syd och Väst är erkända men Nord artikuleras sällan. Jag ska strax göra det.
Man, inte så få, påstår att verkligheten hunnit ifatt våra politiker och andra makthavare. Tro inte på dessa utsagor. De är följden av rent önsketänkande eller också är de regelrätta lögner. Detta utesluter inte att enskilda människor på olika håll faktiskt kommit att se verkligheten och inte skyggat för att också ompröva sin inställning. Men det mesta är taktiska anpassningar gjorda just för att slippa en verklig omprövning. Jag skall ge några exempel.
Det räcker med tre stora filosofer för att begripa västerlandets tänkande: Platon, Aristoteles och Jesus. Platons grundidé är att människan inte kan begripa den sanna verkligheten men att det trots detta finns en sann verklighet. Detta är innebörden av hans berömda liknelse om människorna som sitter fjättrade i en grotta med ögonen riktade mot grottans vägg och bara kan se återskenet och skuggorna av den verklighet som utspelar sig bakom deras nackar.
Lagom till riksdagens öppnande kommer ännu ett larm om det förfärliga tillståndet i äldreomsorgen. Från över 2000 arbetsplatsombud runt om i landet kommer rapporter om att fyra av tio säger att bemanningen under sommaren varit otillräcklig eller till och med katastrofal – och där hälften berättar att vikarierna har saknat tillräckliga kunskaper i svenska för att kunna utföra sina arbetsuppgifter. Så illa är det alltså att bli gammal i Sverige – så behandlas alltså de som byggde upp landet och välfärdssamhället.
Vi har en övertro i Sverige på lagar och kontrakt. Allt vi gör ska stipuleras och regleras. Det gäller alltifrån regler i skolan till normer och värderingar i samhället. Vår tids kontraktsteoretiker tror till och med att vi ska kunna hantera vilka kulturkrockar som helst så länge vi alla lever under samma lagar. Men är det inte så att vår besatthet av lagar och regler egentligen mest avslöjar vår brist på tillit och gemenskap?
Jag har en bekant som jobbar på ett HVB-hem, det vill säga på ett institutionsboende för ungdomar med sociala problem.
Enligt den islamiska kalendern befinner vi oss nu i årets första månad, muharram. I år börjar muharram den 31 augusti och slutar den 29 september. Den här månaden är framför allt viktig för shiamuslimerna. Den 10 muharram dödades Hussein, profeten Muhammeds barnbarn, under slaget vid Karbala i slutet av 600-talet.
Shiamuslimerna tror att Hussein var Muhammeds efterträdare som ledare för muslimerna, att han var ofelbar och begåvad med gudomliga krafter, alltså ungefär ett helgon. Den 10 dagen kallas ”ashura” (det betyder den tionde på arabiska) och är i praktiken den största högtiden bland shiiter. Då samlas de för att sörja Hussein, sjunger sånger om honom och berätta legenderna om hans liv och död.
FRÅGAN:
Hej Katerina!
Först vill jag tacka dig för ditt engagemang i samhällsdebatten. Jag har varit och lyssnat på dig vid Mynttorget och ser hur du/vi jobbar i motvind.
Men nu till mitt problem: Jag är farmor till en pojke på 9 år och två flickor på 7 och 3 år. När 3-åringen började få egna idéer så upplevde jag att hon kände antipati gentemot mig. Hon kunde börja gråta när hon såg mig och emellanåt gå förbi och slå mig, hon har sagt att hon inte älskar mig. Jag har inte lagt ned någon energi på detta utan hoppats att det ska gå över, men tyvärr så fortgår det.
Vi kan räkna med att Sverige kommer att bevilja minst en halv miljon uppehållstillstånd fram till och med 2022. Det är slutsatsen av Migrationsverkets senaste prognos från juli. Hälften av dessa tillstånd kommer från asylinvandringen med påföljande anhöriginvandring och den andra hälften rör sig om arbetskraftsinvandring utanför EU/EES, så kallade tredjelandsmedborgare. Det är rimligt att anta att en överväldigande del av de tillstånd som kommer att beviljas kommer att gå till utomeuropéer. Utöver detta tillkommer gäststudenter, övriga anhöriga och rörlig arbetskraft inom EU. Den senare gruppens omfattning har inte svenska myndigheter sedan 2014 någon övergripande koll på. Systemanalytikern Kyösti Tarvainen, docent emeritus vid Aalto universitet, gjorde nyligen en beräkning att Sveriges nettoinvandring 2018 (invandring minus utvandring) på drygt 88 000 personer var nästan dubbelt så stor som övriga Nordens tillsammans. För Sveriges del skulle en majoritet av dessa ”nettoinvandrare” vara muslimer.
DET GODA SAMHÄLLET 