Hustrun och jag har tillbringat en helg i Köpenhamn eftersom en av sönerna har flyttat dit från Malmö. Jag har vänner som på senare tid har sagt att Malmö är en trevlig stad. På min fråga om när de senast besökte Malmö blir svaret svävande. Det var nog längeseda. Mycket har hänt på senare år.

En tredjedel av stadens budget är bidrag i det nationella kommunala utjämningssystemet. Runt två tredjedelar av befolkningen är födda utanför Europas gränser eller har föräldrar födda i utomeuropeiska länder. Det syns i gatubilden. Bleka skandinaver är numera i minoritet och saknas nästan helt i flera områden.

Moskéer tycks finnas lite varstans både officiella över jord och halvofficiella i källare. Orimligt billig (enligt skattmasen) och god fallafel råder det ingen brist på. Malmö kan inte alls beskrivas som traditionellt europeisk menar jag, utan måste betraktas som resultatet av den pågående omvandlingen av vår kontinent. Islam står stadigare i Malmö för varje vecka.

Dagarna efter massakern på judar 7 oktober 2023 gick långa bilkaravaner runt i staden, det var som firandet av en stor seger. Bilar tutade, folk (män) skrek och hurrade. Många icke-svenska flaggor syntes och språket var arabiska. Pressad på förklaringar svarade kommunalrådet Katrin Stjernfeldt Jammeh (s) undvikande och relativiserande. Ungefär att ’om’ det förekommit hyllningar av massmord vore det förfärligt.

Judiska församlingen i Malmö hade 3 000 medlemmar för 50 år sedan, nu har den 500 och fortsätter krympa.

Reser man över sundet till Köpenhamn är skillnaden dramatisk. Livet i den danska huvudstaden påminner om hur det var i Stockholm på 1980-talet, även om det inte helt saknas inslag av islam i gatubilden, kvinnor i hijab. Hur som helst har Malmö drygt tio gånger fler skjutningar och grova våldsbrott än Köpenhamn med dess tredubbelt större befolkning. Sonens portuppgång i Malmö (HSB-fastighet) sprängdes två gånger och ett nationellt uppmärksammat mord ägde rum 2022 i Emporia, ett köpcentrum några kvarter från hans dåvarande bostad.

Tidigare i våras besökte sonen och den judiska flickvännen Marocko. Flickvännen träffade en del släktingar som stannat kvar trots förföljelsen av judar. Under senare hälften av 1940-talet fanns runt 250 000 judar i Marocko, idag beräknas de uppgå till några tusen. Trenden hade varit likadan i hela Nordafrika, där judar bott sedan romartiden. På samma vis har det varit i hela Mellanöstern, i exempelvis Iran, Irak och Syrien där judar funnits sedan biblisk tid.

I Egypten bodde ca 80 000 judar under 1950-talet, nu återstår enligt uppgift endast några hundra. Det som en gång var en stor koptisk kristen befolkningsgrupp i Egypten, kanske den största gruppen i landet, är nu reducerad till en spillra av 8 – 10 miljoner. Runt 5 – 10% av befolkningen. Ja en spillra, allt är relativt. Befolkningen i Egypten består idag till 90% (runt 100 miljoner) av sunnimuslimer.

Den arabisk-muslimska expansionen (vissa säger kolonialismen) under de senaste 70 – 80 åren har varit en religiös och kulturell tsunami – förödande för alla former av mångfald i MENA-länderna. Alla resonemang och slagord som handlar om att judiska sionister ockuperar Palestina blundar för vad som pågår i stort.

Många av judarna i MENA-länderna har sedan 1950-talet flytt(at) till Israel men de flesta tog sig till Europa eller USA.

Sonen och hans flickvän har trots situationen en ganska svag känsla för sitt r judiska påbrå. Hon tycker att släktingarna är jobbiga när de tjatar om det judiska och om faran med islam. Sonen är stort sett ointresserad av sin andel judiska gener, eller undviker frågan. Ingen av de två ser islam som ett stort problem, eller ens ett problem. Hustrun och jag suckar men säger för stunden inte så mycket om saken.

För några decennier sedan irriterades jag av att européer i allmänhet och svenskar i synnerhet, kallades ’fredsskadade’ av israeler.

Det gör jag inte längre.

BILD: Frederiksberggade 19, Köpenhamn. 1950.

Jacob Hansen är skribent, flanör och fri forskare inom Life-Style Design (pensionär). Kör gärna motorcykel. Före detta serieentreprenör. Bred akademisk inkompetens, blev fil kand och fil mag i lagom tempo. Bor med lagvigd hustru, mestadels i Stockholm. Har tre vuxna söner och barnbarn på gång.