Hela den underliggande strategin när det gäller krigföring har ändrats, berättade en vän som arbetar i försvarsindustrin för mig häromdagen. Intill nyligen satsade man enorma summor på att utveckla de mest avancerade vapnen. Längst bort på den stegen finns kärnvapnen. Oerhört kraftfulla och förödande vapen som kostar ofattbara summor att utveckla. Men samtidigt är de urskillningslösa och politiskt för riskabla för att användas, tack och lov. Istället bygger man stridsflygplan som vårt eget Gripen för miljarder. Starka men mycket dyra. Det läggs också stora pengar på robotar (raketer) både för anfall och försvar och där de mest avancerade är de fruktade hypersoniska som ryssarna har tagit fram. Sådana kostar många miljoner kronor per styck att tillverka och förstås ännu mycket mer att utveckla.

I Ukrainakriget och i Irankriget har drönarna helt vänt upp och ned på taktiken. Stora mängder drönare, ibland tusentals per dag, används och offras kontinuerligt. Detta är möjligt för att det är mycket billigt och enkelt att tillverka en drönare. Det är faktiskt möjligt att konvertera en drönare från Kjell & Co som kostar några tusenlappar till ett livsfarligt vapen eller en kapabel spaningsenhet. Stridskraften från en enskild drönare är förstås mycket blygsam men i tusenden blir de sammantaget väldigt potenta. Och flexibiliteten är oöverträffad samtidigt som risken för de som avfyrar blir liten.

Egentligen är det väldigt enkelt, i både krig och fred. Priset är den mekanism vi har för att bedöma hur mycket resurser som går åt för att åstadkomma en viss sak. Är det dyrt kan vi inte göra så mycket eller så många. Är det billigt däremot, kan vi producera i överflöd. Det finns ingen väg runt detta. Det har, föga förvånande, visat sig avgörande i dessa båda krig.

Kontrastera nu detta mot den Gröna Omställningen. Här har principen att bygga industrier som producerar i stort sett samma saker som man gjorde tidigare men till ett högre pris varit den dominerande. Enligt förespråkarna så skulle detta ge guld och gröna jobb. I praktiken har det mest blivit fiasko vilket inte borde överraska. Att tillverka dyra produkter utan synbara fördelar är en väldigt dålig strategi som aldrig har fungerat. Även om politikerna försöker tvinga kunderna att byta så blir resultatet bara att marknaden krymper eller i värsta fall helt försvinner.

Bilindustrin är kanske det område där den Gröna Omställningen märks mest. Här har elbilarna förts fram som den teknik som ska rädda klimatet. Stora subventioner och andra favoriseringar har gynnat dessa även om entusiasmen bland politikerna har minskat när kostnaderna har blivit tydligare. Politikerna har emellertid lovat tillverkarna att de ska beskatta de fossila bränslena så hårt så att det snart blir för dyrt att köra konventionella bilar. Att höja skatter är ju deras favoritsysselsättning och det som de lever av. Men även denna iver har svalnat när de (till sin förvåning, tydligen) har upptäckt att bilister också är väljare och dessa har så småningom upptäckt vad som pågår. Bränsleskatternas eviga höjning har därför avstannat i vårt land. Krisen för elbilsförsäljningen blev ingen överraskning.

Om vi nu skärskådar bilindustrins taktik kan vi urskilja två linjer. Den ena, som Tesla är ett framgångsrikt exempel på, är dyra lyxiga bilar, företrädesvis sportbilar med enorma prestanda. Sådana bilar kan säljas till nästan vilket pris som helst bara hypen är den rätta. Och de har haft en väldig draghjälp av klimatpropagandan i våra medier. Nackdelen är att dessa bilar når bara några procent av marknaden. Dels för att de är mycket dyra och dels för att de inte är särskilt praktiska. Den andra linjen som de flesta europeiska tillverkare har valt, är att producera ganska stora och tunga bilar med mycket finesser och förvånande goda prestanda om än måttlig räckvidd. Dessa bilar är också dyra. Det beror till dels på att stora utvecklingskostnader måste sväljas men också på att batterierna är dyra och mycket tunga, de väger 500 kg plus 100 kg motor och växelriktare vilket är 300 kg mer än en konventionell motor och växellåda. Det betyder att ramen måste byggas kraftigare, hjul och bromsar måste göras större med mera. Elbilar blir alltså med nödvändighet tunga och denna nackdel kan inte byggas bort med känd teknik. Receptet för att bygga konventionella bilar billigt har alltid varit att göra dem lätta vilket tillverkarna har lagt stora utvecklingspengar på. Så även om batterierna blir billiga så kommer stora elbilar framgent att vara dyra att tillverka. Och sådana är svåra att sälja om det finns alternativ trots att de subventioneras av de konventionella bilarna.

Men det tredje segmentet då? Små, billiga bilar har alltid varit de som har blivit försäljningssuccéer såsom VW bubblan och Fiat 600. Det borde ju vara extra viktigt när nu elbilar är dyra i grunden. De finns inte! Troligen beror det på att tillverkarna helst inte vill vara i massegmentet där det är svårt att tjäna pengar utan enorma volymer och att politikerna har lovat att de konventionella bilarna ska straffas ur marknaden. Troligen har politikens inblandning allvarligt skadat elbilsmarknaden!

Tänk nu tanken om politikerna aldrig hade blandat sig i. Biltillverkarna hade då förstått att förutom udda lyxbilar så kommer elbilar aldrig att slå om de inte blir billiga. Kanske hade de då kommit fram till ett helt annat koncept istället för att drömma om politikernas gåvor. En billig, liten och lätt bil för 99 000 kr. En sådan bil kan inte konkurrera med Volvo-kombin på semestern men väl till jobb- eller shoppingresorna som utgör majoriteten av resorna. För att bli lätt måste den ha kort räckvidd, förslagsvis 12 mil som räcker för de flesta resor. Ett sådant batteri väger bara 100 kg och bilen behöver inte bli tyngre än en vanlig småbil. Man kan förslagsvis montera det i 8 stycken 12,5 kiloskasetter som bekvämt kan bytas mot laddade på mackar ifall man skulle vilja åka längre. Laddningen kan ske med vanligt vägguttag över natten. Det hela kan göras i stort sett utan ny infrastruktur. Billigt och praktiskt.

För att bli lönsam måste en sådan modellserie säljas i många miljoner exemplar men det är säkert möjligt till rätt pris och med rimlig kvalité.

Att först satsa på andrabilar kunde kanske ha varit lösningen. I vilket fall så fungerar marknaden bättre utan politisk inblandning.

BILD: En tidig elbil. Byggd av den franske ingenjören Gustave Trouvé (1839-1902).