Ingen har väl missat SVT-journalisten Rikard Berglins försök att ge sin egen karriär en skjuts genom att spela huvudrollen i en drapa om hamburgerkedjan Max. Ni vet, stressad personal gör ett misstag och kränkt public service-anställd ser chansen att använda skattebetalarnas pengar till att göra ett inslag om sin egen förträfflighet. Men scoopet kom av sig. Som det kom av sig. Här är del II i SVT-såpan:

Efter att Berglin gjort sitt självförhärligande reportage, som slog så fel, fick han tillfälle att gråta ut i branschtidningen Journalisten. Där beskriver han kritiken som att han ”simmade i ett hav av idioter”.

Det är självgodhet som inte står den store Jan Guillou långt efter. Faktiskt riktigt imponerande, om man ska vara ärlig. Det krävs en hel del inbilskhet för att man ska tro att folk är intresserade av ens egen kränkthet, bara för att man råkar vara journalist.

Han kallar det – givetvis – för en ”hatstorm” därför att journalister idag generellt inte förstår att det är skillnad på kritik och hat.

Det säger en del om både bildningsnivån och självbilden hos sagde skattefinansierade journalist och hos kåren i stort. Än mer om avståndet mellan journalister och allmänheten, inte minst mellan public service-anställda och det hårt beskattade folk som betalar deras löner.

Kommunisttidningen ETC har sin egen vinkling på det misslyckade ”scoopet” – som i sig är hysteriskt kul. De är förgrymmade på SVT för att de ”vill få oss veganer att framstå som kompletta töntar”. Tomten som skrivit denna drapa är, föga förvånande, Christoffer Röstlund Jonsson. Han är om möjligt än mer kränkt än Berglin själv. Han är faktiskt så kränkt att han kallar Gävle för ”ett pisshål i snön”. Härligt språk, va? Och inte ett dugg nedlåtande mot porten mot Norrland och de som bor där.

För ett par dagar sen dök det upp en reel i mitt Facebook-flöde – en reklamfilm för Max, där Rikard Berglins skjutjärnsintervju utgjorde inledningen. Det är väl det ultimata journalistiska misslyckandet. Den som är lagd åt det konspiratoriska hållet skulle rentav kunna få för sig att Berglin egentligen inte alls är en förorättad vegetarian utan anställd på Max pr-avdelning.

Hur som helst har detta varit ett sant nöje att följa. Låt oss hoppas på mer sånt här för humor kan man aldrig får för mycket av. Men helst inte på skattebetalarnas bekostnad nästa gång.

Bild: Pixabay