I Det goda samhällets lag är det inte endast skribenterna som informerar och puttar fram läsaren mot lärande och egna reflexioner, när de inte blott försöker friska upp hans minne i diverse ämnen (se vårt förra inlägg: En jävig gästtext om nyttan med DGS). Även en hel del av kommentatorerna bidrar i hög grad till det. Många av dessa kommentatorer är livserfarna och har uppenbarligen bildning och läsning som andra föda. Utöver det vägrar de, lyckligt nog, att lägga sitt tänkande på entreprenad.

De kan ”heta” exempelvis Nils Sture, han med kommentarer som oftast leder till ”sjuklövens” katastrofala migrationspolitik, kommentarer understödda med informativa länkar; Anna, hon som rätteligen frågar sig ”Vad lever vi i för verklighet”; Johanna, hon som insiktsfullt tipsar oss utan bröstarvingar att, innan dagen är inne, testamentera våra eventuella tillgångar för att de inte ska tillfalla den opålitliga Allmänna Arvsfonden; och Lars-Erik Eriksson, han som underrättar läsaren, med en anvisning till Sverige, om att exempelvis ”somalierna lär kosta drygt 9 miljoner norska kronor per person” i Norge, enligt det landets statistiska centralbyrå. Andra regelbundet återkommande kommentatorer som under åren har stimulerat åtminstone min vardag, utan att jag nödvändigtvis alltid håller med alla, är signaturerna AHA, BMB, Bejji, Kaivirihaur, Östrahult, Uppstigersolen, Sjöstrompeter52, Iah, tecla, Mayerrev, Sailor, JohanAdam, Cmmk, Teofrastus, Motvals, Lars, Hasse och Pär Engström, Jari Norvanto, Slaszlos, Björn Olsson för att nämna bara några.

Visst förekommer det i anslutning till de publicerade artiklarna kommentarer och repliker som avviker från den goda tonen och försök till sunda argumenteringar som annars nästan alltid dominerar i bloggen. Men i ärlighetens namn, vem är undertecknad att döma? Så låt oss lämna därhän dessa få möjligen ”malplacerade kommatecken” i DGS:s omfångsrika bok och i stället uppmärksamma de många läsarinlägg som är, återigen enligt min subjektiva mening, träffsäkra så till den grad att de är oförglömliga. Vad sägs förslagsvis, bland oräkneliga andra, om dessa följande fyra som är värda att läsas om och om igen:

Först denna färska kommentar av signaturen Elisabeth (den första): ”Etablissemangs-företrädare som parkerat sig på de politiska gräddhyllorna säger ofta att populister står för ’förenklade lösningar’ och ’skadlig polarisering’ utan att vara medvetna om på att det är just vad de själva står för.” Oops: Där plockade kommentatorn med finess dessa papegojor mitt i byn, eller åtminstone i ”vår”, medan många av oss, inklusive Pär Ström, står bredvid och säger: titta de är ju nakna!

Den andra är av signaturen ”Rune” om det intellektuella samtalet i storstäderna. Han skriver ”[…] Det sk intellektuella klägget i storstäderna lyckas bara styra samtalet så länge socialisternas dominans via skattebidrag enbart välkomnar deras befängda åsikter. Som svensk skäms jag att det i dagens Sverige är lättare att undgå kritik för offentliga vänsterextrema åsikter medan man hängs ut av den demokratiskt vidsynta sossekartan som nasse när man påpekar deras brist på logik och konsekvenstänk. Prova tex att skriva vänsterextrem och högerextrem i era datorer och se vilket ord som markeras som felstavat så ser ni vänsterns bekräftade världsbild. Kristersson, Bildt och deras husgud Reinfeldt gör inget åt Sverigebilden så länge paradvåningarna kan behållas och deras telningar via nepotism nåderikt får vistas i vänsterns värme. Själv utnyttjar jag bara det otäta samhällsbygget genom att anonymt i offentligheten stå utanför och njutningsfyllt pissa in.” Det finns säkerligen de som inte samtycker med kommentatorns analys men endast inläggets språkliga pregnans förbjuder åtminstone envar att semantiskt p… på det. Om vi får låna signaturens stilistik.

I samma språklig anda kunde vi nyligen läsa dessa 56 ord av signaturen ”Hatet förintar”: ”Europas tid tycks vara förbi för Europa bäddar illa för sin framtid. Hatet är en förintelsekraft. Krigshetsandet tjänar sataniska makter och vi sänks i andligt mörker; folk bryts ner, förvillade, blir simpla. Den manipulerande propagandan trasar sönder människors inre. Samvetets röst överröstas. Kyrkans bortvändhet från Kristus smärtar. Vi saknar världsligt ledarskap och andlig ledning. Båda sviker.” En diagnos som vill säga att Europa seglar mot framtiden med en trasig kompass och som flertalet miljoner européer lätt kan skriva under.

Och i inlägget av ”mikael J”, om två riksdagspartier, konstateras följande: ”På den tiden Liberalerna fortfarande hette Folkpartiet så ringde en person till partiets kansli och ställde en enkel fråga: Vilket folk avses i ert partinamn? Det blev tyst i luren. Ingen kunde eller ville svara. Enligt dem fanns ju inget svenskt folk. För dem är Sverige som en flygplats: Flygplatsens ”befolkning” är de personer som för tillfället råkar befinna sig där. Tar man en ögonblicksbild en tisdag och en annan dagen efter, så är ingen resenär densamma. Men det spelar ingen roll. För L är Sverige bara en landplätt och dess befolkning är de personer som för tillfället råkar befinna sig innanför dess gränser.

Ögonblicksbilden ÄR folket.

En annan lustig grej är att både C och L är de partier som tagit dubbeltänket allra längst. De är specialister på att hålla inbördes totalt inkompatibla värderingar i huvudet samtidigt. De försöker ställa sig in hos muslimerna genom att alltid stryka dem medhårs och till och med ha muslimska partiledare. ….Men samtidigt är C ett LBQHT-parti med särskild vurm för pedofiler och liberalernas ungdomsförbund kom för några år sedan med förslaget att legalisera nekrofili.

Den enda röda tråd som löper igenom dessa verklighetsfrånvända knaspartier är den totala nihilismen.”

Det är förmodligen enbart nihilisterna själva som kan ha ett konträrt förmenande mot monsieur ”mikael J”:s inlägg. Dessa nihilister framför allt inom eliterna är sorgligt nog många i vårt tidevarv. De är oförnuftiga och själviska och deras övertygelser kan uppenbarligen inte vila på något annat än presentismen; slavar under nuet som de är. Men ”Vad är egentligen en orubblig övertygelse? Är den ensidighet, envishet, andlig tröghet eller övermodig tro på egen omdömesförmåga?” frågade sig retoriskt Verner von Heidenstam i sin prosadikt ”Den ombytlige” i debutboken Vallfart och vandringsår från 1888; och svarar: ”Vilken stor gåva att hastigt kunna sätta sig in i andras tankar och uppfattning, vilken livlig själsverksamhet!” Ja, hellre att självmant, om det än är penibelt, ändra åsikt i tid på basis av verkligheten, än att senare bli örfilad av densamma, vilket kommer hända många nihilister förr eller senare om de inte reviderar sina tankar och uppfattningar.

Tankar och uppfattningar som, förnuftigt nog, av majoriteten av läsekretsens dagliga kommentarer samt av skribenternas alster här på DGS att döma, ofta är hämtade från verkligheten och inte, som nihilisternas, från en Potemkinkuliss.

Om det bland de DGS:are som har läst ända hit, finns de som känner sig bestormade av inställsamhet från min sida kan jag försäkra dem att lismandet inte ingår i mitt DNA, men däremot har jag lätt att glödgande uttrycka min hänförelse och tacksamhet när saker och ting, alternativt människors göranden och uttalanden, rimmar väl med mina förhoppningsvis förnuftiga värderingar. Det är enbart detta jag utryckte här trots att det självklart inte finns varken någon skribent, kommentator, DGS självt eller annan publikation som inte har brister. Men det är givet att vissa publikationer är bättre än andra, och i den här bidrar åtskilliga kommentatorer, var och en från sin vinkel och sanningslidelse, till att enligt min mening höja bloggens kvalité och bjuda läsarens synapser till dans till både välkända och främmande toner. En av dessa läsare är undertecknad, som ser fram emot inte enbart kommande artiklar, särskilt under detta viktiga valår, utan också med stor kunskapstörst och nyfikenhet de kommentarer som följer med. Alltså, tack på förhand och fortsätt att kommentera!

Mazigh Kiri Kessai är butiksarbetare. Han är en till Sverige sedan mer än 35 år invandrad berb från Nordafrika och har tidigare intervjuats och skrivit här på sajten.