Häromdagen besökte jag ett seminarium om Islamismen i Sverige. Det ägde rum i en källarlokal nära Odenplan i Stockholm, arrangerat av Demokrativärnet (drivs av bl a Annika Braun). Det paradoxala, som en av deltagarna beskrev det, var att medan vänstern/palestinademonstranterna öppet får, kan och vågar marschera genom Stockholms mest trafikerade gator under polisskydd, måste de som protesterar mot islamismens intrång träffas i en hemlig källarlokal. Platsen för seminariet meddelades nämligen inte förrän dagen innan seminariet, för att förebygga eventuella attentat.

Under seminariet deltog drygt 100 personer många med goda kunskaper om islams inflytande i Sverige. Josefin Utas, civilingenjör och opinionsbildare, ledde t ex en diskussion om hur islam påverkar kommunerna. Dagens kanske två starkaste punkter var föreläsningarna med två kvinnor som lämnat islam och berättade hur Islam fungerar.

Hulda Fahmi, som driver Set My People Free, konstaterade att 1,3 miljarder människor idag lever under islamskt förtryck, med hädelselagar och dödsstraff för de som försöker lämna islam och att religionen kommer fortsätta växa i värden, eftersom många inte har friheten att lämna. Hon påminde om hur viktigt det var att kämpa för att bibehålla Sverige och andra länder som positiva exempel på sekulära, liberala demokratier utan religiöst förtryck.

Mona Walter, svart debattör från Somalia, började med en tydlig uppmaning att Islam inte är en religion bland andra utan att den bygger på barbariska lagar om kvinnor, judar och kristna. Enligt Walter är:

”Sverige är världens enklaste land att islamisera! Svenskarna är toleranta, tystlåtna och protesterar inte. Vågar inte framhålla eller betona vår egen kultur och historia. Vi är också är naiva och godtrogna. Koranskolor och moskéer är farliga i Sverige, då de sysslar med indoktrinering! Det barnen lär sig i skolan om yttrandefrihet tvättas bort på fredagens i moskén och i koranskolan”. Vidare hävdade hon att: ”Islam fungerar som en parasit eller en cancercell i våra västerländska, demokratiska samhällen.”

Enligt en av debattörerna vill muslimer som migrerat hit leva i en svensk välfärdsstat, men fortsätta leva efter islamska lagar och regler. Och de börjar med att uppfostra sina barn att bära slöja och följa hederskultur: ”Med slöjan blir barnet en vandrande reklampelare för Islam.”

Johan Westerholm, som driver Ledarsidorna.se, började med att diskutera definitioner av Islam, respektive islamism: ” Alla muslimer är inte islamister, men alla islamister är någonstans muslim.” Ett långsiktigt problem, konstaterade Johan, är att på juristprogrammen är utrikes födda överrepresenterade. Om 20 år kommer de människorna sitta som utredare på regeringskansliet och domare i våra domstolar! Hans lösning var att vi alla ska fokusera på att prata mer om de negativa friheterna (vad folk ska skyddas från), då de positiva friheterna (vad folk har rätt till) kan användas för att rättfärdiga fascism och annat. Han avslutade med att citera Soheila Fors, med en liknelse som driver vad: ”Hederskultur är skelettet – religionen är musklerna, som får det hela att röra sig.”

Nima Rostami, advokat, lyfte det långsiktiga problemet med ”den demografiska faktorn”, och hävdade att den kommer vi inte undan (vita europeiska kvinnor föder mellan 0,7-1,5 barn/kvinna medan muslimska kvinnor mellan 2- 4 barn/kvinna). Islam och muslimer har ett extra starkt skydd genom bland annat vår Hets mot folkgrupp-lagstiftning, än övriga religiösa grupper och att den nya lagstiftning som tas fram idag anpassas för att skydda Islam.”

Göran Adamsson, som forskat på hur man får ett samhälle att ”hänga ihop”, konstaterade att ett av problemet är att Socialdemokraterna tidigare beslutade att ”mångkultur och mångfald” skulle vara ett fundament inom svenska universitetsutbildningen.

Michael Tärnfalk, pratade om Hedersrelaterat våld och socionomernas central roll inom HRV-frågorna. När socialen försöker hjälpa en ung tjej som försöker frigöra sig från en förtryckande familj, så säger lagen att hon primärt ska omplaceras i en ”närstående” familj, troligtvis i samma släktnätverk. Och då är det enormt stor skillnad om hon får komma i kontakt med en muslimsk, kulturrelativistisk kvinna i slöja som ser klanen som en naturligt fundament i samhället, eller en annan (svensk) person som faktiskt ser att lagen inte är applicerbar I det här fallet, utan att den unga tjejen behöver något annat.

Ann Charlott Altstadt, journalist och författare, lyfte postmodernismen och att den har skapat dagens relativisering, där man alltid hejar på den som är mest förtryckt. Roger Sahlström, fotograf och debattör, tyckte att media inte har hanterat Islam och islamism som den demokratifientliga, destruktiva religion det är. Vänstern är i stort behov av att kunna utmåla de som kritiserar islamistiska ideologi för rasister, annars funkar inte deras teorier. Han ansåg också att många journalisterna idag lever i en alternativ verklighet. ”Vi kan inte låta Anders Lindberg och NMR skapa det offentliga samtalet”.

Två debattörer tillfrågades huruvida de var optimistiska eller pessimistiska inför framtiden. Svaret var pessimistisk och ännu mer pessimistisk. Och det är tyvärr min uppfattning också. Det fanns dock en positiv aspekt och det var att en av debattörerna, Göran Adamson, som undervisar på universitetet, märkte att unga studenter verkar trötta på woke/pk -rörelsen och att de – till skillnad från sina äldre syskon/studentkamrater – är en ”ny generation”, som de uttrycker sig.

Och detta fenomen har även S kommit till insikt om. I undersökningar om skolungdomars politiska preferenser så har SD, som nationellt har ca 20 % väljarstöd, ca 30% stöd bland unga skolungdomar. Detta är naturligtvis katastrof för vänstern och förklaringen är nog att ungdomarna i sin vardag drabbas av invandrarvåld i form av förnedringsrån, våldtäkter och en allmän rädsla för invandrarungdomars våldskapital.

Kanske kan man ha en liten positiv förhoppning om framtiden i alla fall.