MOHAMED OMAR: Något om islams ursprung

Efter många års läsning om islams ursprung har jag bildat mig en uppfattning om hur det kan ha gått till.

Många tänker sig att islam uppstod någonstans i den karga arabiska öknen.

Jag tror dock att bakgrunden till islams uppkomst är kriget mellan Bysans och det persiska, sassanidiska riket, som varade mellan 602 och 628. Kriget var den tidens världskrig. Och det hade religiösa förtecken: det kristna, grekisk-romerska riket försvarade kristenheten mot de hedniska perserna.

Persernas religion zoroastrismen skildrades av samtidens kristna författare som djävulsk hedendom.

Den kristna sidan uppfattade krig som en kamp för kristendomens överlevnad. Om perserna hade intagit Konstantinopel, vilket de var nära att göra år 626, hade det inneburit en stor förlust för kristenheten.

Kriget gav upphov till starka apokalyptiska stämningar. Särskilt starka var dessa stämningar när det gick bra för perserna och de övergick till skräck och förtvivlan när perserna erövrade Jerusalem år 614 och bortförde Det sanna korset, kristenhetens heligaste relik.

Gott stod mot ont, Gud mot Djävulen.

När det är som mörkast är gryningen som närmast. Bysantinarna bröt persernas belägring av Konstantinopel och kejsaren samlade ihop en ny armé ur spillrorna och lyckades på ett närmast mirakulöst sätt återta Jerusalem och sedan tåga mot hjärtat av det persiska riket.

När krisen var som djupast; när hedningarna förstörde kyrkor och slaktade kristna i Jerusalem, var det många som frågade sig om detta var Guds straff för synder eller villoläror. Det hördes rop på bot och rening och bättring.

Jag tänker mig att det är under denna kris som en grupp arabisktalande kristna träder fram. De kommer från en monastisk eller asketisk gemenskap där man läser psaltaren och syriska hymner i arabisk översättning. En karismatisk domedagspredikant uppmanar dem att återinträda i världen. Tiden kräver handling snarare än kontemplation.

Dessa arabisktalande kristna går längre än de flesta i sin ”rening”. De kräver en strängare monoteism och talar om att rensa bort alla nypåfund och återgå till Moses och Abrahams tro. Det innebar att Jesus var helt och hållet en människa. En profet bland profeter.

Strax före bysantinernas återerövring av Jerusalem och invasion av det persiska kärnlandet råder apokalyptisk stämning och korstågsfeber i hela området. Koranen, den samling hymner och predikningar, sannolikt till stor del översättningar från syriska, som skulle bli islams heliga bok, nämner kriget i kapitlet ”Romarna” (2-5):

”Romarna har besegrats, i det närbelägna landet; men de skall efter sitt nederlag segra, inom några få år. Avgörandet vilar hos Gud, såväl i det förgångna som i framtiden. Den dagen skall de troende glädja sig.”

Versen syftar sannolikt på förlusten av Jerusalem år 614.

Den rörelse som senare skulle bli islam började alltså, enligt detta scenario, som en militant domedagsrörelse i kriget mot perserna, och sannolikt med befrielsen av Jerusalem som främsta mål. En tanke framförs av forskarna Crone och Cook i boken Hagarism: The Making of the Islamic World (1977).

Rörelsen, som torde ha skyllt de kristna nederlagen på ”förvanskningar av tron”, fick snabbt en egen identitet, varken judisk eller kristen, och vände sig efter befrielsen av Jerusalem från perserna år 629 även mot Bysans.

År 637 intog rörelsen Jerusalem. Den nya makten lät uppföra Klippdomen vars inre pryds av koranverser som förkastar treenigheten, vilket visar att just denna lära, som man såg som ”avgudadyrkan”, varit den vattendelare som gjort att rörelsen bröt sig ur kyrkan.

Rörelsen kallade sig från början ”hanifer”, som är ett syriskt ord som betyder kättare. För de tidiga ”muslimerna” fick detta ord en positiv innebörd och man menade deras ”kätteri” bara bestod i att återuppliva Abrahams tro. Abraham, sa man, var varken jude eller kristen, utan ”kättare” liksom vi.

Detta var en mycket, mycket kortfattad version av historien om islams uppkomst. Jag kommer att återkomma med fler saker framöver, till exempel om varför Alexander den store hyllas i Koranen.

BILD: Persisk riddare omkr. 590-628.

Mohamed Omar