Efter skandalerna i det norska kungahuset och Epstein-filerna vädrar republikaner i Norden morgonluft. Att ändra ett statsskick på grund av skandaler är dock ingen bra idé. Ingenting i det här fallet hade varit annorlunda om Norge vore en republik istället för en konstitutionell monarki. Att människor har dåligt omdöme gäller oavsett statsform. Det är naturligtvis alltid graverande när människor med mycket makt missbrukar sin ställning.

De nordiska länderna behöver snarast stärka sina monarkier. Nationer är inte bara politik, de är i första hand kulturer. Och monarken garanterar en kulturell stabilitet. I en tid när Europa och Norden i allt snabbare takt islamiseras är det oerhört viktigt med en konstant som sträcker sig över generationer. Norden är präglad av värderingar och kultur med rötterna i den protestantiska kristendomen. Följdenligt har vi därför inskrivet i grundlagen att Sveriges statschef, det vill säga kungen, ska bekänna sig till den ”rena evangeliska läran”, alltså vara lutherskt kristen.

Den konstitutionella monarkin är en garant inte bara för historia och kontinuitet, utan också för demokrati. Det politiska klimatet kan ändras snabbt och världen är kaotisk. Vi får alltid höra att vi lever i en orolig tid, men kan man sin historia vet man att alla tider är oroliga. Det är bara att gilla läget. Vi måste vara försiktiga med att gå på allehanda katastrofscenarier som hetsar människor till att fatta dåliga beslut. Vi bör inte slänga ut barnet med badvattnet. En konstitutionell monarki är att föredra framför att vi som följd av demografiska förändringar blir en islamisk diktatur.

Att mäktiga människor ser till att ha hållhakar på varandra för att knyta lojaliteter, för att inte tala om möjligheter till utpressning, är både omoraliskt och uråldrigt. Det har hänt förr och kommer tyvärr att hända igen. Men ju större stabilitet som finns i ett samhälle desto bättre är förutsättningarna att motverka avarter av olika slag. Liberaler och socialister har framtiden som affärsidé. Förändringar är alltid bra enligt dem. Tyvärr vet vi att alla förändringar inte alls är bra. Vi behöver tillämpa försiktighetsprincipen och förändra på bas av beprövad erfarenhet.

En liberal myt, som skadat generationer av unga, är den om att du kan bli vad du vill. Det är en sanning av det slag vi får till oss i ett avslutande sångnummer i en Disney-film. Tyvärr överensstämmer det föga lite med verkligheten. Det är däremot sant att vi kan och bör optimera de förutsättningar vi har. Eftersom människor är olika kommer samhället att på så sätt utveckla en mängd kompetenser som kan samverka tillsammans. Samarbeten kräver ett kulturellt ramverk och det symboliska nav som en monark förkroppsligar

Har man haft kontakt med myndigheter vet vi att makt korrumperar på alla nivåer. I decennier har myndigheter agerat orättfärdigt och godtyckligt mot medborgarna. Vi är exempelvis inte lika inför lagen. Hatbrottslagstiftningen är ett exempel på detta. I vårdnadstvister är fäder ständigt missgynnade. Med samtyckeslagen måste unga killar bevisa sin oskuld. I Sverige är vi dömda tills motsatsen bevisas. Så kan vi naturligtvis inte ha det.

Det är kittlande för tabloiderna och de digitala nyhetsflödena med Epstein-filerna och alla insyltade kändisar. Men det gäller att sitta lugnt i båten och inte dra förhastade slutsatser. Att skrota ett framgångsrikt statsskick är ingen lösning. Däremot ska vi agera, både i fallet Epstein som de pågående grooming-nätverken i Storbritannien. En monark är ingen patentlösning, men det är en garant för att samhället har viss stabilitet inom vilket förändringar till det bättre kan ske.

BILD: Målning av kung Harald Hårfager i Flatöboken från 1400-talet.

Thomas Karlsson, filosofiedoktor i religionshistoria vid Stockholms Universitet och Fellow Researcher vid Yale University, USA.