Lars Hässler skrev häromdagen en artikel om Trump och Grönland här på DGS, samtidigt som Wall Street Journal publicerade en text på samma tema. Slutsatserna var i stort sett desamma: det är fullt rimligt att Trump intresserar sig för Grönland, men han gör det på ett onödigt buffligt sätt.

Jag tror dock att Trump är smartare än han ofta framställs. Hans framtoning är sannolikt en del av en medveten taktik. När villkoren för ett eventuellt övertagande väl preciseras kan de då komma att upplevas som en lättnad för Danmark och därmed bli möjliga att baxa igenom. Trump representerar en helt ny sorts politik – en där målet är att snabbt åstadkomma resultat i stället för att pladdra, vilket våra egna politiker har ägnat sig åt under lång tid. Den senare taktiken har sällan lett till några verkliga resultat.

Det är dessutom svårt att förstå varför Sverige över huvud taget skulle engagera sig i unken dansk kolonialpolitik. Grönland fick Danmark som bekant som plåster på såren när Sverige gick samman med Norge.

Än viktigare är dock att Trump medvetet vill hålla en frän attityd gentemot Europa – något vi snarare borde vara tacksamma för. Under lång tid har vi styrts av en politik som till stor del har präglats av självskadebeteende. Ett tydligt exempel är klimatpolitiken, där Europa är på god väg att förstöra sin egen tunga industri och bilindustri, utan att tyckas inse att det i praktiken är game over. Ett annat exempel är Sverige, som på fullt allvar överväger att låta några dussin renskötare avgöra ödet för strategiskt viktiga gruvor av stor betydelse för både nationen och unionen.

Sådana här idiotier har man inte råd med när man ska möta verkliga motståndare som Kina och Ryssland. Vårt värde som allierade är snabbt på väg mot nollpunkten om vi inte kastar dårskaperna överbord. Detta förstår Trump, och han har dessutom sagt det öppet. Europa behöver ett rejält tjyvnyp för att vakna till – och Grönlandspolitiken kan vara en del av detta. Med lite tur är det precis vad vi behöver.

Danmark har allt att vinna på att arbeta för ett så bra avtal som möjligt, både för sig självt och för Grönlands folk. Att dra in säkerhetspolitiska dimensioner i sammanhanget framstår mest som löjligt.

BILD: Karta från 1747.