I radions Dagens Ekos lördagsintervju den 13 december intervjuades Per Hidesten, VD för industriarbetsgivarna. Denna organisation representerar svensk basindustri såsom stålindustrin, gruvindustrin, skogsindustrin och byggbranschen. Här finns många verksamheter som har stor betydelse för landets försörjning. Intressant nog så får vi veta att dessa företag exporterar nästan allt som de producerar. Varför har vi inte också företag som tar hand om deras produktion i landet?

Det är en ytterst oroande bild om tillståndet i industrin som Hidesten ger. Rent generellt berättar han att konkurrensen är hård och företagen får kämpa för att klara sig. ”Det är pressat”, säger Hidesten. Men den beskrivningen är kanske varken särskilt skrämmande eller förvånande, så är det oftast i näringslivet. Dessutom är det naturligtvis den bilden han vill presentera för facken vid nästa löneförhandling. USAs tullar klagar han också på men det argumentet oskadliggjordes av journalisten med påpekandet att endast 5% av exporten går dit. Vad som däremot är verkligt oroande är att vi får veta att det viktigaste problemet är osäkerheten kring politiken. Våra företag är väldigt fokuserade på den gröna omställningen, säger Hidesten. Det finns signaler om att detta kan ändras.

Hidestens reaktion är mycket förvånande. Normalt hade jag nog väntat att en arbetsgivarföreträdare i första hand skulle klaga på regleringar, skatter och fördyrande tillståndsprocesser.

Istället är det alltså eventuella hack i den gröna omställningen, som oroar Hidesten mest. Det är ett chockerande budskap. Sveriges stoltheter såsom LKAB och SCA är alltså starkt beroende av klimatpolitiken, denna politiska lekstuga. Våra företag ser den gröna omställningen som en otroligt stor möjlighet, säger Hidesten. Hur är det möjligt? Jo, vi har en grön energimix och våra råvaror passar in i den gröna omställningen. Han instämmer också i journalistens obegripliga dogm att lönsamhet går hand i hand med klimatomställningen.

Men budskapet är delvis motsägelsefullt. För på ett annat ställe beklagar sig Hidesten över EUs regleringar. Och klimatomställningen är det mest genomreglerade området som vi har, men den är tydligen OK. Obegripligt. Hidesten ser ändå att den gröna omställningspolitiken trots allt fortgår än så länge, vilket faktiskt är en svidande kritik av Tidöregeringens förmåga att röra sig bort från den tidigare politiken.

Vad hoppas man egentligen på med den gröna omställningen från industrins sida? Enorma subsidier från skattebetalarna? Höga tullmurar mot omvärlden? Gav inte attackerna mot cementindustrin (som ingår i industriarbetsgivarna) för några år sedan en föraning om vad som komma kan? Hoten mot skogsindustrin som måste kartlägga varje liten fjäril i skogarna borde vara tydliga nog. På vilket sätt tror Hidesten att den gröna omställningen kan leda till lägre energipriser? Det är något som vi är många som vill veta. Det är alltså företrädare för basindustrin som tycker så här. Att flummiga startups gärna vill stimulera godtrogna politikers spenderbyxor är inte förvånande. Men att företag som sågar plank eller fiskar upp järnmalm gör det? Man skakar på huvudet.

Den gröna omställningen är ett hot mot hela vårt välstånd. Kanske är det industrin fåraktiga anpassning som utgör den största delen av detta hot. Såväl sysselsättning som pensioner hänger alltså på en skör tråd om det är klimatpolitiken som ska rädda oss.

Detta blir ännu mera tydligt just nu då det är uppenbart att den gröna omställningen inte pågår och aldrig kommer att hända inom rimlig tid (vilket vi ska vara glada för). USA har just klivit av. Kina har aldrig varit med utan har bara hållit god min i elakt spel och har roat sett på. EUs och Storbritanniens ekonomier är försvagade på grund av försök till grön omställning. De har inga pengar kvar att satsa på detta. EU har just gett upp kravet på fossilfrihet för nya bilar 2035, ett bevis så gott som något på detta.

Om svensk industri har gjort sig beroende av en klimatomställning som inte kommer att ske så är vi verkligt illa ute. Hur kunde landets industriledare gå på detta?

Som det ser ut nu så behövs inte miljöpartiet. Industriledarna ser ut att göra jobbet åt dem. De vill gå före. Förutsatt, förstås, att någon annan betalar.