Det finns knappast några, som har så stor makt över människors liv och ekonomi på landsbygden som våra avloppsinspektörer. Ja, det skulle möjligen vara djurskyddsinspektörerna. Alla som bor på landsbygden har egen brunn och eget avlopp.

En hälsoskyddsinspektör kan på delegation från Miljö- och hälsoskyddsnämnden, utan något som helst krav på bevis, döma ut ditt avlopp. Och detta pågår likartat över hela landet. Du får ett standardiserat brev med hänvisningar till olika paragrafer och domar. Du får också reda på att det är DU, som enligt den omvända bevisbördan är skyldig att bevisa att ditt avlopp INTE innebär några olägenheter för människors hälsa eller miljön. Miljöinspektören däremot, har inga krav på att bevisa någonting. Du får sedan en viss tid på dig för att ordna ett nytt avlopp, som skall godkännas av samma inspektör, som har dömt ut det gamla avloppet. Ordnar du inte detta till en kostnad av c:a 100.000:- så får du användningsförbud och kan inte längre varken gå på wc, duscha, tvätta eller diska. För att ytterligare lägga tyngd bak användningsförbudet utfärdar han/hon därefter ett vitesföreläggande, som normalt också ligger på mellan 50 – 100.000 kronor. Inför detta hot brukar de flesta mjukna och gör under protest om sitt fullt fungerande avlopp. Obstruerar du, så döms vitet ut och det är sedan bara att vänta på kronofogden.

Hela systemet måste anses rättsvidrigt. Om man jämför med andra typer av brott, som människor kan tänkas begå, så är det först polisen som utreder och letar bevis. Därefter lämnas ärendet till en åklagare, som avgör om bevisen räcker för att åtal skall väckas. Sedan är det en domstol som bedömer, om du skall anses skyldig. När det gäller enskilda avlopp så är miljöinspektören både polis, åklagare och domare och det är DU, som skall bevisa att du inte gjort något fel.

Här kommer miljöinspektörerna naturligtvis att hävda ”man har ju rätt att överklaga”. Visst är det så, men det hjälper sällan. Urbana miljöaktivister har nästlat sig in på olika nivåer i samhället. Dessutom har såväl länsstyrelsens tjänstmän som miljödomstolarna en kollegial sammanhållning och litar på den enskilde inspektörens bedömning.

Men ändringar är på gång. Den nationella föreningen VA-i-tiden bildades 2019, för att utgöra en motkraft och företräda alla drabbade med enskilt avlopp. (Bli gärna medlem!). Vår argumentations-sammanställning har gått ut till alla landets 290 miljönämnder och allt fler börjar inse det ekonomiska vansinnet och miljöförstöringen med att göra om fullt fungerande avlopp. Heder åt miljönämnden i Växjö, som var först att besluta att endast döma ut avlopp där man kan påvisa något fel. Hörby följde tätt därpå. I nuläget är det ytterligare 3 – 4 kommuner, som visat intresse. Fler lär följa.

Kommunala reningsverk är en nödvändig lösning vid sådan tätbebyggelse, där lokal infiltration inte kan användas. Men det sämsta man kan göra, om man vill minska övergödningen i Östersjön, är att tvångsansluta enskilda enskilda avlopp till det kommunala nätet. I stället för att utnyttja markens naturliga rening, så hamnar avloppsverkets delvis renade vatten alltid i ett vattendrag och till sist i havet. Vid överbelastning och s.k. bräddning så hamnar helt orenat avloppsvatten där.

Utan tvekan så är en lokal VA-lösning vida överlägsen vad en kommun kan erbjuda. Borde inte detta vara självklart för varje miljöintresserad?

Arne Gunnarsson, företrädare för föreningen VA-i-tiden, Gräsholma, Strömsnäsbruk.