Ett av mina stora vardagsnöjen här i livet är att läsa kokböcker. Okej, jag ska erkänna att jag ibland besöker receptsidor på internet men faktiskt bara i undantagsfall – när jag riktigt vill gotta, och grotta ner, mig i recept så är det de gamla kokböckerna som kommer fram. Det finns få saker som är så trevliga som att ta fram en kokbok och botanisera bland recepten.

Jag har en hel hylla full av gamla och nya kokböcker, från Vår kokbok som mamma gav mig när jag flyttade hemifrån till mormors handskrivna receptböcker från tidigt 1900-tal. Anna Bergenströms Mat står där, liksom Tore Wretmans Svensk husmanskost och Rutiga kokboken – och givetvis Sju sorters kakor i flera utgåvor och Julia Childs bok om det franska köket.

Vissa kokböcker har jag köpt på loppisar och antikvariat, som Carl Butlers kokbok från -74 och Bullen Berglunds kokbok från 30-talet, andra har jag fått i present, som Sopranos kokbok och Dark Side of the Spoon där recepten heter sånt som Mötley Stüe och Rolling Scones. I en hylla står det enbart kokböcker, och kakböcker, med jultema.

Jag har också samlat på mig en hel rad matbilagor från olika veckotidningar, om inläggningar, rulltårtor, matbröd, smörgåstårtor, pasta och… Tja, ni fattar. Många kokböcker, och mattidningar, är det hur som helst och när mamma gick bort tog jag hem även hennes digra samling med bland annat Vera Tornérhielms fantastiska kokboksserie, så nu får det knappt plats en enda till i hyllan.

Min mamma och jag hade en liten kul tradition, just vid den här tiden på året när novembermörkret är som gråast och man börjar längta till advent och jul. Då brukade vi plocka fram julkokböckerna, och julbilagor från olika veckotidningar, och gå igenom dem tillsammans. Vi läste recept, frestades av de vackra bilderna och pratade passionerat om pastejer, aladåber, vörtbröd och pepparkakor.

Förmodligen visste vi redan då att vi inte skulle laga eller baka hälften av de där fantastiska recepten. Men det gjorde inget – att gå igenom dem och tänka på smaker och dofter var nöje nog. När advent väl kom bakade vi ändå samma pepparkakor som bakats i mammas familj i generation och på julbordet var skinkan, oxtungan och grisfötterna relativt ohotade av nymodigheter.

Den där mysiga, hemtrevliga känslan får jag ytterst sällan när jag kollar på receptsidor på internet – och aldrig hos ”matkreatörer” och ”influerare” på sociala medier. De påstår att allt är ”sjuuuuukt gott” och ”det godaste jag nånsin ätit”. ”Jag är berooooende av den här chokladen, matchan, smoothien…” stönar de i falsett med sängkammarblick.

Så när internet svämmar över av hetsiga så kallade ”reels” där någon töntig AI-röst förklarar att ”så här har du aldrig tillagat kyckling förr” eller säger att ”när du har provat detta recept kommer du aldrig att göra köttbullar på något annat sätt” tar jag fram mina kokböcker istället. Där kan jag botanisera bland maträtter utan att bli störd av stress och hets.

Bild: Dark Side of the Spoon – där alla recept knyter an till rockmusik… Mötley Stüe är för övrigt en alldeles fantastisk grönsaksgryta som alla borde prova. Receptet finns här!