Jag frekventerar ett gym. Det hela började när min dåvarande sjukgymnast, för drygt tio år sedan, konstaterade att om jag inte utförde vissa övningar på regelbunden basis så skulle mina ryggproblem inte kunna hanteras. Kort sagt inleddes då en ny vana i mitt liv. Varje vecka blir det 2 – 3 pass, drygt 100 per år. Ryggen är helt okej numera och alla möjliga kroppsdelar får därtill lite välbehövlig motion.

En trevlig bieffekt av denna träningsrutin är de människor jag blivit lite bekant med och annars knappast skulle ha träffat. I denna betraktelse vill jag nämna Persern, som jag kallar honom när jag för hustrun återberättar vad han sagt. Han är social och trevlig, bördig från Persien på den tiden då shahen (Ali Reza Shah Pahlavi) satt på tronen i Teheran. Han är alltså i åldern 75-plus. Hans svenska har brister trots flera decennier här och hans världsuppfattning skiljer sig ganska radikalt från min på ett antal punkter.

Det är intressant och ofta tankeväckande. När Israel bombat mål i Iran tidigare i år var han mycket upprörd, sa att han tror israelerna vill erövra hela Mellanöstern. Det lär stå något i Bibeln om detta, att Israel sträcker sig till Persiska viken. Men jag har aldrig sett någon jude uttrycka territoriella ambitioner i den riktningen.

Vi fördjupar oss inte i detta, jag låtsas inte ha några särskilda åsikter i frågan. Fegt kanhända, men erfarenheten säger mig att många diskussioner tar tvärt slut och positionerna blir låsta om jag förklarar mig vara ingift i en judisk familj och är kompromisslös i mitt försvar av Israels rätt att existera.

Nåväl. Genom att selektivt ducka i samtal med Persern får jag intressanta inblickar i hans värld av faktiska erfarenheter. En sådan är hans förhållande till islamisternas övertagande av makten och bildandet av den Islamiska republiken Iran i slutet av 1970-talet. Vid den tiden bodde min vän i Östtyskland. Dit hade han blivit skickad för att gå i skola redan på 1960-talet av sina förmodligen shah-kritiska föräldrar. Jag har inte klart för mig hur hans föräldrar och andra släktingar därefter förhöll sig till islamisternas maktövertagande. En utveckling möjliggjord på grund av de sovjettrognas destabliserande arbete. Troligen var föräldrarna nöjda med att shahen störtades, men inte så aktiva att de senare dödades eller tvingades gå i exil.

Ty alltsammans utvecklades till ett skräckvälde, där islamisterna tackade de sovjetvänliga vänsterkrafter som hjälpt dem till makten, med att döda dem. Liberaler och vänstermänniskor i Iran och inte minst i vårt fria västerland hade jublat över shahregimens fall och firat hand i hand med islamisterna. Men utvecklingen tog sedan märkliga vägar. Medan vänsterfolk i Iran torterades och hängdes i offentliga avrättningar, blundade vänsterfolk i väst för utvecklingen. Och de fortsätter att blunda, menar jag.

Min vän Persern säger att vänstern i Iran var de värsta aktörerna i den persisk/iranska tragedin. Hur han resonerar är svårt att greppa. Om det är de mer hårdföra iranska kommunisterna han syftar på, eller mer svepande alla som uttryckt gillande inför shahregimens fall, det vet jag inte. Han framstår varken som islamist eller anhängare ens av naiv svensk vänster, och hans ryggradsmässiga reflex vad gäller Israel tycker jag med mitt perspektiv är svår att förstå.

Därvid blir det.

Ibland sägs det att historien upprepar sig. I vart fall tycks det vara svårt att dra lärdom av dåliga saker som hänt i det förflutna. I flera år har jag mött förvåning och irritation när jag ibland i muntert tonläge bedömt framtidsutsikterna för ’Queers for Palestine’ och liknande minst halvkommunistiska samtidsfenomen. Vilka som skulle gå segrande ur en strid mellan bleka regnbågsmänniskor och hårdföra islamister torde ingen behöva fundera över. Eller att sådana konfrontationer kommer bli allt vanligare med nuvande samhällsutveckling.

Dessvärre blir inte den striden den sista för islamisterna, ropen på ’Global Intifada’ skallar högre och högre.

Inte minst nu när läget i Gaza förändrats.

Islamisterna kommer inte kompromissa: ’There is only one solution, Jihad and revolution’. Terroristkramarna är blåögt förtjusta. Greta och hennes nyttiga idioter lovar att de ska ’eskalera’. Islamisterna tackar och slipar knivarna.

Vi får huka oss alla svennegubbar och svennegummor ute i stugorna, ingen kommer att skonas.

BILD: Perser. Ur Albert Kretschmers verk Trachten der Völker (1864).

Jacob Hansen är skribent, flanör och fri forskare inom Life-Style Design (pensionär). Kör gärna motorcykel. Före detta serieentreprenör. Bred akademisk inkompetens, blev fil kand (statsvetenskap) och fil mag (litteraturvetenskap) i lagom tempo. Bor med lagvigd hustru, mestadels i Stockholm. Har tre vuxna söner och barnbarn på gång.