Häromsistens hade NWT ett nyhetsinslag om en kvinna som slår ett slag för ”friblödning” – det vill säga, att låta mensen droppa och rinna så mycket den vill utan att använda skydd. Det är ju bara att sätta sig över en skål, eller gå ut i skogen och ”connecta” med den och slå sig ner över en lämplig tuva. Det kan alla lära sig, får läsarna veta.

Var och en blir salig på sin tro, sägs det ju, och för min del får Jelena Mitra Thiessen gärna hantera sin mens på det sätt som passar henne bäst. Men om NWT tror att deras reportage ska inspirera andra kvinnor bör de nog tänka om. De flesta ser hela inslaget som ett skämt och frågar sig varför en tidning, som gör anspråk på att vara seriös, överhuvudtaget lägger tid och utrymme på sådant här.

Men det finns också de som upplever reportaget som en provokation och de har faktiskt visst fog för sin kritik. Inte för att de vill förminska Jelena Thiessen utan för att de försöker sätta in hennes upplevelser och uppmaning (hon uppmanar alla att göra samma sak eftersom alla, enligt henne, har samma möjligheter att menstruera fritt) i den vardag som de flesta kvinnor upplever. I kommentarsfältet läser jag bland annat följande:

Ja men det skulle ju funka bra när man jobbar på en vårdcentral i vita bussaronger….vänta lite jag måste sätta mig på en skål innan jag kan hjälpa dig! skriver en kvinna och får medhåll från dussintals andra som har arbeten där mensskydd är en förutsättning för att de alls ska kunna sköta sitt jobb.

En annan kvinna har följande intressanta perspektiv:

Känns som ett hån mot kvinnor i olika länder som har kämpat för att få mensskydd så de kan gå i skola eller jobb. Så gör kvinnor här i Sverige det till en grej att ”friblöda”, leva utan skydd. Nej, var glad att vi är priviligierade med att ha så bra mensskydd som vi har, vi har gratis skydd i skolor till våra ungdomar och alla kan komma till skolan oavsett. Jag förstår inte denna strävan bakåt i tiden.

De senaste åren har den här typen av reportage blivit allt vanligare – reportage om människor som ”väljer bort” än det ena, än det andra. Som flyttar till en koja i skogen och lever på mossor och svamp, som slutat konsumera, som odlar sin egen mat och så vidare i all oändlighet. Budskapet är alltid detsamma: Detta kan alla göra – det enda som behövs är att man bjuder till.

Men så enkelt är det ju inte. Det är faktiskt inte alla som har förutsättningar att odla själva, lämna hus och hem och sluta handla. Och det är få kvinnor förunnat att kunna slänga av sig trosor och bindor och dra ut i skogen och låta mensen flöda fritt medan de filosoferar över tingens ordning. Därför är det givet att en majoritet av alla kvinnor med ett tungt vardagsansvar upplever Jelena Thiessens självgoda uppmaning som rätt nedlåtande – och stör sig på att nyhetstidningarna lyfter den här sortens personer som vore de förebilder för alla andra.

Bild: Jelena Mitra Thiessen sätter sig i skogen och blöder – efter att hon kollat med platsen om det är okej (Skärmdump NWT Facebook)