PATRIK ENGELLAU: Inför svenskt rättsväsende kan det politiskt korrekta vara viktigare än sanningen

Igår skrev jag att filosofiska riktningar som inte erkänner sanningen som överordnad värdering, till exempel postmodernismen som menar att beroende på omständigheterna kan lite vad som helst vara sant, sedan några årtionden har tagit ett ganska fast grepp om västerlandet.

Med detta menade jag inte, ty jag kunde inte tänka mig något sådant, att den filosofiska likgiltigheten inför sanningen skulle uppträda i min närhet. Jag tänkte att det var sådant som hände andra och för övrigt troligen var överdrivet. Men det borde jag ha menat, ty nu har det hänt.

Det handlar om att Polismyndigheten i Göteborg, närmare bestämt Gruppen mot demokratihotande brottslighet region Väst, i sin samvetsgranna omvärldsbevakning har hittat åtminstone ett misstänkt hot mot demokratin bland kommentarerna på Det Goda Samhället.

Jag fick ett email från Gruppen mot demokratihotande brottslighet region Väst med begäran om emailadressen till en person som publicerat en kommentar på DGS. Gruppen hade en ”pågående förundersökning” avseende en speciell kommentar som misstänktes utgöra ”Hets mot Folkgrupp” och behövde vederbörande kommentators emailadress för det fortsatta detektivarbetet.

Det relevanta lagrummet, förklarades det, var 16 kap 8 § Brottsbalken som lyder som följer:

Den som i ett uttalande eller i ett annat meddelande som sprids uppmanar till våld mot, hotar eller uttrycker missaktning för en folkgrupp, en annan sådan grupp av personer eller en enskild i någon av dessa grupper med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år.

Jag läste det misstänkta meddelandet. Det var skrivet av en svensk man med filippinsk hustru. Hustrun arbetar inom äldreomsorgen. Den kommenterande maken återgav vad som på detta boende verkade vara vitt spridda uppfattningar om olika människors lämplighet för tjänst på institutionen. Här är pudelns kärna:  

Vet att där min fru arbetar vill man helst slippa MENA folk och Afrikaner just av anledningen att de inte följer regler är lata och inget begriper.
Däremot vill man gärna ha kvinnor från Sydostasien, Filippinerna, Thailand osv då de är precis tvärt om.

Det hade, naivt nog kanske, inte slagit mig att man kunde dömas till fängelse upp till två år för att man återgett vad personalen på en viss vårdinstitution har för uppfattningar i en känslig fråga. Ej heller hade det riktigt gått in i min skalle att lagen inte ens frågar om det kan ligga någon aldrig så obetydlig sanning i sådana rykten. Frågan om sanning eller inte sanning, vars tendens till bortvittrande under postmodernismens och Wittgensteins inflytande jag igår på dessa sidor beklagade, visade sig totalt likgiltig för den undersökande polismyndigheten.

I själva verket, slog det mig, skulle varje seriös begrundan av situationen avslöja en allvarlig tankeröra. Om ett antal procent av MENA-folket inte ”följer regler” – vilket kan stämma med att de har hög överrisk för brottsmisstankar jämfört med andra grupperingar; se min rapport överst på denna sida – och en del äldreboendepersonal generaliserar kring detta så bär det emot att hota med att döma dem till två års fängelse för sina funderingar.

Så jag frågade ärendehandläggaren på Gruppen mot demokratihotande brottslighet region Väst om någon rimligtvis kunde dömas för hets mot folkgrupp i ett alldagligt fall som detta och i så fall vem. Handläggaren svarade att den kommentar DGS publicerat ”kan bedömas som Hets mot Folkgrupp” och att kommentatorn själv skulle vara den skyldige.

Men jag själv skulle inte andas ut för tidigt ty som ”sidansvarig [har man] också ett visst ansvar om det är uppenbart att en kommentar eller inlägg strider mot brottsbalkens regler”.

Patrik Engellau