Om man träffar en svensk och behöver ett garanterat konfliktfritt ämne att diskutera kan jag rekommendera president Trump. Nästan alla svenskar hatar honom. Att jag påstår detta med sådan tvärsäkerhet beror dels på att mitt täta umgänge med andra människor gett mig den ingivelsen, dels på att jag just fått bevis från ChatGPT. Jag ställde följande fråga till den konstgjorda hjärnan: ”I vilka europeiska länder tycker allmänheten sämst om Trump?” och fick följande otvetydiga svar:

Länder med särskilt negativ syn

Enligt en Pew Research-undersökning (som frågar hur mycket folk “har förtroende” för Trump att “göra det rätta i världspolitiken”) är förtroendet allra lägst i:

1. Mexico – men det är inte Europa. The Guardian+2Pew Research Center+2
2. Sweden – t.ex. 85 % säger att de har lite eller inget förtroende alls för Trump. Pew Research Center+1
3. Germany – ungefär 81 % har litet eller inget förtroende. Pew Research Center+1
4. Spain – 80 % med litet eller inget förtroende. Pew Research Center

Huruvida det finns fog för svenska folkets avoga inställning till presidenten är, vad jag kan begripa, en fråga om tycke och smak. Det vanligaste svaret jag får – om jag neutralt som en Pew-intervjuare frågar vad folk tycker om Trump – är att han är ”äcklig”. Det är svårt att få närmare besked. Många vägrar att lyssna på honom just eftersom han är så äcklig.

”Men en sak talar väl till hans fördel”, kanske jag invänder, ”och det är att han verkar vara uppriktig i sin strävan efter fred i både Ukraina och Mellanöstern.” Innan jag fått det kanske korrekta svaret att Trumps fredsvilja bara beror på att han vill spara amerikanska pengar och inte på att han känner äkta avsky för tanken att nyskjutna soldater med händerna försöker förhindra att inälvorna rinner ut på golvet för att därefter dö en plågsam död så ställer jag en ny fråga till min elektroniske robotvän: ”Är Trump mer angelägen om fred i Ukraina än andra politiska ledare?”

Här är svaret som kom på några sekunder:

⚖️ Slutsats

Trump är mer angelägen om att snabbt avsluta kriget i Ukraina än många europeiska ledare. Hans vilja att kompromissa om territoriella frågor och förhandla direkt med Ryssland utan europeiskt deltagande skiljer sig från den europeiska hållningen, som prioriterar långsiktig säkerhet och Ukrainas suveränitet.

Sammanfattningsvis är Trumps angreppssätt mer fokuserat på snabb fred, medan europeiska ledare strävar efter en hållbar och rättvis lösning.

Själv känner jag ett allt djupare obehag inför hela situationen som förefaller driven av makter som jag inte riktigt kan identifiera (utom, naturligtvis, att politikerväldet är djupt insyltat). Min oro började växa på allvar när politikerna på två veckor entusiastiskt bestämde att Sverige skulle gå med i Nato och därmed, utan att konsultera väljarna, bryta en omhuldad,  tvåhundraårig neutralitetspolitik som varit det mest svenska som funnits efter midsommarsillen. Om kulturkanonkommittén lämnat sitt slutbetänkande något år tidigare hade alliansfriheten tveklöst fått vara med bland de övriga nationalklenoderna.

Jag önskar att min krigsrädsla är överdriven. Det skrämmande är att jag aldrig hör folk ängslas över vad som kan hota i framtiden. Vi tycks engagera oss starkare för Sveriges upprustning. Jag kan inte låta bli att fantisera om tiden innan första världskriget bröt ut. Då ängslades man inte heller.