Under mina resor till Mombasa i Kenya har jag observerat ett nytt fenomen. Förr ville fattiga familjer ha pojkar. För de kunde jobba och bidra till försörjningen. De var också starka och kunde skydda familjen. När de blev stora och gifte sig växte familjen eftersom de kommande barnen tillhörde fadern och bar hans namn.

Detta har ändrats. Idag vill fattiga familjer hellre ha flickor. Den främsta orsaken är att flickor kan gifta upp sig. Man kan gifta bort dem och få en brudpenning och sedan tas deras försörjning över av maken. Om maken har det gott ställt kan frun också smussla en del till föräldrahemmet.

Pojkar däremot måste man utbilda för att de ska få ett vettigt jobb i dagens ekonomi. Och utbildningen är dyrt. Dessutom är det inte säkert att de får jobb när de är färdiga. Chansen att en pojke gifter upp sig är minimal. Risken är stor att pojkarna, om föräldrarna inte råd att utbilda dem, hamnar i fel sällskap och börjar hitta hyss eller knarka.

Många pojkar förblir ogifta eftersom bröllop är dyra och de förväntas stå för noterna. De blir därför ofta en börda för redan nedtyngda föräldrar.

När man går runt i Mombasa ser man sysslolösa män överallt. De fortsätter att bo hemma och äta mammas mat. Många tuggar qat (en mild drog) för fördriva tiden. Många av dessa män förblir barnlösa livet ut.

Jag pratade med Ali, en pappa med sex flickor or fyra pojkar. På sin magra inkomst har han svårt att få pengarna att räcka månaden ut. Han sa till mig att han hade önskat att alla tio barnen varit flickor eftersom pojkarna bara har varit till besvär. Däremot har flickorna varit snälla och skötsamma och han har redan lyckats gifta bort tre av dem med män som har pengar.

Brudpengarna som han fått har varit till stor hjälp, sa Ali. Och de gifta flickorna fortsätter att hjälpa till. Till exempel behövde han nyligen besöka sjukhuset. En av hans döttrar fick pengar av sin man och kunde betala räkningen.

Eftersom han inte har råd att utbilda pojkarna så är risken stor att de kommer att fortsätta att gå och drälla och vara till besvär för familjen i många år framåt. Så länge de bara får tillfälliga lågstatusjobb här och där kommer de inte att kunna gifta sig.

”Flickorna”, sa Ali, ”behöver inte gå i en dyr skola att kunna gifta sig och få ett bättre liv. Men pojkarna måste utbilda sig för att få ett bra jobb.”

Alltså, där pojkar tidigare sågs som tillgångar och framtida försörjare, ses de nu som en kostsam risk. Flickor däremot, som förr kunde betraktas som en belastning, framstår i dag som tryggare investeringar. Så tänker många fattiga familjer i Mombasa nuförtiden.