Sedan några månader tillbaka får jag då och då ett meddelande från Microsoft på min dator. Det är inget vanligt meddelande som går att förinta med en knapptryckning. Jag får bara valen ”Läs mer” och ”Läs senare”. Detta järngrepp kan jag inte ta mig ur förrän jag efter en hel del experimenterande lyckas räkna ut vilken serie på ett halvdussin knapptryckningar som återger mig något slags villkorad frihet.

Det ursprungliga meddelandet återkommer nästa gång jag startar datorn vilket gradvis gör mig alltmer kränkt. Med vilken rätt ska Microsoft kunna tvinga mig att utforska och sedan utföra ett kompani knapptryckningar i en viss ordning för att börja använda en maskin som jag hade räknat med skulle uppföra sig som min slav?

Det handlar om att tech-företaget ska sluta utföra en tjänst för vilken jag trodde att jag betalt evig prenumeration, nämligen automatisk korrigering av programmeringsfel som ligger någonstans inuti maskinen och gör att en programmeringskunnig inkräktare skulle kunna ta sig in i min dator och ställa till oräkneligt elände inklusive länsning av bankkonton med mera. Meddelandet från Microsoft är i korta drag att den självkorrigering av dess operativprogram som bolaget hittills utfört – analogt med att Volkswagen återkallar hundratusen bilar av en viss modell för att en luftkudde kan utlösas av sig själv och skada en passagerare i höger framsäte – ska avslutas om en månad. Den som har en ny dator behöver inte besväras av detta, men den som har en äldre modell kan behöva uppsöka den kommunala återbruks- och förstörelseanläggningen för att slänga datorn. Sedan verkar det, om jag läst rätt, inte finnas något annat att göra än att köpa en ny dator med det senaste operativsystemet Windows 11.

Detta gör mig alltså rasande eftersom jag känner mig rättslös. Jag kör en arton år gammal bil som på det hela taget fungerar utmärkt. Tänk om jag plötsligt fick ett meddelande från BMW av innebörd att bilen från och med den tionde november skulle sluta fungera men att bolaget på sina försäljningsställen i stockholmstrakten hade gott om ersättningsfordon att erbjuda till försäljning.

Det finns bara en förklaring, vad jag kan se, till att BMW inte uppför sig på det sättet – bortsett från att biltillverkaren ännu inte har sådan teknisk fjärrkontroll över bilen – och det är att bilindustrin ännu inte nått monopol- eller oligopolstadiet. Det finns fortfarande tillräckligt med konkurrens mellan märkena för att en köpare ska känna sig ha någorlunda kontroll över köpet och innehavet av en bil.

Men vänta bara tills tekniken kommit lite längre och en allt större del av bilens funktioner ligger på tillverkarens stordator i molnet och bilen själv blir som ett slags app till vilken man mot en avgift laddar ned funktioner. Man kanske vid behov kan hyra ett fickparkeringsprogram laddat för ett visst antal fickparkeringar eller en autopilot som låter föraren spela schack i stället för att bekymra sig över den övriga trafiken. Min poäng, om det är en poäng, är att ju mindre kontroll man har över sina prylar, desto mindre kontrollerar man sitt liv. Det är ingen tillfällighet att World Economic Forum kämpar för att folk inte ska äga något alls, utan bara hyra allt de behöver.

Samtidigt som Microsoft och dess likar alltså retar mig måste jag erkänna att dessa företag berikar mitt liv på oanade sätt. På bilden syns Google i sitt ursprungliga skick från 1998. För mig har sökmotorn inneburit ett kvantumsprång i produktivitet eftersom den genom åren bland annat besparat mig hundratals eller kanske tusentals tidskrävande utflykter till bibliotek för att inhämta någon sorts specialinformation som jag behövt för en krönika. Men det märkvärdigaste av allt är att jag fått åtnjuta gåvan att hämta tillförlitlig information i de mest esoteriska ämnen alldeles gratis!

Googla kostnadsfritt på ”esoterisk” om du inte känner dig säker på ordets innebörd. Alphabet Inc, noterat på NASDAQ och ägare till Google, bjuder på svaret. Jag har inte försökt räkna ut hur mycket värdefulla tjänster som jag årligen får gratis från kapitalistiska vinstmaximerande företag som Microsoft och Alphabet Inc. men det måste vara värt åtskilliga tusenlappar i månaden.

I modern tid, som om den vinstmaximerande amerikanska high tech-industrin inte var nöjd över vad den redan gjort för mig, har den just placerat den artificiella intelligensen, representerad av ChatGPT, inom mitt räckhåll, självklart gratis liksom sin äldre släkting Google. Visst har ChatGPT barnsjukdomar men om man bara håller i minnet att han, åtminstone hans svenska inkarnation, har tendenser att gripas av politisk korrekthet – visserligen inte till den grad som reguljära svenska media, men tidvis lite störande i alla fall – så levererar han så mycket svårtillgänglig kunskap på en minut att det känns som det behövts ett dussin helårsanställda svenska forskare med ett tvåårigt forskningsanslag för att åstadkomma något lika värdefullt resultat. ChatGPT hittar nålar i höstackar utan att man behöver betala.

En får tacke.