“Sexuell korruption” skall beivras, och den som “accepterar” erbjudandet lagföras. Däremot skall den som “ger”erbjudandet gå fri – annars blir det inte tillräckligt med anmälningar. Och så behövs det naturligts mer universitetsforskning om frågan.

Hörde jag på P1:s Morgoneko en kvinna uttala sig om att en ny statlig utredning presenterats som handlade om “sexuell korruption”. Eftersom mitt morgonkaffe blev klart i samma stund kunde jag inte följa inslaget. Nyfiken, frågade jag i efterhand Google och fick följande svar:

Sexuell korruption är ett missbruk av maktposition för personlig vinning i form av sex, där sex fungerar som valutan i utbytet. Fenomenet involverar tre kärnelement: missbruk av auktoritet, ett ‘quid pro quo’ (en gentjänst mot en tjänst) och att sex används som betalning. Det skiljer sig från både traditionell korruption och sexuellt våld och är en global fråga som skadar både individer och samhället genom att underminera tilliten till institutioner.

Aktuell situation i Sverige

Ökad uppmärksamhet:

FN:s konvention mot korruption inkluderar sexuell korruption, och en svensk statlig utredning pågår för att hantera problemet. 

Behov av åtgärder:

Det finns ett stort behov av att utveckla strategier för att förstå, mäta och förebygga sexuell korruption inom Sverige och världen.”

När jag läste detta, tänkte jag på hur det var när jag extraknäckte som lärare på KOMVUX.

Jag hade anlänt med fru och förstfödd dotter till Stockholm för ett jobb i en statlig myndighet. Eftersom frun fortfarande studerade, hade vi fått en studentlägenhet i Rinkeby. Men resan till mitt jobb var besvärlig. Trafiken förbi Solvalla, Bromma och Traneberg var alltför tät och intensiv för min gamla SAAB. Reste jag kollektivt var det tre byten och resan tog en timme. För att kunna flytta behövdes pengar, mycket pengar. Jag beslöt att finna ett extraknäck.

Jag hade ämneslärarbehörighet och mottogs jag välvilligt av KOMVUX i Stockholms stad. Mitt uppdrag avsåg samhällskunskap på gymnasienivå två kvällar i veckan. Min klass var liten, 14 elever, varav tolv var kvinnor i åldern 18 till 35. Antalet undervisningstimmar var betydligt färre än på ungdomsgymnasiet, och det krävdes därför ett högt tempo av mig och en hel del självstudier av eleverna.

Ambitionerna hos eleverna var det inget fel på. Nästan alla hade högre mål än gymnasiet. Jag trivdes utmärkt, men märkte snart att många snygga kvinnliga elever gärna stannade kvar efter lektionerna och ville prata med mig. Ju närmar terminens slut, destu längre samtal.

När betygssättningen närmade sig blev några av de snygga kvinnorna direkt flörtiga. Jag fick inbjudningar, som jag tackade nej till, och jag erbjöds på tu man hand både det ena och det andra. Eftersom jag var nygift, hade fru och en liten flicka, var det inte svårt att tacka nej. Dessutom, jag var ju deras lärare!

När jag satte betygen försökte jag bortse från alla “uppvaktningar”. Det blev normala betyg.

Det skall erkännas att det inte var helt lätt. Jag hade ju lärt känna känna en del av de kvinnliga eleverna ganska väl. De hade varit både trevliga och beundransvärt flitiga. Flera var dessutom mycket attraktiva Men det var något som skavde. Jag förstod att ingen av dem hade lagt ner möda på mig, om jag inte hade varit i den positionen jag var. Ett högt betyg för dessa kvinnor i mitt ämne kunde betyda en plats på attraktiva akademiska utbildningar till läkare, tandläkare och arkitekt eller på Handelshögskolan,

P.S. På SR Play har jag nu hört vad utredningen om “sexuell korruption” kommit fram till. Den som “accepterar” erbjudanden skall straffas, men den som “ger” erbjudanden skall gå fri. Anledningen till denna slutsats; om båda straffas blir det inte tillräckligt med anmälningar!

Men det räcker inte med att rättsväsendet skall belamras med många anmälningar om detta. Nej, det behövs också mer forskning om “sexuell korruption”! Vetenskapsrådet har bevljat 18 miljoner för att forskare vid Uppsala universitet skall “förstå, mäta och förebygga sexuellt maktmissbruk. Fokus ligger på sektorerna högre utbildning och rättsväsendet, i bland annat Skandinavien och (!) Sydafrika.”

Det verkar inte finnas någon hejd på vad staten tar sig före och som skattebetalarna får betala! Det som förr kallades professionell etik och moral skall tydligen nu ersättas av lagstiftning och förskrifter som alla statliga och kommunala myndigheter, alla fackliga organisationer och privata arbetsgivare skall utfärda, kontrollera och sanktionera.

Stig Fölhammar är f d stats- och EU-tjänsteman, konsult och egenföretagare.