En gång läste jag en bok av bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa som heter Snöflingorna faller över Husby. Den handlar om den blivande ministerns barndom i Husby. Boken var förnuftig och därför har jag varit positivt inställd till Dousa.

Igår läste jag en debattartikel i Svenska Dagbladet av Dousa där han uppträdde i sin inkarnation som biståndsminister. Där fortsatte han att vara förnuftig. Han underströk Afrikas bekymmersamma belägenhet. På sextiotalet var Afrikas BNP per capita hälften av världens genomsnitt. Idag är det bara en fjärdedel.

Biståndet, säger Dousa, har inte rättat till detta missförhållande. Det ska han nu göra. Han ska göra om biståndet ”ifrån grunden”. Därför har regeringen ”nyligen fattat beslut om den största tematiska biståndsstrategin som ska fokusera på just detta”.

Detta gjorde mig lite skakad ty det visar att även en hygglig och förnuftig tredje generations invandrare från utanförskapsområdet Husby saknar motståndskraft mot den förljugna världsbild med tillhörande pladder som kännetecknar alla byråkratier sedan de blivit varma i kläderna och bara tänker på vad som gynnar dem själva, i detta fall biståndsbyråkratin.

Att biståndet till Afrika är misslyckat måste man hålla med Dousa om även om det inte bara är biståndet till Afrika som fallerar. Men det stora och förmätna felet i tankegången är att biståndet över huvud taget skulle kunna skapa utveckling. Det har gått mer än sextio år sedan denna föreställning, som först introducerades och prövades av kolonialmakterna, övertogs av det efterkoloniala biståndet. Hur kan den förnuftige Dousa ens få för sig Sverige efter alla dessa decennier ska kunna göra om detta från grunden? Hundra års misslyckanden ska nu ställas till rätta av den svenska biståndsbyråkratin.

Den svenska biståndsbyråkratins verktyg är det svenska biståndet. Det uppgår enligt ChatGPT till ungefär en procent av allt det bistånd som går till världens biståndsmottagarländer. Även om Dousa lyckades påverka det svenska biståndet så kommer han inte åt återstående 99 procent av världens bistånd som rimligtvis är lika misslyckat som det svenska.

Men det är inte det värsta. Biståndet som helhet är en försumbar del av bruttonationalprodukten i de biståndsmottagande länderna. Chat anger siffran 0,24 procent för biståndet i förhållande till BNP (egentligen Official Development Assistance delat med Bruttonationalinkomst). Sverige, som nu under Dousas ledning, ska vända skutan på rätt kurs, står för en procent av detta, alltså 0,0024 procent av mottagarländernas ekonomier. Dosen är för liten även om medicinen vore effektiv.

Min övertygelse efter femton år i biståndsbranschen är att det inte går att förvandla verksamheten till något som gynnar mottagarna (om man inte till mottagarna räknar sådana som jag som genom biståndet bereddes intressanta och välavlönade arbeten i länder med trevlig livsstil och behagligt klimat). Sådant som Dousa pratar om – och kanske tror på – är floskler som är avsedda att i debattartiklar föra skattebetalarna bakom ljuset och för att framföras vid internationella biståndsgivarkonferenser där retoriken finslipas.

Men den svenska biståndsbyråkratin fungerar väl i bemärkelsen att den åstadkommer ett jämnt flöde av politiskt korrekta fraser. Vad skulle du själv slänga in i en svensk biståndspolitik om du som biståndsbyråkrat satt och filade på ett styrdokument? Fattigdomsbekämpning och bättre hälsa är självklarheter. Någonting om att man ska vara emot förtryck är nödvändigt. Klimatet måste vara med. Och något om kvinnor, förstås! Synergier passar alltid plus att vi ska lindra nöd.

Och, hast du mir gesehen, det är precis regeringens ”tematiska prioriteringar” för biståndet publicerade den 15 maj i år:

Tematiska prioriteringar

Regeringen har identifierat sju tematiska prioriteringar för att förbättra livskvaliteten för de mest utsatta och för att främja frihet, egenmakt och hållbar tillväxt:

• Fattigdomsbekämpning genom jobbskapande, handel och utbildning
• Bidra till förbättrad hälsa för de allra mest utsatta
• Främja frihet och bekämpa förtryck
• Utöka och effektivisera klimatbiståndet
• Stärka kvinnors och flickors frihet och egenmakt
• Stärka synergier mellan bistånds- och migrationspolitiken
• Öka det humanitära stödet för att rädda liv och lindra nöd