Det kan vara lärorikt att någon gång då och då ifrågasätta sina egna, genom beprövad erfarenhet grundlagda, uppfattningar. Till exempel har jag sedan åtminstone fyrtio år, inför alla som orkat lyssna, förkunnat u-landsbiståndets skadlighet, allt baserat på läsefrukter och egna upplevelser i branschen.

Nu ska jag inte överdriva det där med att ifrågasätta mina egna mest intränade tankemönster som tillåter mig att liksom en bryggarhäst göra min dagliga rutt genom tillvaron utan att besvära mig med att lyfta blicken. Samtidigt måste jag ju erkänna att fyrtio år är fyrtio år och att det under dessa decennier kan ha hänt något, vad det nu skulle vara, som kunde föranleda en uppdatering av slutsatserna.

Eftersom syftet med utvecklingsbiståndet är att höja mottagarnas levnadsstandard och eftersom mänskligheten inte kunnat uttänka något tillförlitligare mått på levnadsstandard än, med måttets alla fel och brister, än bruttonationalprodukten per capita så kan det måttet vara något att börja undersökningen med.

Då kanske du säger att det där är elementärt och välkänt eftersom alla människor som läser tidningen vet att några ostasiatiska tigerekonomier som Sydkorea, Singapore och Kina utvecklats med väldig fart medan Afrika hänger dåligt med i svängarna. Visst, säger jag, men eftersom vi genom Guds godhets rikedom enligt psalm 199 numera har i stort sett gratis rätt att utnyttja den artificiella intelligensen för att få exakta besked är det dumt att inte fråga exempelvis ChatGPT. (Underligt att inte Trump gjort en poäng av att USA bjuder praktiskt taget hela världen på AI. De konstgjort skarpsinta bolagen kanske kompenserar sig med annonsintäkter men det görs i så fall så diskret att det aldrig stört mig.) En del av resultatet ser du på bilden ovan.

Chat avslutar med följande pregnanta observationer:

📊 Genomsnittlig årlig tillväxt 2000–2015

• Utvecklingsländer (exklusive övergångsekonomier): cirka +3,6 % per år i BNP per capita Wikipedia+3stats.unctad.org+3Financial Times+3.
• Industriländer: ungefär +1,0 % per år under samma period.

👉 Det innebär att utvecklingsländerna i snitt växte mer än tre gånger snabbare än de rika länderna under första decenniet och halva andra decenniet av 2000‑talet.

Konvergenstrenden sedan 2000 (2010‑2024)

En akademisk analys från 2024 visar:

• Faktisk konvergens (att fattigare länder närmar sig rikare) sker med 0,8 % per år.
• Om man exkluderar Afrika söder om Sahara, ligger konvergensen snarare på 1,5 % per år.

Detta är inget bevis på att utvecklingsbiståndet, enligt min teori, skulle ha varit skadligt, men det är heller inget bevis på motsatsen, alltså att det skulle ha gjort någon nytta. Trots allt är biståndet i nästan alla länder en så obetydlig andel av allt som händer att det närapå är försumbart. (Utom i Guinea-Bissau, där jag jobbade, där det svenska biståndet var större än statsbudgeten och det var lätt att med egna ögon konstatera hur biståndsprojekt trängde ut primitiva men faktiskt fungerande försörjningslösningar som exempelvis husbehovsfiske med urholkade trädstammar.)

Ifrågasättandet slutar som vanligt med att man fortfarande inte vet. Men att u-länderna per capita växer nästan fyra gånger snabbare än i-länderna är dramatiskt.