Träffade nyligen en vietnamesisk flicka som lärt sig sjunga ”Bä bä vita lamm” på dagis. Vi sjöng den tillsammans några gånger och jag förundrades över att sången fortfarande är populär 2025.

För det första strider den mot ”djurens rätt”. Alice Tegnér skrev texten 1892 och verkade tro att djuren frivilligt lämnar över sin päls. Förstod hon inte att det är människan som exploaterar dem?

För det andra sätter den inte ”barnen i centrum”. Mamma och pappa vräker sig i söndagskläder, medan lillebror får nöja sig med två par strumpor. Hur kan det komma sig att barnen älskar att sjunga den?

Föräldrarna i visan må vara fattiga, men de är inga ”losers”. De tar för sig av naturens resurser utan minsta dåligt samvete och ser till att själva vara fina. Barnen inser att de fortfarande befinner sig på ”strumpstadiet”, men en dag får även de klä sig i helgdagsrock och söndagskjol. Framtiden ser ljus ut.

Enligt FN’s barnkonvention (som också är svensk lag) har dagens unga en betydande makt. Om föräldrarna inte lyckas leverera allt de behöver, eller har synpunkter på deras upplevda könsidentitet, kan staten tänka sig att gripa in. Det låter kanske som en barnvänlig politik, men när barnen alltid kommer i första rummet blir det liksom ingen vinstlott att vara vuxen. Framtiden ser mörk ut.

En annan tänkvärd barnvisa, som fortfarande sjungs på ett och annat dagis är Imse Vimse spindel. Här följer en kortfattad textanalys:

”Imse Vimse spindel klättrar uppför trå’n…”

Livet är slitsamt. Ständigt måste man anstränga sig, göra karriär och kämpa uppåt.

”Ned faller regnet, spolar spindeln bort…”

Plötsligt går allt åt helvete. Man får sparken från jobbet, aktiebörsen kraschar och frun vill skiljas.

”Upp stiger solen, torkar bort allt regn…”

En dag ser det lite ljusare ut. Kanske är inte allt hopp ute.

”Imse Vimse spindel klättrar upp igen…”

Dags att ta nya tag och kämpa vidare.

Visan är inte genuint svensk utan finns på en lång rad språk, men stämmer ganska bra med den moral som byggt landet. Bonden Pavo hade instämt i varje fras och det filosofiska budskapet kan spåras tillbaks till Havamal.

Sjunger man den på samma melodi som Elgars Pomps and Circumstance får den något storslaget över sig, och funkar riktigt bra som snapsvisa. Prova gärna under kräftskivan.