Robert (Bob) A.G. Monks (1933-2025) blev känd under de senaste decennierna som ”The Grandfather of Corporate Governance”, helt enkelt av den anledningen att han var den, mer än någon annan, i början av 1980-talet och framåt, som aktivt drev en agenda att ställa krav på börsbolagen att arbeta i aktieägarnas intresse.

Jag kallar honom min vän för sedan vi första gången träffades i början av år 2000, har hans mejl alltid avslutats med ”Your friend, Bob”.

Jag hade då just avslutat manus till min bok ”Ownership and Value Creation” som publicerades på Wiley 2001. Han erbjöd sig läsa manuset vilket ledde till att han skrev ett uppskattande endorsement. Vi kom att träffas vid flera tillfällen de kommande åren, på internationella konferenser, på hans klubb i Palm Beach, i hans hem i Maine (Cape Elisabeth).

Han introducerade mig till många andra framträdande personer i USA, UK och andra länder och han inviterade mig att hålla föredrag på flera av dessa Corporate Governance-möten, exempelvis på Henley där han och Sir Adrian Cadbury under tio år ordnade en årlig konferens för the Corp Gov-Community; på en konferens i hans regi i Laguna Beach med tre Key Note Speakers: Warren Buffett, Condoleezza Rice och Tom Brokaw, ett känt TV-ankare. Jag höll ett föredrag om den svenska styrelsenominerings-processen som rapporterar till alla aktieägare på bolagsstämman. I kontrast till hur den amerikanska motsvarigheten helt kontrolleras av Chairman/CEO, ofta samma person. Mitt skrivna bidrag blev sedan ett inslag i Bob Monks/Nell Minnows femte (sista) upplaga av tegelstenen Corporate Governance.

Bob kände ”alla” av betydelse i det amerikanska samhället, liksom i det Brittiska sedan studieåret på Cambridge University. Det året vann Cambridge roddarkampen mot Oxford, mycket tack vare den storvuxne och muskulöse Bob. Han blev därmed något av hedersmedborgare i UK.

Bob hade ett gott öga till Sverige. Dels uppgav han sig ha fått en utmärkt bild av Sverige genom Selma Lagerlöfs, Nils Holgerssons underbara resa som han läste i ungdomen. På 60-talet tog han över svärfaderns misskötta tradingbolag (Sprague; Kol och olja,), fick ordning på det och sålde det till Johnson-koncernen i Sverige, vilket gjorde honom ekonomiskt oberoende. Han träffade då flera nyckelpersoner i svenskt näringsliv, bland andra, Boy-boy, far till Marcus Husky Wallenberg.

Bob prisade de svenska invandrarna till USA för deras flit, kunskaper, ansvarskänsla och entreprenöriella driv – allt en produkt av det svenska fria-bönder-fenomenet.

Jag lärde också känna hans hustru, Millicent (Milly) som på moderns sida var en Carnegie (mammans morfader var son till Andrew Carnegies yngre bror). Milly skrev en prisad bok, ”Songs of Three Islands”, tre öar där respektive Carnegie, Sprague samt Millicent och Bob haft sina sommarställen. Under flera år fick jag en kalender varje år som Bob och Milly satt samman av Bobs naturfoton från olika årstider och Milly skrivit fina dikter och andra texter.

När Waldemarsudde hade en Zorn-utställning för några år sedan, vilken dokumenterades i en bok som även fanns med engelsk text, skickade jag ett ex till dem. Det blev succé. Bob: ”visade jag dig inte Zorn-målningen som hängde i övervåningen på mitt hus i Maine?” En släkting till Bobs familj, en rik dam i en tidigare generation i Boston hade varit Zorn-mecenat och finansierat flera av hans porträtt-målningar. Nej, vi hade suttit i bottenvåningen, i Bobs arbetsrum med utsikt över havet hela tiden. Bob hade visat mig familjen Bushs ställe tvärsöver viken. Men de hade slutat umgås. Bob tyckte att Busch senior saknade medkänsla för fattigare folk.

Vänskapen med Bob och Milly blev inte bara utomordentligt viktig för utvidgandet av mitt internationella nätverk i Corp. Gov. Den blev också en en unik och mycket angenäm och berikande vänskap.

Jag känner stor saknad efter båda (Millicent dog hösten 2023).

Rolf H Carlsson är fristående skribent, med en bakgrund som organisationskliniker sedan lång tid tillbaka. Efter examen från HHS i mitten av 60-talet och några år i näringslivet anställdes han av professor Eric Rhenman i hans internationella, organisationskliniska (= kombination av konsultation och systematisk kunskapsutveckling) forskningsinstitut, SIAR, 1971. Under de senaste ca trettio åren har hans inriktning varit på ägarfrågor och corporate governance. Han skriver för närvarande på Rhenmans intellektuella och professionella biografi.