Bland de många märkliga fenomen som ryms under begreppet ”politisk korrekthet” är kanske ställföreträdande godhet ett av de mest svårbegripliga.

I allmänhet så handlar ju politisk korrekthet ytterst oftast om att ge mera makt till etablissemanget, mera inkomster till storföretagen (tror de i alla fall) genom dyrare eller mer komplicerade varor eller mer pengar till dem som förväntas utföra de tjänster som det oftast handlar om. Förlorare är alltid du som medborgare eller konsument. Men så fungerar inte ställföreträdande godhet.

Vad menar jag nu med detta begrepp? Jo, antag att ett företag gör reklam i stil med ”vi skänker 1% av omsättningen till cancerforskning”, ”vi bygger barnbyar i Afrika” eller ”alla våra budbilar är fossilfria”. Dessa företag använder alltså en del av sin vinst för att göra något som de tror att kunderna anser vara ett gott syfte. De hymlar egentligen inte heller med att det är du som betalar.

Varför gör man så här? Och vem tjänar egentligen på det? Det står väl klart att företaget som gör denna reklam inte kan vänta sig att direkt tjäna något på detta. Kvar står marknadsföringsvärdet. Vilka kunder köper mer för att den man köper av ger bort en del av ens pengar till tredje part?

En grov gissning är att kunderna tillhör en av tre kategorier. Den första kategorin bryr sig överhuvudtaget inte och förargas alltså inte över att en del av köpeskillingen används till något annat men gläds inte heller över det. Utgiften för företaget är alltså bortkastad rent företagsekonomiskt.

Den andra kategorin tillhör dem som i likhet med mig blir förargade över detta tilltag. Jag vill inte stödja dessa politiska projekt, tänker de. Här har alltså tillvägagångssättet rent negativ inverkan. Personer som tänker på det här sättet befinner sig oftast på högerkanten. Men de kanske inte är så många? Hursomhelst, för dem blir beteendet rent destruktivt.

Sedan har vi den tredje kategorin. De som gläds över detta och som tycker att dessa satsningar är lovvärda. Dessa personer har nog oftast hjärtat till vänster. Nyckelfrågan är om det verkligen får dem att handla mer, annars är ju utgiften meningslös.

Men det verkligt intressanta är om dessa människor verkligen har förmått att göra en riktig analys. För de har ju låtit någon annan göra den goda gärningen, visserligen för deras pengar men det syns eller märks ju inte varifrån pengarna kommer. Vore inte följande bättre om ett företag gjorde följande reklam: ”Vi är ett företag som gör allt för att du ska kunna handla så billigt som möjligt. Vi skänker inte dina pengar till något och ej heller bekostar vi några dyra certifieringar. Vi använder gamla, billiga bilar, för våra transporter. Därmed får du maximalt med pengar över. De kan du skänka till barnbyar, klimatprojekt eller något annat om du vill eller spara dem. Du kan klicka på vår app om du behöver förslag. Du bestämmer.”

Den sistnämnda strategin borde väl tilltala alla liksom det säljande företaget. Alla får billigare varor vilket gör att de kan köpa mer. Ingen behöver irriteras över klåfingriga projekt för dina pengar. Och de som känner ett behov att vara goda kan då skänka pengar varthelst de vill. OCH, viktigast, själva få äran istället för att låna ut den till någon annan. Win-Win-Win.

Men är jag kanske cynisk. Är det inte bra att folk skänker pengar till exempelvis cancerfonden? Jo, det kan det kanske vara. Men varför behöver Biltemagrundaren och dollarmiljardären Sten-Åke Lindholm transferera en del av kundernas surt förvärvade slantar dit och ändå själv ta äran, är det inte mycket bättre att han själv skänker 100 miljoner ur sin privatförmögenhet och kan verkligen ta äran själv utan sura miner?

Ibland undrar jag om folk på vänsterkanten inte litar på sin egen godhet utan istället gillar att få ett yttre tvång för att agera god. Det finner jag besynnerligt.