Svenska medier fortsätter att benämna de frekvent förekommande bombdåden som ”explosioner”. Explosion i Söderälje, i Uppsala, i Malmö, Västerås och på Östermalm. ”Något” har exploderat vid ett flerfamiljshus, i ett villaområde, utanför en kiosk. Så vagt och obestämt det bara kan bli och varför? Alla vet vid det här laget att det är kriminella klaner från andra delar av världen som står bakom dessa ”explosioner”.

Sannolikt är det just därför som den sammansvetsade journalistkåren fortsätter att bagatellisera sprängattentaten. Att skriva ord som sprängdåd, bombdåd, attentat, terrordåd kan vara stigmatiserande för de som lever i de påstått utsatta områdena. Bättre då att en nyhet om bombterror hamnar i samma fack som en nyhet om en explosion orsakad av en gasolflaska, så att det blir riktigt luddigt för allmänheten.

Ibland blir det riktigt underhållande med dessa bagatelliserande och menlösa rubriker. Som idag, till exempel, när de stora mediehusen ståtar med rubriker som ”Tonåringar häktade efter explosion i Göteborg” och ”Unga bröder häktade efter explosion i Backa”.

Det är oerhört viktigt att betona att de är unga. Inte fullt lika viktigt att klargöra vad de har gjort. Men varför skulle en explosion, vilken som helst, medföra att någon blir gripen och häktad?

De båda ”unga bröderna” (som sannolikt åtminstone är i övre tonåren, hade de varit under 17 hade tidningarna benämnt dem som ”barn) har detonerat en sprängladdning vid ett flerfamiljshus, i det pågående klankriget. Det är vad de gjort. Den korrekta rubriken borde alltså ha varit ”Unga män häktade efter bombdåd”.

En annan sak som ständigt återkommer i den här nyhetsrapporteringen är att ingen blir skadad. ”Port exploderade – ingen skadad”. ”Något har exploderat – ingen skadad”. Hur många gånger har du läst det, i olika versioner? Men även om man inte blir skadad rent fysiskt när en kretin från en kriminell klan spränger ens port så är det ju inte precis något man rycker på axlarna åt. Skador uppstår på så många andra sätt. Men det har journalistkåren hela tiden försökt tona ner.

Numera lyckas de inte så bra med det. Klankriget har eskalerat och numera blir folk skadade – allvarligt dessutom. Som efter bombdådet i Tumba i slutet av april då en mamma och hennes lilla dotter skadades allvarligt. Ett bombdåd som – naturligtvis – beskrivits som en ”explosion” av de allra flesta journalister.

Det massmediala nyspråket skulle kunna göra självaste George Orwell avundsjuk. Det får mig att tänka på en populär meme som då och då dyker upp i flödena på sociala medier:

Och vad har då det här lett till? Tja, inte har det ökat förtroendet för medierna i alla fall, det är då ett som är säkert. Föraktet för main stream-medierna är kompakt och genomsyrar inte bara alla flöden på sociala medier utan också i verkliga livet. Överallt möter jag människor som driver stenhårt med journalistkåren, som skrattar åt deras rubriksättning och ordval och som skakar på huvudet åt att mediehusen ens inbillar sig att någon tar deras journalistik på allvar.

Men det spelar ingen roll. Journalisterna skriver för varandra – inte för allmänheten. Sen delar de ut priser till varandra för den journalistik som allmänheten bara föraktar. Och så fortsätter det, år ut och år in, medan samhället krackelerar i allt snabbare takt.

Foto: ”Sprängning” i Malmö 2024, skärmdump GP