För många människor blir ord på företeelser ibland nästan viktigare än det bakomliggande begreppet. Det gäller inte minst vår tids alla nyord. Få nyord har blivit vanligare än hållbarhet (sustainability). För några år sedan var det en skämtsam forskare som sände in en artikel för publicering som endast innehöll ordet sustainability. Det råkade av misstag bli publicerat. Hållbarhet var tidigare ett begrepp som de flesta förstod, som hållbara arbetskläder eller hållbara verktyg som en gammaldags skiftnyckel.

Hållbarhet var ett viktigt ord och alla visste mer eller mindre vad det stod för. Men så plötsligt fick hållbarhet en annan och nästan religiös betydelse. Nämligen att vi skulle se på planeten jorden som ett hållbart projekt. Vi måste bevara jorden som den är och lämna den i samma skick som vi mottog den för alla framtida generationers skull! Vi får inte göra slut på sällsynta grundämnen i alla fall inte i snabbare takt än vad som regnar ned som meteoriter. På samma sätt måste vi lämna jord, hav och atmosfär till de efterkommande i samma skick som Gud skapade dem i första Moseboken.

Detta vore lätt att hålla med om, om nu inte människan i sitt övermod ständigt skulle ändra vad skapelsen givit oss. Det finns numera massor av saker som inte Moses kände till eller som inte Gud talade om för honom som maskiner, bilar, flygplan och datorer. Dessutom hur man tillverkar stål och plaster och bygger ångmaskiner och kärnkraftverk. Sedan har Gud låtit oss fylla upp jorden med betydligt fler än på Moses tid. Hade nu Gro Harlem Bruntland lanserat det nya hållbarhetsbegreppet på Moses tid och inte 1987 hade världen i dag sett helt annorlunda ut och om folk hade lyssnat på henne lika troget på Moses tid som idag. Hållbarhet i sin moderna form är därför inget enkelt begrepp och frågan hur långlivat det blir är en öppen fråga.

Ett annat kärt ord i vår tid är ordet värdegrund. Förr i tiden skull man hålla sig till 10 Guds bud vilka inpräntades med kraft i såväl hem som skola. I min uppväxt då det fann ungefär dubbelt gånger så många fastrar, mostrar och tanter som det fanns barn blev man påmind om 10 Guds bud nästan dagligen. Bara jag tänker på en extra sträng protestantisk faster upplever jag skamkänsla om jag latat mig eller tagit en extra godbit i kylskåpet. Detta tillbud eller uppmaning av vad man kan kalla värdegrund var lätt att ta till sig och kunde på intet sätt missförstås. Dagens värdegrundsbegrepp däremot kan var nästan litet vad som helst och bestäms fortlöpande av media, myndigheter och politiker.

Tvivlar man på jordens förestående undergång till följd av stigande växthusgaser så har man fel värdegrund, likaså har man fel värdegrund om man är tveksam till massinvandring eller inte tycker illa om SD. Något hemskare än Ryssland finns inte även om USA president Trump är nästan lika förfärlig. Värdegrunden är liksom hållbarheten ett flyktigt begrepp och det gäller att lyssna noga när man träffar mäktigt folk så man inte irrar bort sig i värdegrunden och gör sig omöjlig

Egentligen borde man därför göra som Trump föreslagit att helt enkelt sluta upp att använda dessa begrepp i sin moderna tappning. Det verkar också som om de två orden långsamt är på väg ut och det är knappast troligt att de finns kvar om 25 år. 10 Guds bud utgör däremot en betydligt hållbarare värdegrund!