För andra gången på kort tid läser jag om en person som fått sin bil beslagtagen av Kronofogden – på grund av någon annans skuld. Ena gången rörde det sig om en kvinna som lånat ut sin bil till en god vän, andra gången om en man som lämnat in sin bil på verkstad, där en av bilmekanikerna lånat den.

Kronofogden har nämligen som ”grundprincip” att den som kör bilen också är dess ägare.

Alla som någon gång ägt en bil har förmodligen haft den inne på verkstad någon gång. De flesta har förmodligen också lånat ut sin bil till en vän någon gång. Men få av oss har gjort en kreditupplysning på varenda bilmekaniker på verkstaden, eller på våra vänner. Och varför skulle vi behöva göra det? Bilen är ju registrerad på sin ägare.

På Transportstyrelsen står att läsa att registreringsbeviset är en värdehandling och ett intyg på vem som är registrerad ägare till ett fordon. Detta upphör dock att gälla när Kronofogden får nys om att en skuldsatt person lånat en bil. Vips så är registreringsbeviset inte längre något intyg på ägarskapet, utan en meningslös papperslapp som kan kastas i papperskorgen.

Att lagstiftningen ser ut så beror på att man inte vill att någon ska kunna underlåta att betala sina skulder genom att skriva sin bil på någon annan men ändå använda den som sin egen.

”Det är upp till dig eller personen som har lånat bilen att bevisa att du är rätta ägaren.” skriver myndigheten på sin hemsida. Frågan är hur det ska gå till om ägarbeviset inte godkänns – eller om den som lånat bilen drar till med en lögn för att komma undan med att någon annan får betala skulden.

Kronofogden säger sig göra en bedömning i varje enskilt fall men sanningshalten i det påståendet kan man sannerligen fundera över, särskilt när det handlar om en person som lämnat in sin bil på verkstad.

Att man plötsligt inte äger det man äger, om en myndighet bestämmer sig för det, är sinnessjukt. Det lägger ett orimligt ansvar på vanliga skötsamma medborgare att noggrant kolla upp alla, från bilmekanikern till bästa vännen, för att få dessas ekonomi helt klar för sig.

Precis som så många andra märkliga principer drabbar denna regel enbart ärliga människor. Människor som fostrats att tro att samhället står på deras sida och som aldrig kunnat föreställa sig att den bil de köpt och registrerat plötsligt är någon annans egendom när en myndighet så önskar.

Det här kan bli hur absurt som helst – och det blir det ju också. Ända fram till 2018 var det till exempel fritt fram för vem som helst att skriva sig på en annan människas adress – och det fanns ingenting den utsatta personen kunde göra åt det. Det har till och med förekommit att ohederliga människor sålt andras villor – och de rättmätiga ägarna har fått kämpa för att få behålla sina hem, trots att de kan bevisa sitt ägarskap.

Foto: Kronofogdemyndigheten i Göteborg, Wikimedia Commons