För sådär tio år sen pratade alla om ”Värdegrund”. Vi fick höra ordet till leda under valrörelsen 2014 och under valrörelsen 2018. Men så försvann begreppet ur den politiska vokabulären, ungefär samtidigt som alla började prata om vacciner. Visserligen har varje företag och myndighet ett dokument någonstans som heter ”vår värdegrund”, men det används sällan i debatten. Ordet har blivit synonymt med ”något som låter bra, men bara är luft”.

Vad jag förstår är värdegrund ”något som växer fram organiskt och inte förändras över tid” – en samling väl förankrade idéer som alltid går att lita på. Ungefär som de tio budorden. Blir värdegrunden volatil som aktiebörsen och ständigt måste uppdateras, eller saknar kontakt med verkligheten, drar den löjets skimmer över sig.

Det låg något nästan ”maoistiskts” över det svenska värdegrundsarbetet – som pågick under många år och nådde sin pik en bit in på 2000-talet. Det inbegrep varje skola, varje arbetsplats och varje förening som någonsin aspirerat på statsbidrag.

Motivet var att stänga dörren för Sverigedemokraterna och liknande populistiska rörelser, men också att dölja det faktum att etablerade partier inte längre hade några idéer. I varje fall inga man kunde lita på.

Även staten skaffade sig en officiell värdegrund, som uppdaterades senaste gången 2019. Den tar upp sex viktiga aspekter av svensk förvaltning; Demokrati, Legalitet, Objektivitet, Fri åsiktsbildning, Respekt, Effektivitet och service.

Här är några citat:

”En central förutsättning äratt all offentlig makt utgår från folket. Folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning samt allmän och lika rösträtt.”

”Alla statsanställda ska agera sakligt och opartiskt… En saklig och opartisk statsförvaltning med meritbaserad rekrytering krävs för att myndigheterna ska kunna genomföra sina uppdrag…”

”När en myndighet anställer personal ska det göras på sakliga grunder. Regeringsformen anger att förtjänst och skicklighet ska avgöra – den som är mest kvalificerad ska få jobbet.”

”Varje medborgare har rätt till yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet, demonstrationsfrihet, föreningsfrihet och religionsfrihet… Du har dessutom meddelarfrihet, som är ettsärskilt skydd mot efterforskning och repressalier.”

”Offentlighetsprincipeninnebär att alla ska ha rätt till insyn för att kritiskt kunna granska dig och myndigheten.”

Allt det där låter ju alldeles utmärkt. Men alla som hängt med i nyhetsflödet vet att avsteg från ovanstående principer sker ständigt och utan allvarliga konsekvenser. Ingen tjänsteman riskerar att åtalas och dömas för brott mot värdegrunden. Det värsta som kan hända är att en myndighetschef tvingas avgå, byta jobb och acceptera ett generöst avgångsvederlag.

Kanske inte är så mycket att förundras över om man ska vara cynisk. Så fungerar de flesta länder, även dom vi brukar kalla demokratiska.

Det verkliga brottet mot svenska folket ligger i att våra politiker under minst ett decennium, lade ner så mycket kraft och energi på att etablera en värdegrund – och förankra den i varje skrymsle av den svenska samhällskroppen – att det varken fanns tid, resurser eller debattutrymme över för att ta itu med landets verkliga problem. Som till exempel att skydda våra gränser, underhålla vår infrastruktur eller förhindra att kriminella klaner etablerade sig i Sverige.

Slutresultatet blev en samling välformulerade principer, som en hyfsad reklambyrå hade kunnat koka ihop… och ett land i förfall.

BILD: Scen från filmatiseringen av George Orwells roman 1984 (1957).