En brytning mellan Trump och Zelenskyj var kanske inte helt oväntad, men ingen trodde väl det skulle ske inför rullande TV-kameror på bästa sändningstid.

Från åskådarplats är det lätt att imponeras av Trumps förmåga att skapa bra TV. Statsbesök brukar vara trista tillställningar där kostymklädda herrar utbyter artigheter, signerar dokument och försäkrar varandra att från och med nu kommer världen att bli bättre. Även i viktiga frågor som krig och fred, brukar allt vara regisserat på förhand och ingen pratar utanför manus.

Men med Trump i rummet får man intrycket att ”mötet är på riktigt”. Därför sitter miljontals människor klistrade framför TV-apparaterna och analyserar varje stavelse, varje ögonkast och varje rynkat ögonbryn. Trump har gjort storpolitiken lika intressant som fotbolls-VM.

Man kan diskutera om det är bra eller dåligt. När USA’s president tar sig friheten att skälla ut en annan president i direktsändning, till på köpet någon som enligt den allmänna opinionen borde hyllas som hjälte, skapas en olustkänsla hos gemene man. Är han galen? Vet han vad han gör? Kommer han att trycka på kärnvapenknappen?

På sätt och vis var det tryggare förut, när maktspelet skedde bakom lyckta dörrar och Joe Biden läste upp resultatet från en teleprompter. Bara nördar orkade genomlida presskonferenser och vi andra tittade på fotbolls-VM.

Även om Trump har rätt i sak, är det många som frågar sig varför han inte visar större ödmjukhet inför TV-kamerorna. Varför är han inte lika trevlig som Barack Obama eller Dalai Lama?

Svaret är att då skulle inte tillräckligt många rösta på honom. ”Felet” ligger hos det amerikanska folket, som både Hillary Clinton och Joe Biden noterade. Trump fick avgörande del av sitt mandat från grupper som under lång tid känt sig behandlade som ”garbage”, av just det etablissemang som vet hur man uppför sig.

Men det är inte därför jag är ”Team Trump”. Det finns gott om ledare som vunnit folkets sympati, men ändå visat sig vara spritt språngande galna. Anledningen till att jag gillar Trump är att han i tider som flödar över av idealism, fortfarande resonerar realpolitiskt. Jag kan tänka mig att han inför mötet med Zelenskyj resonerade ungefär så här:

Är det praktiskt möjligt att skicka så mycket vapen till Ukraina att Putin lämnar tillbaka Krim? – Antagligen inte.

Skulle fler människor dö om vi försöker? – Många, många fler.

Skulle USA ha råd med det? – Definitivt inte.

Vad händer om USA blir bankrutt? – Kina tar över.

Skulle en värld styrd av Kina präglas av västerländska värderingar? – Inte en chans.

Återstår alltså att låta Putin behålla Svartahavskusten, och hoppas att han inte blir så övermodig att han bygger lökkupoler i Paris. Zelenskyj kommer visserligen att bli sur, men jag kan hjälpa honom genom att tala med Vladimir. Det gick ju bra förra gången.

Det finns två saker som är absolut tabu i europeisk politik. Det ena är att ”prata med Putin” och tro att han över huvud taget är möjlig att förhandla med.

Det andra är att tycka att kriget i Ukraina är för dyrt. Oavsett vad det kostar måste vi klara det. Eller för att citera Angela Merkel under migrantkrisen ”Wir schaffen das”.

Ett tredje tabu är att säga att det är ”Ukrainas krig”. Officiellt är det hela den fria världens krig mot Ryssland, och därför är Zelenskyj en riddare som skyddar oss. Som många andra lyssnade jag noga på grälet i Ovala rummet, och det ögonblick när president Trump ser rött är när Zelenskyj antyder att det är han och Ukraina som skyddar USA, snarare än tvärtom. Det sker exakt46 minuterin i klippet.

Men om nu hela den fria världen står på spel. Är det inte lite småaktigt av Trump att vägra skjuta till dom militära resurser som behövs?

Kanske inte, om man betänker USA’s ekonomiska situation. Under Obamas åtta år vid makten ökade statsskulden från 60 till 100 procent av BNP, bland annat för att finansiera ett halvt dussin krig. Under Bidens fyra år nåddes en toppnotering på 130 procent, vilket råkar vara samma skuldkvot som Grekland hade 2009 strax innan landet förklarades bankrutt.

Nu är Grekland inte riktigt samma sak som USA. Till exempel är den amerikanska ekonomin mer än 1000 gånger större, och vad en ekonomisk kollaps skulle innebära för stabiliteten i världen kan vi bara spekulera i.

I det perspektivet kanske Trump har en poäng när han istället för att ge Zelenskyj vad han vill ha, kan tänka sig att ”tala med Vladimir”.