Den svenska högern har ett återkommande problem. När det blir stormigt är alldeles för många politiker mer benägna att göra sina egna medlemmar arga än att förarga Socialdemokraterna och mainstream-medierna. 

Vapenfrågan är ett tydligt exempel på denna brist på politisk ryggrad, och den gör bara att vi alla berörs negativt av dessa politiska spel.

Sverige har i över 40 år tillåtit jakt med halvautomatiska gevär. Det är inget nytt och det är inte farligt. Det finns inga bevis som stöder påståendet att dessa vapen i sig utgör ett hot för allmänheten. Ändå har debatten om AR15, som efter dådet i Örebro snabbt blev en het potatis, skapat mycket upprörda känslor bland jägare och vapenkännare.

De som inte förstår sig på vapen ser detta som en möjlighet att ”göra något” för att förhindra brott, och känslan att vidta åtgärder känns bra i stunden. 

Problemet är att det inte löser något. Alla som faktiskt kan något om vapenfrågan och regler vet att att förbjuda just denna typ av vapen för jägare inte kommer att påverka brottsligheten överhuvudtaget. Det är en chimär. Det finns helt enkelt ingen vidare koppling mellan den gruppen av vapenägare och de som begår brott.

Den verkliga frågan borde handla om hur vi säkerställer att olämpliga personer inte får tillgång till vapen. Inte om att hindra utbildade, laglydiga och ansvarsfulla jägare från att använda vapen. 

Att göra detta är en bedräglig åtgärd, som bara syftar till att ge intryck av att något görs, utan att något faktiskt förändras.

Det skulle vara som att förbjuda lastbilar efter terrordådet på Drottninggatan, där terroristen Akilov körde ihjäl oskyldiga människor. Det löser inte problemet att förbjuda en typ av transportmedel när själva problemet handlar om att stoppa brottslingarna från att använda det.

Vad värre är, är att vi nu ser hur myndigheter vill konfiskera jägarnas vapen, medan man samtidigt förväntar sig att dessa samma jägare ska vara en aktiv del i vårt totalförsvar, hjälpa till vid eftersök och stå som stöd vid olyckor. Om man inte kan lita på en jägare med ett halvautomatiskt gevär, varför skulle man då be dem om hjälp vid allvarliga händelser? 

En sådan hållning underminerar både respekten och förtroendet mellan myndigheter och de medborgare som spelar en viktig roll i vårt samhälle.

Sverige, där urbana invånare som aldrig kommer i kontakt med jägare eller sportskyttar ofta styr den politiska debatten, riskerar att skapa en farlig klyfta mellan myndigheter och de som faktiskt är engagerade i försvar, räddningstjänst och jakt. 

Ett sådant politiskt beslut kan få allvarliga konsekvenser för landets försvar och säkerhet, samtidigt som vi ser länder som Polen och Finland snabbt rusta sina medborgare i syfte att stärka sitt eget totalförsvar.

Medborgare som kan hantera vapen är en tillgång vid snabb rustning. Medborgare som kan hantera en AR15 eller en annan semiautomat har redan ett försprång. Medborgare som håller sin skjutskicklighet vid liv är en tillgång. Att stänga skyttebanor och reducera både vapen och övningstillfällen är ett klart misstag. Sverige bör tänka längre.

Vi kan inte ha en diskussion om vikten av civilas ansvar i krig, att försvara Sverige och samtidigt betrakta ett av flera vapen som för farliga för laglydiga medborgare som klarat utbildningen och polisens godkännande.

Det är en märklig ordning.

Det är dags att vi tar oss en rejäl funderare på reaktionerna i den här debatten. Sveriges politiker kan inte vara så snabba på att ta populistiska beslut eller hålla sig på den taktiska sidan av politiken, utan på att ta beslut som faktiskt leder till verkliga lösningar. Att slå ned på vapen som används av ansvarstagande individer löser inte de verkliga problem vi står inför. Det är dags för den svenska högern att sluta spela taktiskt, och istället säga vad som är rätt.

För den som har ögonen på vår säkerhet är det självklart att en del av befolkningen ska vara utbildad att hantera både vapen och sig själva vid en kris. Att vi gör en skillnad mellan de som vet hur man använder ett vapen för att skydda sig själv, sitt land eller sina medmänniskor, och de som inte har en aning, är avgörande. Den som betraktar vapnets utformning som ”läskigt” kan inte få bestämma hur vapenfrågan ska utformas.

Vapenfrågan handlar om långt mer än att just förbjuda ett vapen. Det handlar om förtroende, om ansvar och om att bygga ett starkt samhälle som står redo för utmaningar, inte ett samhälle som skjuter sig själv i foten genom impulsiva beslut. Det är på tiden att högerpartierna tar sitt förnuft till fånga och förändrar kursen. 

Sverige förtjänar en politisk ledning som agerar för landets bästa, inte för att följa en kortsiktig politisk taktik.

Medborgerlig Samling hoppas fortfarande att Tidöpartierna sansar sig och ändrar sig i vapenfrågan. Det handlar om mer än bara ett vapen, det handlar om Sveriges framtid.

Edward Nordén
Jägare och Säkerhetspolitisk talesperson Medborgerlig Samling