MAZIGH KIRI KESSAI: Tystnad, tagning – Fördumning pågår!

Jag är son till en fullständig analfabet. Min mor Yamina – ty det är henne jag syftar på – har beklagligt nog aldrig kunnat läsa en enda mening eller skriva ett enda ord under hela sitt sjuttionioåriga liv. Men hon ägde ett rikt bondförnuft. Naturligtvis förbannade hon innerst inne det öde som gjorde henne illitterat, avundades dem som själva kunde söka boklig kunskap, och hon hyste en religiös respekt för de vetenskapligt lärda. Trots sin totala brist på skolning var hon en ovärderlig mamma för mig, tack vare sin osvikliga moderlighet, tolerans och sitt förnuft. Men analfabet var hon, ofrånkomligen.

Sålunda är det bara de Don Quijoter som, för egen vinnings skull och under sken av att bära Guds mantel, kan påstå att Yaminas värde för dem är likvärdigt med deras egna mödrars, liksom Linnés, Flemings, Churchills, Marie Curies, Moder Teresas och allehanda titaners. Vi lever i en förvillande tid, iscensatt av Don Quijoterna, där korten avsiktligt blandas som i ett hasardspel, där värdighet har blivit synonymt med värde, och där vädervariationer likställs med klimatförändringar.

Om denna, inom vetenskapen, omtvistade fråga kunde en skolkande sextonåring – givet att vi lever i en infantiliserad värld, särskilt i den västerländska (1) – under en oförglömlig dag den 23 september 2019 i New York, utan argument, läxa upp mänsklighetens politiska elit. Detta skedde utan några nämnvärda protester från vare sig FN-delegaterna själva eller media. Den dagen tyckte jag mig – eller kanske drömde jag – ha hört utomjordingarna garva. Resten av närtiden ägnar de förmodligen åt att småle över den allmänna fördumning som pågår i många länder, inte minst i Sverige.

Ett land som för inte länge sedan, tack vare sina arbetsansträngningar och den tillit som existerade likt ett kommunicerande kärl mellan dess folk och lärda eliter, på kort tid lyckades bli inte bara ett av de rikaste, utan även ett av de mest upplysta och rationella samhällena i världen. Bildning, förnuft och kunskap hyllades, och nästan allt gick framåt. De lärda eliterna levererade – och folket likaså!

Det är denna sekellånga och tidigare fruktbara tillit, som åtskilliga svenskar fortfarande tror är intakt, som har bidragit till att de frivilligt har lagt sitt tänkande på entreprenad, utan någon kritisk reflektion, hos ovannämnda Don Quijoter (läs: mainstream-medier, NGO:er, politiker och vissa andra institutioner). En tillit som dessa har missbrukat genom att ta medborgarnas hjärnor i beslag, främst under de senaste cirka 20 åren, för att valla dem till en hage där de hjärntvättas till att tro att kroppen är ensam kung och människan en homo economicus allena. Allt ska handla om platt mage och platt TV. Bara pengarna, skatterna och annat fortsätter komma in, så att Don Quijoterna kan fortsätta föra sitt gudomliga tåg vart de vill med folket som passagerare. Facit över vart vi är på väg börjar bli tydligt:

Kunskapen är dalande, slappheten är monumental, och rättighetskatalogernas trave är i höjd med Kebnekaise, medan skyldigheternas dito knappt når upp till halva Kinnekulle. Det som exempelvis sker på ett universitet, vilket en professor K på läkarlinjen har vittnat om i Fokus, illustrerar detta mer än väl:

”Antalet studenter som önskar anpassade tentor för att de inte kan skriva eller läsa ökar för varje år. Naturligtvis kan du inte jobba som läkare om du inte kan läsa eller skriva och måste vila dig på en säng så fort det blir lite jobbigt”, sa professorn tillika examinatorn. Och utöver en del studenters odugliga förkunskaper tillkommer alla studenternas ”vittgående rättigheter och begränsade skyldigheter”, samt förekomst av besynnerliga krav på ”tillgång till dagbädd eller säng under tentamen”, tillade han bland annat.

Utöver liknande sorgliga exempel från lärosätena, som inte alls bådar gott för framtiden, kan vi nämna andra beklagliga fall, utan rangordning, direkt hämtade från minnet eller från gator och torg.

För ett antal år sedan gick många, särskilt unga kvinnor, omkring med en flaska vatten som de drack en klunk ur varannan minut, för att det enligt någon charlatan främjar hälsan och ger finare hy. Trenden ebbade ut långt senare, förmodligen tack vare bland annat, för ovanlighetens skull, SVT, som lyfte fram risken för inkontinens, samt en upplysande artikel i Expressen. I den poängterade professor Agnes Wold att man ska dricka vatten när man är törstig, en otvetydig biologisk sanning sedan djurlivet började uppstå för 580 miljoner år sedan. Men tydligen var detta en nyhet för dessa trendtörstiga unga kvinnor.

Ett annat orationellt mode är användningen av gummistövlar i stadsmiljö under en gassande sommarsol. Vad gör man inte för att sko sig som Los Angeleskändisar, även om man riskerar fotsvamp? Åh! Alla dessa kändisar, inklusive de inhemska, vars majoritet bara bidrar till att fördumma människor och sedan indirekt livnär sig på dem (se exempelvis valfritt program på TV4). Det tycks som om ytan är viktigare än förnuftet.

Konstiga moden har funnits förr och kommer och går. Huvudsaken är att kunna hänga av sig dem när man är blasé och helst utan skada. Men den tatueringsvåg som svept över Sverige och nått ända upp till ansiktena är mer bekymmersam för somliga. En myndig människa får självklart göra precis vad han eller hon vill med sin kropp, men det tragiska med denna trend är att många väljer att tagga sig på olämpliga kroppsdelar och välja motiv utan konsekvensinsikt, för att sedan ångra sig utan att lösning finns (uppfinnandet av en effektiv borttagningsmetod garanterar säkert en ofantlig rikedom för dess upphovsman). Utöver eventuell ånger kan det även finnas risk för cancer, som den tatuerade docenten i Lund, Christel Nielsen, befarar i sitt vetenskapliga arbete som rapporterats om i Forskning och Framsteg. Hoppas att hennes färdiga studie kommer att avliva denna farhåga.

Det finns en annan cancer, påtaglig denna, som äter upp samhällsförnuftet inifrån, och benämns politikers lek med Sveriges framtid. En nation vars politiska embryo är mer än tusen år gammalt, med människor med tusenåriga rötter (2), ville den ”visionära” f.d. vice-statsministern Maud Olofsson göra till ett ”nybyggarland”, utan att fråga folket. Det enda nästan som ”nybyggts” sedan hon sa detta år 2011 är fler moskéer och bomber. Resten får verkligheten fylla i.

Hon fick 2014 konkurrens av sin före detta chef med sitt världsunika påstående om att Sverige är ett öppet land vars framtid formas och ägs av nykomlingarna. En giftig och sur karamell, vars innehållsdeklaration lyder: ännu mer invandring och åt skogen med landets ursprungliga befolkningar, deras ärvda identitet, kultur och historia! Men för vissa svenskar smakar karamellen sött. Ty det kom från en före detta statsminister. Alltså vet han. Fördumningen pågick redan då…

…och fortsätter än idag:

Terrorforskaren Magnus Norell skrev i höstas i tidskriften Kvartal om ”det faktum att politisk islam inte kan existera utan islam (…) vars mål är att omvandla hela samhället: politiskt, socialt och kulturellt.” Norell fortsatte: ”Aktivister framhåller islam (som aktivister och anhängare tolkar religionen) som överlägsen all annan religiös och politisk ideologi, samtidigt som man hänvisar till sig själva som offer och förtryckta.”

De kan vara lugna. Expressen (3) är här för att undsätta dem och hjälpa till att sprida ännu mer denna medeltida ideologi kallad religion. I en artikel den 5 december 2024 som förhärligar islam på ett sätt som inte ens imamerna i Muslimska brödraskapets moské på Söder i Stockholm skulle kunnat åstadkomma, som tidningen besökte tillsammans med en intervjuad konvertitinfluencer, fick vi ett pärlband av glittrande muslimska smycken, såsom att ”skönheten med islam är att det är en kunskapskälla livet ut. Det går aldrig att bli färdiglärd.” Det sistnämnda är så sant inom alla områden. Men i fråga om islam bjuder jag konvertiten och artikelförfattarinnan, som i moskén sa sig omedelbart vilja bli muslim, att läsa denna vers hämtad direkt från källan, koranen kallad: ”Om ni fruktar att ej kunna vara rättfärdiga mot de faderlösa, gift er då med sådana kvinnor som behagar er, tag två eller tre eller fyra. Men om ni är rädda för att inte kunna rättfärdiga och behandla dem lika, så tag bara en enda eller lev samman med slavinnor som ni köpt och som står under domvärjo.” (4)

Oaktat detta: ”Vissa ser det som en feministisk [sic] religion, en som fokuserar på jämlikhet i samhället eller en religion som kan mobilisera inför det stora klimathot som vi står inför”, konstaterade i artikeln professor Simon Sorgenfrei, från Södertörns Högskola. I så fall är Saudi-Arabien både det mest feministiska och klimatanpassade samhället på planeten.

Fördumningspunktslistan är lika lång som bostadskön, den sträcker sig som synes från gator och torg ända upp till Regeringskansliet. Där, och i andra elfenbenstorn, har det nu börjat stickas offerkoftor till oss invandrare för att göra hela befolkningen rädda och dummare. Anledningen är det exceptionella attentatet med de djupt beklagliga offren i Örebro. Varför ge en falsk bild av en sällsynt makaber gärning, dessutom med oklara motiv? Nej, herr Statsminister, fru Andersson och era ansvarslösa akolyter (se Bitte Assarmos inlägg): varken undertecknad, i egenskap av slav under verkligheten, eller de invandrare jag har träffat har varit eller är rädda för att bli utsatta för förnedringsrån, våld eller mord från svenskarnas sida! Se verkliga verkligheten och agera efter den, i stället att gå med håven i ”PK-kyrkorna”. Ni riskerar bara att göra en björntjänst för landet med er demagogi!

Vart tog rationaliteten vägen? Frågar sig, tack och lov, allt fler. Vart tog förnuftet vägen? Skulle t.o.m. den bortgångna, analfabetiska Yamina också ha undrat, om hon känt till sakförhållandena.

Noter:

  1. Lars Åberg, ”Västvärlden är barnslig”, Axess. En utmärkt artikel som härmed rekommenderas varmt.
  2. Karin Bojs och Peter Sjölund, Svenskarna och deras fäder – De senaste 11 000 åren, Albert Bonniers Förlag, Stockholm, 2016.
  3. Nanna Olasdotter Hallberg, ”I moskén vill jag direkt bli muslim”, Expressen, 5 december 2024.
  4. Åke Ohlmarks, Koranen – översättning och sammandrag, Forum, Stockholm, 1961. Ur kapitlet Al-Nissa (Kvinnorna), s. 64.

Mazigh Kiri Kessai är butiksarbetare. Han invandrade till Sverige från Nordafrika för mer än 30 år sedan och är berb. Han har tidigare intervjuats och skrivit här på sajten.

Gästskribent