Efter TV4:s haveri i samband med rapporteringen kring masskjutningen i Örebro har det blivit ny fart på folk som ser sin chans att åter demonisera svenska folket och utpeka oss etniska svenskar som rasister. Det som är särskilt intressant är att de har börjat på helt ny kula. Plötsligt är det nu, 2025, det har blivit så hemskt att vara invandrare i Sverige.

Vad hände med det stöveltrampande 30-tal som alla skrev om för tio, femton år sedan? Hur var det nu igen med den där isande rasismen som mötte migranterna 2015? Var alla dessa generaliseringar om svenskarna överhuvudtaget sanna?

Nej, hävdar jag. Forskningen visar nämligen att Sverige är ett av de minst rasistiska länderna i hela världen. Självklart finns det rasister bland etniska svenskar, såväl som bland araber, eritreaner, somalier och iranier. Men de är procentuellt sett avsevärt färre än antalet rasister bland de flesta andra folk.

Ändå det är svenskarna som ständigt ska demoniseras, både på debattsidor och i den nyhetsjournalistik som rimligtvis borde vara någorlunda saklig.

Aftonbladets artikel med rubriken Invandrare i Örebro: ”Är så rädd” är ett bra exempel på hur nålstick på nålstick riktas mot svenska folket, mot bakgrund av tragedin i Örebro. Reportern gör all för att måla upp en bild av att mordet var rasistiskt motiverat – trots att polisens utredning tyder på att offren snarare var slumpmässigt utvalda:

Det har gått en vecka men rädslan har inte släppt greppet om Fatoum, som undslapp massakern på Risbergska med åtta minuter.

Kadra ser sig nu ständigt om över axeln – medan man för första gången har fått hyra in väktare utanför bosniska moskén.

– Det finns ett öppet hat nu, Sverige är sig inte likt, säger Meris Mustafic.

Om vi bortser från att landets synagogor har tvingats ha bevakning i decennier, utan att Aftonbladet skrivit särskilt många upprörda texter om det, är det den sista meningen som är manar till eftertanke:

Det finns ett öppet hat nu, Sverige är sig inte likt.

Om Meris Mustafic anser att det är nu, 2025, landet har förändrats bör det alltså ha varit ganska drägligt tidigare. Men det kommer strax fram att han helt enkelt längtar tillbaka till den tid då det ansågs ”skamligt” om en svensk yttrade något som helst negativt om invandring och invandrare.

Krönikören Segen Meles hakar på i sin långa klagovisa Därför tänker jag inte fly från Sverige. Texten började hon skriva för flera veckor sedan, förklarar hon, eftersom hon alltid känt sig så diskriminerad och utsatt, men efter morden i Örebro har allt aktualiserats än mer.

Visserligen är motivet är inte känt ännu, lägger hon in som en brasklapp, men för varje mordoffer som offentliggörs vidgas rädslan och insikten att det kanske är dags att dra.

Ungefär som de etniska svenskarna känner när kriminella från andra kulturer kommer hit och spränger hus och skjuter på gatorna, alltså.

Men nej, Segen Meles tänker inte fly. Sverige är ju hennes hem. Visserligen är det för bedrövligt att villkora svenskt medborgarskap och kräva att svenska medborgare ska vara lojala mot Sverige, och att polisen skulle få avlyssna unga kriminella invandrare är ren skandal, men ändå. Hon har liksom blivit så indoktrinerad i den svenska ”gubbitterhetskommittén” att hon lider i tysthet och försöker trösta sina barn med att be dem stå ut.

Jag förstår att det inte är lätt. Men kanske kan Segen Meles ändå finna en viss tröst i att hon har tillgång till en stor massmedial plattform, från vilken hon fritt och ohämmat kan basunera ut sitt missnöje och sprida osanna myter om svenska folket. Och om hon en dag får nog av den svenska rasismen så har hon ju faktiskt någonstans att fly, om hon så önskar.

Det har inte vi etniska svenskar, om vi händelsevis skulle vilja komma bort från den nya vardagsbrottsligheten med bombdåd, skjutningar, korankravaller, eritreanska kravaller och klaninfiltration av våra myndigheter.

Foto: Skärmdump Aftonbladet