JAN-OLOF SANDGREN: Makten ligger hos den som håller i pennan

Efter mycket grubblande har jag upptäckt islams akilleshäl. I väntan på att Svenska kyrkan ska visa sin tacksamhet, vänder jag mig i ödmjukhet till DGS.

Både islam och kristendomen är överens om att Gud är ofelbar. Det som kommer från Gud kan inte ifrågasättas av ofullkomliga människor.

Man är också överens om att bästa källan till Guds vilja är de heliga skrifterna; Bibeln respektive Koranen. Ingen av skrifterna författades dock av Gud själv, utan han lät mänskliga undersåtar hålla i pennan vilket öppnar för viss osäkerhet.

De kristna evangelisterna var till exempel tvungna att ur minnet återkalla vad Jesus sagt några decennier tidigare, och därefter sätta det på pränt. I islams fall måste Muhammed lita till vad budbäraren Gabriel hade att förtälja (redan där en mellanhand) och därefter berätta historien för sin sekreterare, som i sin tur skrev ner alltihop på minneslappar vilka sedermera redigerades av kalifen Uthman.

Även om Muhammed var fullkomligast bland profeter, var han ändå inte Gud. Än mindre fullkomliga var den stab av skrivare som skötte protokollet och eftersom Muhammed var analfabet kunde han inte korrekturläsa manuskriptet. Det vore så klart ett mirakel om varje kommatecken i den slutliga versionen blev rätt. Ändå förlitar sig världens muslimer på att just detta inträffade och att Koranen är utan fel.

En annan grundpelare i islam är att Gud inte kan bli människa. Den som påstår något sådant begår värsta typen av hädelse. Allah kan alltså inte själv hålla i pennan, ens om han skulle vilja.

Kristendomens Gud har det enormt mycket enklare. Han har en gång bevisat att han är kapabel att kliva ner på jorden och bli människa, för att i egen hög person lägga ut texten. Jesus var väl medveten om hur trögfattade människor är och lovade att komma tillbaka, vilket blivit en av kristendomens grundpelare. Största svårigheten ligger förstås i att övertyga folk om att den inkarnerade gudomen faktiskt är Gud. Men det gick ju bra första gången – även om döden på korset kan ses som ett tillfälligt bakslag.

De kristna lever alltså i hoppet om Jesus återkomst, vilket vore ett lika stort mirakel som att Koranen är ofelbar.

Än så länge har Jesus inte återkommit (vad man vet). Men gör han det skulle han troligtvis inte nöja sig med en bergspredikan. Han kunde bokstavligt talat själv fatta pennan och skriva en bestseller, för vidare spridning via Amazon. Eller varför inte låta sig intervjuas i Joe Rogan Experience? De kristnas Gud kan vid behov ingripa själv och behöver inte vara lika petnoga med varje stavelse i Bibeln.

Allah saknar den möjligheten till direktkontakt. Han är för evigt beroende av ofullkomliga mellanhänder, vilket måste vara enormt frustrerande. Alla som varit lärare vet hur hopplöst det kan vara att få trögtänkta elever att förstå. Samtidigt som den slutliga makten när det gäller heliga skrifter, alltid ligger hos den som håller i pennan.

Allahs frustration tycks i någon mån ha spillt över på följarskaran. Eller hur ska man annars förklara att just islam utvecklats till den våldsammaste bland världsreligioner?

BILD: Turkisk-ottomansk målning föreställande profeten Muhammed (omkr. 1595).

Jan-Olof Sandgren