Asterix är på många sätt en genial serie. Välskriven, vältecknad och fylld av bitsk humor, samt med en lagom seriös inställning till historia. Den generation som växt upp med Kalle Anka, fick i alla fall ett hum om att det funnits något som hette Romarriket och att det så småningom gick under.

De tappra krigarna i den galliska byn skulle naturligtvis varit chanslösa mot romarna, om det inte varit för trolldrycken. Loja bönder i en normandisk avkrok förvandlades till oövervinnliga krigsmonster efter att ha tagit en slurk av detta elixir. Utan denna magiska faktor X hade det inte ens blivit en berättelse.

Man kan tycka att gallerna ”fuskade”, och att trolldrycken till skillnad från mycket annat i serien saknar historisk relevans. Men sanningen är att många krigsherrar i historien hyst en druid i garderoben, som på mer eller mindre mirakulösa sätt kastat om spelplanen.

På 1930-talet lyckades druiderna i Washington sammanblanda en brygd som så småningom resulterade i atombomben, och efter det var det lönlöst att slåss mot amerikaner. I nästan ett halvsekel kunde de efter eget skön diktera världsordningen.

Engelsmännen vann världsherravälde, inte bara genom att vara duktiga på att slåss. De hade också uppfunnit en ”kulturell kodex” som genomsyrade hela deras väsen och fick dem att framstå som överlägsna i allt. Världens mindre utvecklade folk fann för gott att böja sig. Den brygd de destillerat ur sekler av barbari kallades för ”Civilisation”.

Alla druider är förstås inte lika skickliga. Nazisterna sökte sig ända tillbaks till den indiska forntiden för att hitta alla ingredienserna till sin trolldryck, som portionerades ut till det krigsskadade och av Versaillesfreden förödmjukade tyska folket. Men den visade sig vara en giftbägare.

En av de mer namnkunniga druiderna på 1800-talet hette Karl Marx. Han lyckades knäcka koden för vart historien är på väg, och kunde därefter med vetenskaplig precision förutsäga att kommunismen skulle segra. Med detta trumfkort på hand kunde proletärer i alla länder tryggt göra revolt, utan att förlora annat än sina bojor (och möjligen livet).

Muslimerna tog magin till en än högre nivå och ställde sig under direkt kommando från Gud – eller vem det nu var som författade krigsmanualen koranen, under den kryptiska pseudonymen Allah. Hittills har man uppnått blandat resultat, men hyser gott hopp om att ta över Europa.

I ett av mina favoritalbum besöker Asterix och hans vänner Britannien, mitt under den romerska invasionen. Situationen är förtvivlad och britternas sista hopp står till den galliska trolldrycken. Tyvärr har tunnan med trolldryck kommit på avvägar och istället kastar Asterix några teblad i grytan med kokande vatten. De lättlurade britterna dricker avkoket, i tron att det ger dem superkrafter, varpå de med liv och lust kastar ut romarna. (På senare år tycks brygden ha mist sin kraft, eftersom man trots idogt tedrickande inte lyckats hålla stånd mot muslimerna).

Det bästa exemplet på magi i modern tid är nog Donald Trump. Objektivt sett hade han ingen chans att vinna mot de finansiella, politiska och mediala etablissemang som backade upp Demokraterna. För att inte tala om den svåröverskådliga härskarklass av administratörer, influensers och lobbyister som utgör Den djupa staten. Efter nomineringen 2016 blev han uträknad och utskrattad.

Men likt Asterix i Britannien sade han till sina modfällda landsmän på den amerikanska landsbygden: ”Ikläd er denna MAGA-keps, och ni kommer att bli oövervinneliga”. Idag vallfärdar ledare från alla världens hörn till hans hem i Mar a Lago. Och detta innan han ens hunnit tillträda sin andra presidentperiod.

Så kom inte och säg att magi inte fungerar.