Jag har alltid gillat rektor Hamid, eller Hamid Khan Zafar som han egentligen heter. Han verkar vara en praktisk och resultatinriktad person, som lyckades vända utvecklingen på en av de värsta förortsskolorna i Göteborg genom att göra det som en rektor förväntas göra. Sätta sig i respekt. Plötsligt hade skolan en chef som inte backade för krav från pedagoger, elever, byråkrater eller föräldrar, utan på eget bevåg satte upp regler som verkade funka.

Att styra skolor i invandrartäta områden har länge ansetts vara ett ”mission impossible”. Rektor Hamid hyllades som hjälte i såväl mainstream- som alternativmedia och karriären kröntes med utnämningen till ”Årets svensk” 2018.

Tyvärr visade sig Hamid, i likhet med många av sina afghanska landsmän, hysa ytterst fördomsfulla åsikter om bland annat judar. I varje fall gjorde han det så sent som 2015 då han på sociala medier spred åsikter som var klart antisemitiska.

Hans stjärna dalade lika snabbt som den stigit. Från att ha varit älskad av alla, blev han hatad av alla. Svt tvingades med kort varsel ställa in ett redan inspelat program där Hamid förekom som gäst.

Under fem år befann sig Hamid i frysboxen, tills han för några veckor sen rekryterades som rektor för Nordic International School i Trollhättan. En utnämningen som väckte blandade känslor hos Israelvänner på Facebook.

På de här åren har mycket hänt. Hatet mot judar i allmänhet och Israel i synnerhet uttrycks idag tämligen öppet; i demonstrationståg, av politiker, universitetsanställda och debattörer, som inte längre gömmer sig bakom pseudonymer i obskyra chatgrupper. Vårt eget nationalhelgon Greta Thunberg nominerades till veckans antisemit av organisationen StopAntisemitism, utan att ett enda mainstreammedia gick i taket.

Hamids tio år gamla tweets är förstås inget att vara stolt över, och kanske var det rätt att sparka honom 2020. Men hur antisemitisk är han idag? Mycket talar för att han gått mot strömmen och snarare blivit en förebild för muslimer som valt att omvärdera delar av sin muslimska värdegrund.

Redan 2020 tyckte jag Hamid dömdes, inte enbart för sina fördomsfulla chattar utan också för ett brott som i mångas ögon är värre. Som representant för en invandrargrupp som anses vara särskilt ”hjälplös”, visade han sig vara mer kompetent än sina svenska kollegor. I ord och handling motbevisade han många av de PK-teser som styrt grundskolan in i en återvändsgränd. Dessutom hade han fräckheten att bli populär.

Den svenska mångkulturen är full av dubbla måttstockar. När Niclas Wahlgren köpte sex betraktades det som en bagatell, som möjligen kunde motivera lite klander från familjen. Men när Paolo Roberto gjorde samma sak blev det en skandal som kommer att förfölja honom resten av livet.

En annan sak värd att notera, är att nolltoleransen mot antisemitism bara gäller till höger om Socialdemokraterna. Omar Mustafa, Mehmed Kaplan och Jamal El-Haj (för att nämna några) hann komma ganska långt i karriären innan deras partikamrater drog i nödbromsen. Och jag kan inte påminna mig att någon av dem levererade en övertygande avbön.

Därför gläder jag mig åt rektor Hamids återkomst och vill passa på att önska honom ett Gott Nytt År.