För några dagar sedan utbröt en barnslig och ovärdig storm i ett vattenglas i radioprogrammet ”Söndag i P4”. Journalisten Henrik Brandão Jönsson blev utkastad ur studion av en hysterisk programledare vid namn Farah Abadi (i bilden i lugnare tillstånd) för att Jönsson föreslagit att en lyssnare, som klagat över att hennes partner var en dålig älskare, skulle skicka honom till Köpenhamn för att öva sig tillsammans med proffs.

Förslaget försätter omedelbart Abadi i affekt. Hon skriker:

Men snälla. Vad fan är det du säger nu? Skojar du med mig nu? Nej, nej, nej, nej, nej.

Jönsson försvarar sitt förslag: I Köpenhamn får man lära sig.

Abadi har nu fått spel och hotar med utvisning:

Du nu är du väldigt nära att bli utsparkad från den här studion. Nej, nej, nej, nej, du kan väl inte säga till att de ska gå och köpa sex, är du dum i huvudet?

Men i Spanien, protesterar Jönsson.

Jag skiter väl fan i vad dom gör i Spanien!

Jönsson ger sig inte och påpekar att företeelsen inte är olaglig i Danmark, men det biter inte på Abadi:

Det är fortfarande korkat och olagligt och omoraliskt.

Så är det i resten av världen, säger Jönsson och där verkar någon stänga av vidare inspelning.

Ärendet hänfördes sedermera till Mediemyndigheten Granskningsnämnden för Radio och TV som inte fann anledning att kritisera Abadis beteende:

Granskningsnämnden bedömer att programledaren tog kraftigt avstånd från paneldeltagarens förslag att åka utomlands för att köpa sex. Avståndstagandet hade stöd i den så kallade demokratibestämmelsen och innebar därför inte ett otillåtet ställningstagande.

Myndigheten har bland annat följande att säga om demokratibestämmelsen: ”Den anses innebära en skyldighet att markera avståndstagande från eller bemöta antidemokratiska uttalanden”.

Det som enligt min uppfattning gör hela händelsen till en obehaglig storm, om än i ett vattenglas, är Mediemyndighetens klart uttalade uppfattning att det är odemokratiskt att föreslå att en oskicklig älskare lämpligen kan skickas på kurs hos en dansk prostituerad (plus, naturligtvis, programledarens obehärskade och oförskämda uppförande).

Senast jag slog upp begreppet demokrati betydde det ungefär folkmakt. För mig är det chockerande att en svensk myndighet, alltså Mediemyndigheten, kan göra bedömningen att det skulle kränka folkets makt om någon i all vänlighet rekommenderades att för sin egen bekvämlighet och helt lagligt reste på sexutbildning i Danmark. Jag har en kompis som gick på violinutbildning i Schweiz för att det inte fanns någon lika högt rankad musikträning i Sverige. Skulle det vara förbjudet att i Sveriges Radio ens nämna att sådan undervisning ens existerar och kan rekommenderas för behövande?

I Sverige råder yttrandefrihet enligt Rf 2 kap. 1§. Om Jönsson i något annat forum än statsradion hade framfört sitt danska restips så hade det knappt kunnat anses odemokratiskt eller ens förgripligt. Hur kan denna skithändelse som alltså nyligen inträffat i P4 faktiskt ha ägt rum och hur kan Mediemyndigheten finna uppståndelsen och avvisningen lagenliga och demokratiska?

Jag tror att det hela följer principen Quod licet Iovi, non licet bovi, alltså att det som är tillåtet för guden Jupiter inte är tillåtet för en tjur, således att vi håller oss med skilda moraluppfattningar. Den akademiska uppfattningen om kvinnor och kvinnors intressen – det vill säga den härskande statsfeminismen, som inte behöver ha så mycket med vad folk i allmänhet menar, ty i allmänheten förekommer även män, att göra – har tolkningsföreträde i alla sammanhang där staten och politikerväldet är inblandade. Då kan man ta sig friheter med demokratin på samma sätt som härskare i alla tider har tänjt på regelverket till sin egen fördel.

Fast just i det här fallet blev det extra löjligt.