Den frågan är ständigt lika aktuell och inte har den blivit mindre aktuell av SVT:s film Aldrig mer kebab, som handlar om kebabförsäljaren Gurgin som fick anställning på Sveriges Radio. Han har tröttnat på att arbeta för brödfödan och blir vegan för klimatets skull. Man får anta att det också är för klimatets skull han åker runt i en ålderstigen dieseldriven husbil i både Sverige och andra delar av Europa. Han har viktiga åtaganden, nämligen, inte minst i EU-huvudstaden Bryssel dit han kör för att visa upp ett plakat som informerar allmänheten om att han är vegan.

Filmen om Gurgin, som är så överprivilegierad att han har råd att säga upp sig från en fast anställning och leva livet som han själv önskar, publicerades redan våren 2023 men har av någon anledning gått både mig och många andra förbi. Gissningsvis beror det på att ingen har kunnat avgöra om det är satir eller allvar.

Tyvärr är det allvar och enligt Gurgin-evangeliet är vi människor virus som saknar existensberättigande. Om vi inte lever som Gurgin själv förstås.

2017 fick jag nog. Tänkte att det här var ju helt katastrofalt att fortsätta gå till ett jobb och ”Jaha, tjenare, tjenare! Hur är det med stugan på landet då? Det är falurött nu, va?” Sitta och lyssna på folks uttråkande anekdoter och vara ännu en uttråkad människa som tjänar pengar, slösar pengar, tjänar pengar, slösar pengar och sedan går man och lägger sig och dör…

2017 var också året då SVT, på vår bekostnad, började följa Gurgin på hans egocentrerade resa mot ett mer lättjefullt och dieseldrivet liv. Resultatet är en film där denne narcissist tillåts spy galla över allt som definierar oss människor, samtidigt som han utgjuter sig över sin egen förträfflighet. Jag kommer på mig själv med att undra hur långt han är beredd att gå för att få sin vilja igenom. Har han några gränser alls?

Mest paradoxalt är att det enbart beror på oss, som fortsätter att arbeta och göra rätt för oss och som därför utmålas som ”parasiter”, att SVT kan fortsätta producera sådana här provokationer.

Om vi alla gjorde som Gurgin skulle Gurgin med andra ord inte få sin egotripp sponsrad av skattefinansierade public service. Det skulle också bli början till slutet för public service-journalisterna som drivs av att provocera oss som är deras arbetsgivare.

Det tål att tänka på. Någon som har en gammal husbil till salu?

Bakom filmen står den internationellt ökände Hogir Hirori, kurdisk-svensk filmregissören som för några år sedan prisades för en dokumentär som senare visade sig bestå av både arrangerade scener och av filmer av kvinnor som inte gett sitt tillstånd.

Den internationellt ökände Hogir Hirori har dock SVT:s fortsatta förtroende. Han får därför gärna ta del av skattemiljarderna för sina projekt.

Det finns oändligt mycket mer att skriva om det här och en som har gjort det är Jelena Bonner på svenska Document. Briljant formulerat klär hon av både filmskapare, huvudrollsinnehavare och programansvariga i en text som bara måste läsas: Satiren dör när Gurgin ska ”leva framtiden”. Läs den!

Foto: Skärmdump Aldrig mer kebab, SVT Play