En av de få saker alla människor har gemensamt är att vi måste hitta metoder att försörja oss. En del metoder visar sig vara så framgångsrika att de blir nästan generellt tillämpliga, till exempel jordbruket för några hundra år sedan som i Sverige direkt gav föda till nästan hela befolkningen. Sedan slog den industriella revolutionen igenom och ett stort antal alternativa och mycket användbara födkrokar utvecklades.

Bland det viktigaste sociologin kan göra är att studera och förstå de mikrovärldar av idéer, värderingar, och kort sagt hela kulturer inklusive klädedräkter och maträtter som uppstått runt födkrokarna. Till exempel tog sig brukskulturer i Västmanland helt andra uttryck än fiskarsamhällen i Fjällbacka under de lyckliga år när sillen översvämmade Bohuslän.

Kulturerna spreds genom att folk härmade varandra efter de villkor som födkroken inrättade. När det glesnade bland sillarna i snörpvadarna upptäckte fjällbackapojkarna att kompisarna drog till Bohus-Malmön för att hugga kantsten och gjorde därför likadant. Med det vill jag säga något så självklart som att en födkrok som ger rik utdelning får många konvertiter.

Jag väljer ordet konvertiter eftersom en del födkrokar jobbar med etiska och till och med religiösa förtecken. Till exempel var det på femtonhundratalet en eftertraktad syssla för vissa nitiska och kärleksfulla medlemmar av prästerskapet att med påvens tillstånd sälja biljetter till paradiset i form av avlatsbrev. Att detta blev en lyckad födkrok berodde förstås på att alla visste sig vara syndare och därför gärna köpte sig en omväg förbi skärselden för att kunna sikta rakt emot det avsedda slutmålet. Efterfrågan på frälsning var stabil.

Sedan ett femtiotal år har en snarlik födkrok med många förgreningar utvecklats på jorden. Krokens konstruktion börjar med att en synd och en syndare identifieras i syfte att synden med tiden ska vidareförädlas till ett brott som syndaren måste sona. Det är analogt med den outplånliga arvsynden på vilken alla bär. Man betalar gärna en avlat för att slippa eldens brinnande, renande plågor.

Det kan börja med något till synes oskyldigt såsom att du är en vit man. Det visar sig emellertid att du även om släktskapet inte kan bevisas hade något slags nedärvt samröre med sextonhundratalets slavhandel. Kanske hade en förfader ingått i besättningen på ett slavhandlarfartyg. Därmed förmerades din medfödda synd från Gud till ett brott mot offren för den smutsiga hantering i vilken någon som kanske var din anfader hade fläckat ned sig genom att medverka. Det säger sig själv att denna bot mot slavarnas ättlingar, vars krav på kompensation naturligtvis ökat med ränta på ränta under de sekel du underlåtit att underkasta dig ditt samvetes bud och helt enkelt utan prut erlagt avgiften, med tiden blivit outhärdlig för världen och därför ett ärende för Förenta Nationerna.

Ja, du vet vad som hände. På FN:s och Mona Sahlins instundan inrättades kontor över hela världen för att anlita skattebefriade funktionärer som verkade för dessa synders utplånande och då och då späkte sig genom att kasta en slavhandlares imperialistiska staty i någon flod samt att vissa dagar i veckan undvika flygresor. Ungefär som när påven byggde Peterskyrkan för avlatsbetalningarna.

Denna hantering blev en rik födkrok för ett stort antal ämbetsmän och övriga tjänsteförrättare i påvekyrkans efterföljd med kardinaler och episkopaler, alla med sina ritualer.

Och som jag sa så lär vi oss av varandra. Födkroken gav rikt igen och har därför repeterats i nästan samma format av ett stort antal entreprenörer och deras naturliga sektmedlemmar, till exempel föregångsmannen bland samerna som analogt med Tasmaniens ursprungsbefolkningar som i en blixt av gudomlig inspiration insåg att samröret med vita män, särskilt de vetenskapsmän som mätte deras skallar, hade gjort de berörda folken till offer i omedelbart behov av gottgörelse och då rejält med pengar. Ögonaböj!

Just i dagarna hålls ett nytt möte i klimatmöte i Baku – COP29 – där man går rakt på rödbetan, det vill säga de pengar som nyuppväckta, ivriga kandidater till offervärdigheten omedelbart, om du frågar dem själva, behöver. Här struntar man i det traditionella skolastiska tjafset om att det måste finnas något särskilt skäl till att offren ska ha kompensation – till exempel att en vit man för några hundra år sedan stal en av deras förfäders ruttnade huvudskallar – och gick rakt på den rena källan, alltså stålarna. ”Förslag om att beskatta världens allra rikaste” rubricerar Dagens Nyheter. Förstår du vilken arbetsbesparande innovation? I stället för att konstruera berättelser om varför man ska ta dina pengar och ge till en fond för afrikanska eliter så går man rakt på pengarna och ger till fonden för de afrikanska eliterna. På det viset kan man exempelvis slippa alla forskare som annars hade behövts för att bevisa att afrikanerna varit afrikaner i oräkneliga generationer och därför är förtjänta av rejäla bidrag på din bekostnad.

Avgift på internationell sjöfart på 100 dollar per ton koldioxid ska ge 80 miljarder per år, ungefär 15 procent av Sveriges BNP. En extra avgift på jetbränsle ska ge sex miljarder euro [sic]. 50 procents skatt på övervinster hos de största fossilbolagen renderar vid pass ett svenskt BNP. Kryptovalutor kan klämmas på några hundra miljarder dollar.

”Listan på behov är närmast ogreppbar”, försäkrar DN lugnande oss som ska betala. Till nästa år har de rika länderna lovat 100 miljarder dollar men nu behövs tio gånger mer. Fast FN säger att de fattiga länderna kräver ytterligare bidrag.