Redan 2030 kommer USA att vara överspelat och Kina ha tagit kontroll över världen och uppnått global dominans. Detta förutspår författaren Douglas Murray som har publicerat flera läsvärda och provokativa böcker, bl a ”The Strange Death of Europé” (2017) och ”The War on the West” (2022).

Hans tes är att Kina är ett ”återuppstånde” imperium medan USA ser ut att vara på nedgång. Murrays centrala budskap är att Kina definitivt är ett empire ute efter världsherravälde:

”… vid pass 2030 kommer USA:s globala makt att ha överspelats, och skiftat över till Kina på den euroasiatiska landmassan. Landet kommer att vara den nya globala hegemonen, som bygger en ny sorts världsordning, mycket mindre upptagen av mänskliga rättigheter,”.

Men låt oss stanna vid ordet ”återuppstående” och gå tillbaka i historien. År 1421 seglade den kinesiska amiralen Zheng He med den största flottan världen någonsin skådat ut i Indiska Oceanen, till ”världens ende” för att kräva tribut från de ”barbariska” länder de besökte. Nu talar vi om betydligt större och mer avancerade fartyg än de som Kolumbus 1492 nästan ett sekel senare upptäckte Amerika. I boken ”1421 – The Year China Discovered America”, 2002, av Gavin Menzzies (1937 – 2020) påstår han att flottan (eventuellt) seglade hela jorden runt. Sanningen är i vart fall att de seglade runt Indiska Oceanen och till Afrika.

Vid hemkomsten till Kina beslöt de kinesiska mandarinerna under Ming-eran att skrota hela flottan då seglatserna var alltför dyra. Alla loggar och sjökort förstördes för att förhindra framtida seglatser. Huvudanledningen var att Kina behövde alla resurser för att försvara den nordliga gränsen mot mongolerna. Men tanken är svindlande. Kineserna var vid denna tidpunkt betydligt mer tekniskt avancerade än européerna och hade de verkligen seglat jorden runt skulle de enkelt kunnat kolonisera hela världen precis som européerna gjorde de kommande seklerna.

Låt oss fortsätta att gå tillbaka i historien. Fram till början av 1800-talet var Kina världens största ekonomi, landet stod för 40 % av världens samlade BNP; mer än de västerländska ekonomierna tillsammans. Det var i början av de så kallade opiumkrigen på 1840-talet mot England som Kinas relativa förfall började. När de europeiska, amerikanska och japanska länderna kapade åt sig så kallade enklaver längs Kinas kuster, började – som Kina kallar den – förnedringens tid. Med tanke på att Kina en gång var teknologiskt överlägset väst och hade världens största ekonomi, är det förståeligt att landet vill återta sin ledande plats på jorden och sträva efter stormaktsstatus. Drömmen är att återigen bli jordens mittpunkt (Kina ser sig som Mittens rike, mellan jorden och himmelen).

Kinas strategi att bli världsledare är, förutom att bygga en formidabel krigsmakt, att bli ledare både ekonomiskt och industriellt genom AI, IT och robotteknik och att genom de Nya Sidenvägarna (Belt & Road Initiative) investera i hamnar – som Aten, Hamburg och Antwerpen – kraftgenerering (bl a koldrivna elverk) och järnvägar i Asien och Europa. Dessutom bedriver Kina cyberspionage. Konsekvenserna kan i längden bli förödande för Europa. Idag har Europas största bilföretag Volkswagen stora problem på grund av konkurrensen från billigare kinesiska bilar.

Genom investeringar i infrastruktur i det så kallade globala Syd med låga räntor har länderna där svårt att tacka nej. Sri Lanka t ex kunde inte betala räntorna för sin hamn Hambantota och resultatet blev att Kina helt enkelt konfiskerade den (hyr i 99 år). Genom uppköp av spetsföretag i EU eller stöld/spioneri via tvingande ”joint-ventures” för västerländska företag baserade i Kina.

Genom statligt subsidier, billiga lån, företagsspioneri, strategiska uppköp av infrastruktur skapar detta en sårbarhet i Europa. EU har nu beslutat att införa strafftullar, upp till 47 % i vissa fall, på kinesiska bilar för att skydda de europeiska bilproducenterna. USA har redan lagt på 100 % strafftullar på kinesiska bilar. Europa står inför gigantiska problem, som mellan ”pest och kolera”. Låga eller inga tullar ger visserligen europeiska konsumenter billiga el-bilar men till priset av utslagna industrier och utbredd arbetslöshet.

Kina bedriver ett arbete världen över för att trycka tillbaka Kina-kritiska krafter, ofta genom hot och våld. Ambassaderna ser bland annat till att personer med kinesisk bakgrund spionerar på varandra, i syfte att kontrollera högljudd kritik mot partiet. Kineserna har dessutom etablerat ”polisstationer”, informationskontor enligt kineserna, i väst för att spionera på sina medborgare, en helt olaglig verksamhet.

Den kinesiska amiralen Zheng He lyckades inte kolonisera Europa under 1400-talet men Kina under Xi Jinping kan nu vara på väg att, delvis i alla fall, lyckas, genom att köpa upp våra spetsföretag, slå ut vår inhemska industri, kontrollera våra hamnar och göra oss beroende av kinesiska leveranskedjor. Europa riskerar att bli ett populärt resmål för kineser, ett museum över svunna storhetstider, en avindustrialiserad världsdel som specialiserar sig fastighetsaffärer, turism och skatteparadis, medan Kina blir världens fabrik.

Ett mer närliggande problem är den muslimska invandringen, som redan uppgår på ca 5 – 10 % i Västeuropa och 20 % i Sverige. I Sverige kan antalet muslimer 2050 bli drygt 30 procent av befolkningen, den största ökningen och andelen av alla europeiska länder och vissa hävdar att etniska svenskar kan hamna i minoritet efter år 2060. Idag redan finns ca 50 miljoner muslimer i Europa, varav hälften i Ryssland. Totalt för Europa kan den siffran komma att fördubblas till mer än 100 miljoner inom 20 – 25 år. Det som talar för det scenariot är dels demografin (muslimska kvinnor föder betydligt fler barn än europeiska), dels den fortsatta invandringen av muslimer från Mellanöstern och Afrika. En tredjedel av alla europeiska barn kan komma att vara födda av muslimska föräldrar i slutet av detta decennium. Detta scenario kan bli dödsstöten för de västeuropeiska staternas framtid som sekulära och kristna demokratier.

Situationen i de östeuropeiska staterna är dock en helt annan. Dessa har inte bara levt under kommunistiskt förtryck under decennier, de har även stått emot flera muslimska erövringsförsök under historiens gång och är helt obenägna att ta emot muslimska migranter. Följden kan bli muslimska regeringschefer/presidenter (eventuellt i koalitioner med vänsterpartier), sharialagar, hög beskattning av européerna och till och med inbördeskrig. Västeuropa riskerar att bli som Libanon, ”a failed state”, med strider dels mellan invandrare och européer, dels mellan grupper inom islam som Sunni och Shia

Men det finns ännu ett hot mot Europa. En amerikansk militär lär 1812 ha sagt: “We have met the enemy – and he is us.” Samma sak kan man säga om dagens Europa, vi är våra egna fiender. Douglas Murray frågar nämligen: “Why is the west waging a war on the west”? Varför är vi så upptagna med att känna skuld över vår historia att vi glömmer att bejaka vad vi faktiskt åstadkommit? Det finns många typer av anti-väst; kinesisk anti-väst, arabisk anti-väst och väst anti-väst. Västs anti-väst är hatet mot vårt eget förflutna. Europa har förlorat tron på sig självt, sina traditioner, sin religion och sin legitimitet. Det har gått så långt att det är helt acceptabelt att prisa bidragen och kulturen från resten av världen, men att diskutera deras fel och brister kallas för rasism. Varför skall bara västliga stater skam beläggas för dessa synder? I stället är det acceptabelt att diskutera västs historiska brister och brott genom historien, speciellt mot det globala Syd. Att fira Europas bidrag till mänskligheten kallas för hat. Som titeln “The Strange Death of Europe“ träffsäkert säger så är Europa på väg att begå självmord.

Så vilket politiskt system vill vi leva i? Churchill uttrycktes sig ungefär så här: ”Det västerländska demokratiska marknadsstyrda kapitalistiska systemet är det absolut sämsta – tills man jämför med de andra”. Så hävdar även Murray, de andra systemen är mindre eftersträvansvärda än det vi kallar för det västerländska demokratiska systemet. Han anser inte att det kinesiska kommunistiska partiets vision för framtiden är tilltalande, (inte heller under ett kleptokratiskt autokratiskt ryskt system eller ett muslimskt shariastyrt heller, min anmärkning).

Trots att dagens auktoritära Kina och Ryssland båda sedan länge anammat ”en form av” kapitalismen och lagt sin ”revolutionära” period bakom sig, beter de sig nu som värsta sortens revanschistiska imperialister. För Kinas del mot Malaysia, Vietnam och Filippinerna i Sydkinesiska sjön och mot Taiwan och för Rysslands del mot Ukraina. Trots detta klarar många på vänsterkanten ändå inte av att omvärdera dessa två länder. Den mer extrema vänstern agerar till och med hejaklack, medan den moderata vänstern tvekar och klamrar sig fast vid sin gamla världsbild med USA som ondskans högborg. Vänstern borde fråga sig huruvida yttrandefriheten kan bibehållas i ett ryskt eller kinesiskt styre eller för den delen i de flesta länderna i det globala Syd.

Det vore angeläget att våra politiker i Europa, och Sverige, snarast fokuserar på de reella hoten som Kina och Islam utgör, i stället för att enbart koncentrera sig på klimatfrågan. Att som Greta, media och klimataktivister hävda att vi bara har 10 år på oss stämmer kanske, men inte av just DEN anledningen. Vi har 10 år på oss att hävda Europas intressen, att hindra Kinas inflytande och Islams utbredning och eventuell erövring av Västeuropa.  Att enbart väst skall minska sin levnadsstandard genom att fasa ut fossila bränslen till enorma kostnader utan konsekvensanalyser och ersättningskraft – samtidigt som Kina, Indien och resten av världen i snabb takt bygger ut sin fossila (och även fossilfri) elkraft – kommer inte att ha någon nämnvärd effekt på jordens klimat.  

I ett eventuellt europeiskt kaosartat tillstånd där Västeuropa riskerar att bli som Libanon, ”a failed state”, är det inte otänkbart att Kina skulle sända trupper för att försvara sina landsmän och investeringar i ett sönderfallande Europa, precis som USA gjort vid ett flertal tillfällen genom historien.  Då uppstår frågan hur européerna skulle se på den kinesiska interventionen – befriare eller ockupanter? Troligtvis som befriare. I valet mellan pest eller kolera vore det minst dåliga alternativet att leva under kinesiskt styre, där man relativt fritt kan välja utbildning, arbete, bostad, ”bli rik” och att kvinnor har samma rättigheter som män, dock under förutsättning att man inte blandar sig i politiken eller ifrågasätter det kommunistiska partiet och dess maktinnehav. Att leva under ett kalifat vore det sämsta alternativet, med sharialagar, kvinnor som inte får utbilda sig eller arbeta, koranskolor, moskéer, böneutrop, medeltida bestraffningar och tung beskattning av den arbetande europeiska befolkningen. Kina kan komma att få ett oacceptabelt stort och avgörande inflytande i framför allt Europa om inte politikerna fokuserar på hoten.

Detta är en mycket mörk bild av framtiden, en dystopisk syn som förhoppningsvis inte infaller, även om den delvis redan är här. Risken finns att Europa riskerar att få en semikolonial status vis-a-vis Kina genom kontroll av nyckelindustrier, transporter och media/kultur och dessutom att bli del av ett eller flera europeiska kalifat. 

Kina kan ha fått sin hämnd från förnedringens tid och Europa kan komma islamiseras inom några generationer och vara på väg mot sitt förfall.

Läs även:

LARS HÄSSLER: Äntligen – ”Islam erövrar EU” 

LARS HÄSSLER: När Västeuropa blir muslimskt