Stellan Arvidson (1902 – 1997) var ledande Socialdemokrat med DDR-sovjetiska förebilder, skolpolitiker, riksdagsman och ”fredsaktivist” (sic).

Bilden är hämtad från Wikipedia som skriver: ”Många minns honom som grundskolans fader, socialdemokratisk riksdagsman, stridbar antinazist … Andra ser i honom en okritisk DDR-vän, skolans dödgrävare och en verklighetsfrämmande romantiker.”

Arvidsons formella position, från vilken den gamla fungerande lärarledda kunskapsskolan attackerades, var att det Socialdemokratiska partiet utsett honom till sekreterare i 1946 års skolkommission och till ledamot i 1960 års lärarutbildningssakkunniga (SOU 1965:29). Stellan Arvidssons skolpolitiska makt sanktionerades således av den Socialdemokratiska partiledningen trots eller sannolikare på grund av att Stellan Arvidson var känt och uttalat påverkad av skolväsendets uppbyggnad och funktion i Östtyskland (Deutsche Demokratische Republik, DDR). Han var dessutom inspirerad av DDR-skolans innehåll och inriktning.

Där finner vi bakgrunden till förslagen om och implementeringen av en grundläggande förändring av skolan, och som det senare skulle visa sig en katastrof. Läraren som kunskapsförmedlare och auktoritet i klassrummet ersattes av ”elevens oberoende”. Läraren devalverades som auktoritet och kunskapsförmedlare. ”Katederundervisning” blev ett fult ord och har så varit fram till idag när skolflummet nått sådana nivåer att de flesta inser att ”katederundervisning” och förmedling av kunskap är vad som saknas och krävs.

Religionen, enkannerligen den kristna, mönstrades ut av den livslånga och övertygade ateisten Arvidson. Skolans ideologiska uppgift och funktion (förebild DDR?) skulle bli ett instrument för samhällets sociala (socialistiska?) omdaning. Arvidson har därför kallats ”enhetsskolans fader” alternativt ”grundskolans fader”. Jag är beredd att föreslå benämningen ”skolans dödgrävare”. När skall Socialdemokratin erkänna och be om ursäkt för den förstörelsen?

Stellan Arvidson hade samma politiska roll för skolan som Alva Myrdal hade i socialiseringen av barnen via kollektiv samhällelig förskola och barnomsorg med en ideologiskt styrd devalvering av föräldrarnas uppgift och roll, därav också det långa motståndet mot privata lösningar av samma kollektivistiska skäl som motståndet mot privata skolor. Så har Socialdemokraterna medvetet arbetat och skaffat sig ett samhällspolitiskt ”problemformuleringsprivilegium” till den grad att övriga partier anpassat sig till Socialdemokraternas ideologiska problembeskrivningar. Moderaterna är att betrakta som socialdemokrater 2.0 (inte mint Fredrik Reinfeldt).

Själv tillhörde jag som elev i Hallstahammar på femtitalet den första årgång som efter sexan inte gick till realskolan utan började i den nya enhetsskolan. Lärarnas kunskapsförmedlande roll var ännu inte usurperad. Lärarna var auktoriteter i klassrummet. Det var ordning och reda i klassen.

Stellan Arvidsons ”meriter” är även i övrigt intressanta. Han var åren 1969 – 1987 ordförande i det regimtrogna Förbundet Sverige–DDR. Han belönades med erkännanden för sina insatser av den kommunistiska diktaturen med utmärkelser som exempelvis ”Folkvänskapens Stora Stjärna”. Inte nog med det. Arvidson var 1969 – 1973 ordförande i ”Ständiga Internationella Kommittén för erkännande av DDR” och aktiv i ”Svenska Kommittén för normalisering av förbindelserna med DDR”. ABF hade som politisk uppgift att publicera Arvidsons alster om himmelriket i DDR med åtföljande uppdrag att bedriva ”studiecirklar” i ämnet. Han belönades vidare av den kommunistiska DDR-diktaturen med hedersdoktorat och professorstjänst. På vilka vetenskapliga meriter är oklart? Arvidson var också, som om DDR aktivismen inte räckte, aktiv i Förbundet Sverige–Sovjetunionen.

Det märkliga, för att inte säga obegripliga, är att Arvidson fortsatte stödja DDR-regimen, trots all information och kritik om de totalitära och brutala förhållandena i landet. Hur är en person funtad som efter Berlinmurens fall och allt som kommit fram om det östtyska folkets lidande och elände fortfarande höll fast vid regimen fram till sin död i november 1997? Arvidsson hävdade öppet att det var en katastrof att DDR upplösts. Hur skall man förstå och förklara detta? Aktiv Stasiagent? Vad säger de öppnade arkiven? Orkar eller vill någon söka i dessa? I kommunistiska DDR hade en aktiv socialdemokratisk skolpolitiker och riksdagsledamot funnit sina socialistiska ideal. Det blir dock om möjligt värre. Vid Sovjetunionens invasion i Afghanistan var Arvidsons ståndpunkt att invasionen ”var nödvändig för att förhindra en imperialistisk uppmarsch i landet mot Sovjet och för att försvara regimen i Kabul”. Vad säger Magdalena Andersson?

Organisationen ”Svenska Fredskommittén” var från 1972 en underorganisation till ”Världsfredsrådet” med Arvidson som ordförande. Världsfredsrådet hade bildats 1949 med syfte att ”främja nedrustning och fredlig samexistens”. Organisationen var initierad och sovjetkontrollerad från början och ända fram till att muren och sovjetregimerna krackelerade och föll samman. Världsfredsrådets centralfåra var under årtionden att propagera för s.k. kärnvapennedrustning. Ett viktigt exempel med aktiva svenska insatser var den 1950 antagna s.k. ”Stockholmsappellen mot kärnvapen” som framförde förslaget om ett totalförbud mot atombomben. Appellen lyckades på oklara och delvis outforskade vägar mobiliserade politiskt stöd i Europa i synnerhet bland socialister och socialdemokrater.

Hur det gick till och hur stort stödet i verkligheten var återstår såvitt jag vet att utreda? Tyvärr bidrog Stockholmsappellen sannolikt också till att Sverige inte fortsatte att utveckla och tillverka atomvapen vilket svenska forskare och ingenjörer vid mitten av 1950 hade teknologi och kunskap att göra. Tage Erlander sade nej eftersom kvinnoförbundet samt den samlade vänstern inklusive kommunisterna var emot. Erlander fruktade en partisprängning på frågan och vek ner sig för kvinnoförbundets motstånd. Sovjetunionen påverkade således indirekt svensk försvars- och säkerhetspolitik. Hade Sverige idag varit en kärnvapennation hade vi inte behövt underordna oss NATO? Som jag ser det är det ett av Socialdemokratins stora förräderier emot svenska folket och Sveriges försvar och säkerhet.

Världsfredsrådet har senare bekräftat att 90 procent av det ekonomiska stödet kom från Sovjetunionen. Rådet var som sagts kontrollerat av Sovjetunionen. Ingen kritik riktades mot sovjetkommunismens upprustningar medan återkommande och envisa krav på nedrustning riktades mot USA och Europa.

Lennart Waara disputerade 1980 i ekonomisk historia på en avhandling om statligt företagande i marknadsekonomier. Undervisat vid Uppsala universitet. Arbetat som revisionsdirektör på Riksrevisionsverket. Organisationskonsult med uppdrag åt bland andra banker, företag samt finansdepartementet, utrikesdepartementet och åt Sida i Ryssland. Företagsledare i olika företag bland annat som VD och rektor för Beckmans School of Design och näringslivsdirektör i Örebro kommun. Blogg kring politik, samhälle och kultur: lennartwaara.com