Nu är Svenska kyrkans skogsutredning klar och på Supermiljöbloggen skriver Leif Öster ett inlägg som sjuder av stolthet. Svenska kyrkan ska bli ”klassens ljus” på skog, menar han. Men han glömmer att nämna att den familjeägda skogen mår betydligt bättre än den som ägs av de stora skogsbolag av vilka svenska kyrkan är ett.

Hälften av svensk skogsmark ägs av småägare och 60 procent av virket från svensk skog kommer från familjeägd skog. Den familjeägda skogen har gått i arv i generationer och har skötts med hänsyn till mycket mer än enbart avkastning. Familjearvet, kulturarvet, miljön, de framtida generationerna, skogen som rekreationsområde – allt detta spelar in för de privata skogsägarna och det har förstås betydelse för skogens mående. Det handlar om långsiktigt ägande som tar hänsyn både till kulturarvet och till kommande generationer.

När Leif Öster skriver att utredningen kan bli en modell för framtiden luktar det därför lite väl mycket självskryt.

Kyrkans skogsutredning kommer efter massiv kritik från en omvärld som blir allt mer medveten om skogens stora betydelse och Leif Öster skriver:

”Den allmänna trenden i svenskt skogsbruk är ett ökat krav på att den som äger eller förvaltar skogar har en stor egen kunskap.”

Därför, fortsätter han, föreslår utredningen att ”ett särskilt råd inrättas centralt för markförvaltningen. Rådets huvuduppgift blir att bidra med sakkunskap om ekologi och biologisk mångfald, klimatfrågor, skogs- och jordbruk, rennäring, barnperspektiv samt teologi kopplat till andlig hållbarhet.

Problemet är att det behövde komma en ”allmän trend” för att svenska kyrkan skulle utreda sitt skogsägande. De här kunskaperna har nämligen privata skogsägare haft i generationer utan att det behövt vara en ”trend”. Svenska kyrkan är trots allt Sveriges femte största skogsägare och borde redan från början ha förvaltat skogen på ett ansvarsfullt och hållbart sätt.

Här kan man förstås tillämpa uttrycket ”bättre sent än aldrig”. Men lite ödmjukhet inför de familjeägda skogarnas vård och skötsel hade varit på sin plats.

Foto: Pixabay

Emma Olsson är lokalreporter i en mindre mellansvensk stad. På Det Goda Samhället skriver hon under pseudonym.