Det pågår ett krig mot yttrandefriheten och de som krigar är de som borde stå på barrikaderna för den. Det är i sanning en märklig tid vi lever i.

I denna märkliga tid kan man bli sedd som en god antirasist när man önskar vita människors död, och få anställning i universitetsvärlden.

Man kan öppet berätta att man misshandlat människor, för att man själv uppfattat dem som ”rasistiska”, och målas upp som en hjälte i medierna.

De som reagerar på hatet och rasismen anses hatiska och rasistiska.

Som kulturman kan man sitta och twittra (på fyllan eller under annat rus?) och göra vulgära, oanständiga påhopp på människor för att de råkar ha en son som leder ett parti man inte gillar och bli belönad med ett prestigefyllt retorikpris.

Den som ifrågasätter påhoppen mot en kvinna som intet ont gjort blir sedd som fascist.

Det går utmärkt att sitta i en paradvåning i Stockholms mest fashionabla stadsdel och kräva att mindre privilegierade människor ska göra avkall på sin välfärd och samtidigt betraktas som en sann humanist.

Den som protesterar mot detta hyckleri blir per automatik kallad inhuman och främlingsfientlig.

Man kan jobba som polis och sprida hat och rasism på sociala medier och ändå behålla sin värdegrundsstatus och bli omhuldad av ett helt etablissemang av privilegierade.

Alla som protesterar mot att en polis i statens tjänst använder sociala medier för att sprida hat och rasism anklagas omgående för att sprida hat och rasism.

Listan på sjuka företeelser i vårt svenska samhälle kan göras lång. Har du fler exempel?

Foto: Tobias Hübinette, profilbild X