En rubrik som denna kan idag – om den författas i Storbritannien, Frankrike och troligen flera andra euroepiska länder (möjligen också Sverige?) föranleda åtal för islamofobi.

Varför är det så?

Den i det närmaste obegripliga frågan som rubriken ställer, diskuteras i en outhärdligt skarpsynt webbpost mellan den brittiske journalisten Brendan O’Neill och författaren, m.m. Ayaan Hirsi Ali.

Ayaan Hirsi Ali är välkänd i västvärlden för sin insiktsfulla kritik av islam och islamism samt den naivitet som många euroepiska politiker har visat inför det hot som en utbredd islamism medför för de rättigheter som är utmärkande och ytterst väsentliga för det västerländska samhället.

I YouTube programmet går Ali ett steg längre och anklagar den radikala vänstern för att medvetet låta islamismen (som man kan säga är muslimernas motsvarighet till socialdemokraternas radikaler, som – i likhet med islamisterna – har som mål att rasera det västerländska samhället). Ali varnar dock vänstern för denna allians och hänvisar till vad som hände med de vänsterradikala i Islam efter revolutionen 1979, då Ayatollah Khomeini avrättade homosexuella och andra ”wokes ” i tusental.

Det som är det stora problemet idag är att de mer moderata socialdemokratiska partierna i de ovan angivna länderna har kommit under ökat inflytande av ”woke” radikalism och – om de inte lyssnar på dem tillräckligt tydligt – riskerar att förlora makt och inflytande.

I praktiken har detta beroende av sina radikala falanger medfört svåra konsekvenser för de grundläggande västerländska värdena och då särskilt yttrandefriheten. Som Ayaan Hirsi Ali uttrycker det: islamisterna är synnerligen duktiga på att få de muslimska minoritetsväljarna att rösta (för kvinnor och andra outbildade gäller att enbart fingeravtryck kan användas för identifiering) och därmed göra sig nyttiga vid valurnorna. Detta är ett effektivt argument man bär med sig när man vill ha inflytande över lagstiftningen; t.ex. för att förbjuda islamkritik!

Men därmed målar också vänstern in sig i islamisternas hörn. Man tvingas ge sig på den viktigaste grundstenen i det västerländska demokratiska systemet: yttrandefriheten och även att definiera dess gränser. Man ger islamisterna en seger i det ideologiska kriget och en framgång som för dem är ovärderlig i deras syn på att det är Allah som genom Sharia ska bestämma hur samhället ska styras.

Att islamisterna vunnit viktiga insteg i det brittiska rättssystemet illustrerar Ali med fallet med den medelålders kvinnan som efter att ha skrivit en olämplig kommentar på Facebook döms till 15 månaders fängelse medan en muslimsk man som använt våld i en motsvarande situation enbart får villkorlig dom.

Det Muslimska Brödraskapet har skrivit om agendan för den muslimska erövringen av världen: att vinna genom livmodern och genom att långsamt och tålmodigt äta sig in i det västerländska systemet. De framgångar de skördat i de här angivna länderna är remarkabel medan förlusten för västerländsk demokrati i motsvarande mån är förödande. Frågan som återstår är: kommer västerlandet att vakna eller kommer man lugnt och stilla åse sitt eget samhälles undergång?

Olle Reimers är en pensionerad fd advokat och bankman. Han är sedan 10 år bosatt i Bangkok, Thailand.