Kina har under mer än ett decennium varit Afrikas största handelspartner. Kineserna har under åren även gjort enorma investeringar i olika infrastrukturprojekt på kontinenten. Man har byggt vägar, broar, dammar, järnvägar och flygplatser.

I veckan reste ledare från över 50 afrikanska länder till Peking för att delta i toppmötet vid Forum of China-Africa Cooperation (FOCAC), som började den 5 september. Organisation grundades år 2000 och samlar som medlemmar alla afrikanska länder utom Swaziland.

Under mötet hävdade den kinesiske ledaren Xi Jinping att relationerna mellan Kina och Afrika aldrig varit bättre. Han lovade att Kina ska investera över 500 miljarder kronor i kontinenten de kommande tre åren och att man ska bistå i att skapa en miljon nya jobb.

Det är mer än bara propaganda när Xi Jinpings påstår att relationerna är goda. Under mina år i Kenya har jag märkt hur Kinas närvaro stadigt ökat. Och det går allt fortare. Det finns nu två Chinatowns i huvudstaden Nairobi.

Det har även blivit populärt att studera kinesiska. I den här artikeln tidningen China Daily (visserligen en regimtrogen tidning, men ändå) kan man läsa om kenyanernas iver och ”passion” för att lära sig kinesernas språk:

The Chinese language is gaining popularity in Kenya in recent years, boosted by intensified exchanges and economic cooperation. In addition to major universities, such as the University of Nairobi, that have been offering Chinese as a degree program, more institutes and schools have included Chinese as an elective course.

Recently, Kenya adopted Chinese as one of its foreign languages to be studied by students at the secondary school level in its new education curriculum.

Och i det här videoklippet (kinesisk statlig tv) kan man se hur det kinesiska nyåret firas med stor entusiasm i Nairobi.

Kina ser sig som ledare för ”det globala syd” och menar att man står för en alternativ väg för utveckling och välstånd. Man har som politik att inte lägga sig i afrikanska länders inre angelägenheter, vilket uppskattas.

Västerlänningar upplevs inte sällan som påträngande, klåfingriga och självrättfärdiga, ja vissa använder order ”nykoloniala”, sitt sätt att främja vad man själv uppfattar som ”mänskliga rättigheter”.

Afrikaner vill gärna uppnå välståndet och den tekniska utveckling som finns i väst. Dock helst utan att ge upp sina traditionella värderingar. Man menar att kineser uppvisar större känslighet och respekt för den kulturella mångfalden i världen.

Bilden kineserna vill visa i Afrika är att västerlänningen är girig och exploaterar medan kinesen samarbetar. Västerlänningen tar vad han vill ha med våld, medan kinesen köper och säljer rättvist och fredligt.

Här är en bild från den kinesiska ambassaden i Kenyas Twitterkonto:

I mina samtal med framför allt somaliska affärsmän i Mombasa verkar det som att det kinesiska budskapet har nått fram. Man menade att kineserna respekterar olika nationers självständighet och kulturella identitet, medan västerlänningarna vill stöpa om alla kulturer efter sin avbild. De somaliska affärssamfundet, som numera utgör en maktfaktor i Kenya, importerar lejonparten av sina varor från Kina.

Kina har haft föga pr-framgång i västvärlden, där en majoritet har en negativ bild av Kina (i till exempel USA har 83% en negativ uppfattning, och i Sverige 85%). Men kineserna har istället varit extremt framgångsrika i Afrika. Mätningar visar att en överväldigande majoritet av afrikanerna gillar Kina.

På den tanzaniska tv-kanalen Azam TV kan man se ett helt färskt (8/9) samtal (på swahili) med Muhidin Juma Shangwe. Han är statsvetare och expert på relationerna mellan Kina och Afrika vid universitetet i Dar es Salaam. Han skrev sin doktorsavhandling i Kina.

Muhidin Juma Shangwe betonar att relationerna mellan Afrika och Kina, till skillnad från relationerna med väst, präglas om ömsesidighet. Båda sidorna vinner, hävdar han.

Ett sätt som Kina påverkar den afrikanska opinionen på är genom sociala medier. Om du är en ”content creator” i Kenya, till exempel en youtuber eller tiktoker, kan du få en gratis resa och rundtur i Kina (bilden ovan) under villkoret att du skapar positivt ”content” om Kina på din plattform. Sådana grepp påverkar nog mer än kinesiska statliga medier eftersom budskapet sänds av en person man gillar i ett ”opolitiskt” underhållningssammanhang.

Mitt intryck av kenyanernas attityder mot Kina respektive västvärlden är att västvärlden trots allt ter sig mer lockande. Det skimrar liksom mer om väst. ”Den vita världen” upplevs fortfarande som världens centrum.

Det är till väst afrikaner helst vill flytta om de får välja.