På förekommen anledning har jag anledning att misstänka att svenska media i den pågående Mellanösternkonflikten är partiska till förmån för den ena parten, Hamas, medan information som skulle kunna gynna den andra parten, Israel, till stor del lämnas utan uppmärksamhet. Eftersom detta överensstämmer med mina, och kanske dina, förväntningar gäller det att vara noggrann i rapporteringen om läget för att inte förfalla till motsatt partiskhet.

Den förekomna anledningen är två dokument från Internationella Brottmålsdomstolen ICC om möjliga folkmord i Mellanöstern (åklagare Khan syns på bilden). Det ena dokumentet om möjliga folkmord publicerades den 20 maj i år (https://www.icc-cpi.int/news/statement-icc-prosecutor-karim-aa-khan-kc-applications-arrest-warrants-situation-state) och väckte stor uppmärksamhet i svensk press. Jag har googlat med sökbegreppet ”folkmord i Mellanöstern” och fått ett stort antal träffar som, enligt min bedömning, koncentrerar sig på Israels skuld. Exempelvis skriver SVT Nyheter: ”Efter Hamas attack mot Israel den 7 oktober har Israel svarat med att invadera Gaza. Det har lett till svåra humanitära förhållanden och många civila dödsoffer.”

Det är sant att åklagare Khan framför svåra anklagelser mot Israel och framför allt ministrarna Netanyahu och Gallant, till exempel: ”De medel som Israel använt för att främja sina [militära] mål – nämligen avsiktligt dödande, svält, stort lidande och allvarliga skador på civilbefolkningens kroppar och hälsa – är kriminella”.

Men det som svenska media inte tycks ha varit lika angelägna att omtala är att ICC inte bara anklagar Israel utan även, i hårda ordalag, Hamas och särskilt ledarna Haniyeh (som dödades av Israel i juli), Sinwar (som av Hamas utsågs till Haniyehs efterträdare) och Deif (ledare för Al-Qassam-brigaderna, Hamas militära gren.) Dessa hade enligt åklagaren begått såväl krigsförbrytelser som brott mot mänskligheten. ”Vi menar att dessa brott mot mänskligheten ingick i en stor och systematisk attack mot den israeliska civilbefolkningen.”

Den 5 augusti kom en ny rapport från ICC som över huvud taget inte tycks ha uppmärksammats i svensk press. ICC kan i enlighet med regel 103 i sina stadgar begära in sakkunniga svar från experter på olika ämnen som domstolen utreder. I det här fallet – frågan om Israels skyldighet till olika slags krigsbrott – hade domstolen bett om synpunkter från en grupp militärt erfarna personer från sju olika Nato-länder (https://www.icc-cpi.int/sites/default/files/CourtRecords/0902ebd180920f26.pdf). Gruppen – ”The High Level Military Group” – undersökte saken på plats vilket inkluderade besök i Gaza:

De direktiv och order som vi granskade innehöll inte någon order om att svälta civila, eller att använda frågor som rör humanitär hjälp som en metod för krigföring, och i själva verket innehöll de tydliga uttalanden om IDF:s juridiska skyldigheter gentemot civilbefolkningen.

Vi informerades också om ansträngningarna för att stödja den privata sektorns biståndsverksamhet, som är betydande men som ofta utelämnas i FN:s rapporter, vilket skapar en falsk bild av mindre bistånd än vad som faktiskt finns. IDF:s logistiska ansträngningar, den infrastruktur de har byggt och underhållit, de resurser som IDF har avsatt för dessa ansträngningar, de direktiv och order vi såg och de befälhavare vi träffade tyder alla på att det finns en genuin, pågående och samlad ansträngning för att lindra den humanitära situationen i Gaza, i direkt motsättning till åklagarens påståenden.

Vår bedömning visar att IDF operationaliserar den israeliska regeringens uttalade politik att ”översvämma Gaza med bistånd” och detta har i hög grad bidragit till att avvärja vad som kan ha varit en situation av hungersnöd orsakad av pågående våldsam krigföring från Hamas.

Vi noterar också att ICC:s åklagare, i sitt uttalande där han tillkännagav ansökan om arresteringsordern, hävdar att Israel införde ”en total belägring av Gaza”… Icke desto mindre observerade vi ett konstant IDF-åtagande att upprätthålla [olika gränsövergångar] som åtkomstpunkter för hjälp… Sedan den 21 oktober har humanitärt bistånd kontinuerligt kommit in i Gazaremsan efter att ha genomgått nödvändiga och lagligt tillåtna säkerhetskontroller, till följd av de behov som uppstod i Gaza.

Baserat på vår erfarenhet och kunskap underlättar Israel bistånd på en nivå som vi inte har sett i våra egna militärer och vi är inte medvetna om våra styrkors ansträngningar eller ens förmåga att genomföra liknande operationer. Vi tror inte att någon annan militär makt någonsin har gjort sådana ansträngningar, eller uppnått sådan framgång, för att underlätta hjälpleveranser till civila på fiendens territorium samtidigt som de fortfarande är engagerade i aktiva fientligheter i samma operativa miljö.

Enligt vår uppfattning har IDF utvecklat och implementerat innovativa procedurer för att minska risken för civila som uppstår vid attacker mot giltiga militära mål. Dessa förfaranden leder ofta till att attacker avbryts eller ställs in på grund av civila riskbedömningar.

Det är vår professionella uppfattning att en sådan enhet är extremt ovanlig och vi känner inte till någon annan militär med en jämförbar riskreduceringsmetod.

Vi bedömer att detta är en åtgärd utan motstycke, tillsammans med miljontals flygbladsutdelningar, telefonsamtal, text- och röstmeddelanden, för att hjälpa befälhavare att förhindra eller minimera risken för civila liv.

Vi fick insikt i IDF:s mekanism för militär rättvisa och ansvarsutkrävande genom möten och genomgångar och fann att de överensstämde med de högsta standarderna för våra egna väpnade styrkor.

Om man ska tro Nato-utredarna kunde IDF lika gärna få Nobels fredspris för sin humanitärt orienterade krigsföring. Men man kanske inte kan tro dem. Fast man bör inte stänga öronen för deras budskap.