Turkiska teveserier har blivit väldigt populära på sistone. Inte i västvärlden, men i stora delar av övriga världen, framför allt i Afrika och Mellanöstern.

Turkiet ligger tvåa i världen efter USA när det gäller distribution av tv-serier. Dess underhållningsindustri är alltså en kraft att räkna med.

Något som slår en är att alla, ja samtliga, skådespelare i den turkiska film- och teveserieindustrin är vita/ljushyade. Det finns inte en enda mörkhyad turkisk skådespelare.

Det finns inte en enda svart ”karaktär” (rollfigur) i turkiska filmer och teveserier.

Noll.

”Mångfald” och ”representation” är med andra ord inga prioriterade saker. Trots detta är turkiska teveserier omåttligt populära i Afrika.

I den här artikeln kan man läsa om hur älskade de turkiska serierna är i Tanzania. Även Tanzanias president, Samia Hassan, är ett stort fan.

Någon kanske invänder att det inte finns några mörkhyade i Turkiet. Det gör det visst. Enligt Wikipedia bor det omkring en och halv miljon personer med afrikanskt ursprung i Turkiet.

Och så ska det finnas omkring tjugo tusen ”afroturkar”, det vill säga ättlingar till slavar. Handeln med slavar var omfattande i det ottomanska riket.

Min poäng är att jag som vit kan gilla en bra berättelse fast min hudfärg inte är ”representerad”. Det kan även mörkhyade.

Kraven om att tvinga in olika hudfärger där det inte är påkallat av själva storyn, och ofta inte ens rimligt (till exempel svarta lorder i London på 1700-talet), handlar om andra saker.