Halva augusti har gått och nu sörplas kräftor i skenet av kulörta lyktor. Den som trollbundits av den säregna fermenterade fisk som går under namnet surströmming äter sin klämma med njutning och välbehag. Kvällarna blir lite mörkare för var dag, men är fortfarande sammetslent ljumma, och jag tillbringar dem gärna på min lilla mysiga balkong. Augusti – vilken månad kan vara vackrare?

Jag har alltid älskat augusti. En orsak är att stora delar av familjen firar födelsedagar från slutet av juli och genom hela augusti. Genom hela mitt liv har denna månad varit fylld av kafferep och födelsedagskalas med hemkokt saft, starkt kokkaffe och sju sorters kakor i morfars vackra, prunkande trädgård.

De där kaffekalasen tillhörde sommarens höjdpunkter. Trädgårdsborden dukades med blommiga dukar och finporslinet och med vackra kakfat som dignade av godsaker. Kanelbullar och mandelkubbar, knäckflarn och sockerkaka, rulltårta och kokoskakor. Och tårta, förstås. Helst ett par olika sorter eftersom gamle Johan på Lugnet älskade gräddtårta men moster Hulda var barnsligt förtjust i moccatårta.

Det räckte inte med det. Småkakorna är värda ett kapitel för sig. Det vattnas fortfarande i munnen när jag tänker på de där kakorna som mamma och moster bakat inför sommarkalasen. Korintkakor och brysselkex, sprits och ökensand, schackrutor och bondkakor… Jodå, jag kan baka alla de där klassiska sorterna själv och gör det då och då också, men inte sjutton tycker jag att de smakar lika underbart som mammas och mosters gjorde. Men så är det väl för de flesta, kan jag tänka mig.

Det var dock inte bara de välfyllda kakfaten som gjorde augustikalasen så minnesvärda. Det allra bästa var att det kom så många släktingar och hälsade på – och dessutom flera generationer. Som barn njöt jag av att bara sitta där och lyssna på allt som de äldre släktingarna pratade om. Det spelade ingen roll för mig om de dryftade drängars och pigors lön i början av 1900-talet eller om de diskuterade skolminnen från den tid då magistern hade en rotting hängande vid katedern – för mig var det som en annan värld öppnade sig. Och allt jag behövde göra för att få ta del av den var att öppna öronen. Vilken lycka!

En annan orsak till att jag alltid älskat augusti är att just den här tiden, mellan semester och skolstart, medför ett behagligt lugn. Inför semestern är planerna ofta stora och om de inte är det så är det lätt att man istället får ångest för att man ingenting planerat. Men efter semestern, när folk kommer hem från sommarstugan eller semesterresan eller har hämtat energi av att bara skrota och ha det mysigt hemmavid, då blir det plötsligt så avspänt igen. Grannar ler och pratar, fikar och grillar tillsammans, och barnen är ute och leker och cyklar till sent på kvällarna för att riktigt ta vara på sommarens sista dagar.

Än är det några dagar kvar av underbara augusti. Men det är inte så illa, det som kommer därefter heller. Ljuva september har sin egen charm och för egen del ser jag fram emot den flammande brandgula hösten.

Foto: Augustikväll på balkongen