Ett talesätt i Levanten säger: ”Ha’u ’irsh”.

Det betyder ungefär: ”Han är (knappt) värd ett rött öre”. Det vill säga han saknar värde. Han är värdelös.

Svenska ettöringsmynt, mynt av den lägsta valören, präglades av koppar, som är rött.

Ordet som jag översatt till ”rött öre” är arabiskans ”qirsh”, som på levantinsk arabiska uttalas ”’irsh”.

Det här ordet har en intressant historia. Det kommer nämligen från tyskan via turkiskan.

Det fanns länge i ett tyskt mynt kallat ”groschen” (ett tjockt mynt). Det präglades för första gången i år 1271 av hertig Meinhard II av Göritz och Tyrolen (1239-1295).

Det var då just ett tjockt mynt av rent silver.

Myntet fortsatte att präglas på olika håll i det heliga romerska riket av tysk nation och även annorstädes i Europa.

Värdet sjunk efterhand då silverhalten blev mindre och mindre.

Ordet kom så småningom att bli synonymt med ”slant”, ”styver” eller begreppet ”småpengar”.

”Polletten har trillat ner” heter på tyska ”der Groschen ist gefallen”.

Det finns ett pianostycke av Beethoven kallat ”Die Wut über den verlorenen Groschen” eller ”Ilska över en tappad slant”.

Nedan en syrisk halv ”qirsh” eller ”‘irsh” präglad 1935-36:

I det ottomanska riket präglade man sedan 1687 ett mynt uppkallat efter den tyska ”groschen”. På turkiska kallades det ”kurush”.

Myntet spreds i alla delar av det ottomanska riket, inbegripet Levanten.

Efter det ottomanska kalifatets fall och sönderdelning efter första världskriget fortsatte myntet att användes i flera före detta provinser i Levanten, Egypten och Arabien.

Så kom det sig att detta ursprungligen tyska ord på levantinsk arabiska kom att få en innebörd motsvarande svenskans ”ett rött öre”.

I Sudan har ordet blivit synonymt med begreppet pengar. Där uttalas det ”guruush”.

BILD: Turkar röker vattenpipa. Fotografi från 1898.