Project 2025 (se här) är en genomarbetad plan från den konservativa amerikanska tankesmedjan The Heritage Foundation för ett konservativt systemskifte i USA att verkställas på ett halvår under nästa president.

Om presidenten vill det naturligtvis. Kamala Harris är inte att tänka på. Också Trump har med emfas tagit avstånd från planen även om man kan misstänka att han inte är helt ärlig på den punkten eftersom förslagen sedan länge uppträtt som slagord i hans retorik. Till exempel har Trump ofta talat om att han ska bekämpa ”den djupa staten” och dika ut ”träsket Washington”. Här får han 922 sidor text, där 140 av hans gamla medarbetare medverkat och mer än hundra konservativa forskningsinstitut gett sitt stöd, om hur projektet kan genomföras –  komplett med en lista på, vid detta års slut, 20 000 pålitligt konservativa (och till stor del kristna) personer som ska kunna ersätta de påstådda vänstertyper som befolkar och upprätthåller den djupa stat som ska förintas.

Så här beskriver projektet själv sin agenda:

Om vi ska kunna rädda landet från den radikala vänsterns grepp behöver vi både en regeringsagenda och rätt personer på plats, som är redo att genomföra denna agenda på dag ett i nästa konservativa administration.

Det föreslagna programmet är långt mer detaljerat än något valmanifest jag någonsin sett. Här är det någon som besvärat sig med att tänka hela vägen ned till detaljerna, vilket antagligen är skälet till det väldiga motstånd som hela 2025-projektet väckt.

Ett första programområde är familjen som åter ska sättas i centrum för amerikanskt liv. Skatterna ska uppmuntra familjen, woke-kulturen ska motarbetas av staten i stället för att uppmuntras, pornografin bekämpas eller förbjudas. Föräldrarna ska ha makt över och ansvar för sina barn, inte myndigheter och skolor. Alla skolbarn ska ha skolpeng även om de går i religiösa skolor.

Ett andra löfte går ut på att ”avveckla den administrativa staten och återlämna självstyret till det amerikanska folket”. Här är exempel på hur den djupa staten anses snedvrida demokratin och tolkningen av konstitutionen:

• Byråkrater vid departementet för inrikes säkerhet, som följer i spetsen av en hänsynslös administration, beordrar gräns- och immigrationsmyndigheter att hjälpa migranter att kriminellt ta sig in i vårt land ostraffat;

• Byråkrater på utbildningsdepartementet injicerar rasistisk, anti-amerikansk, ohistorisk propaganda i Amerikas klassrum;

• Byråkrater på justitiedepartementet tvingar skoldistrikt att underminera flickors idrott och föräldrars rättigheter att tillfredsställa extremistiska transpersoner.

• Woke-byråkrater i Pentagon tvingar trupper att delta i ”utbildningsseminarier” om ”vita privilegier”; och

• Byråkrater på utrikesdepartementet blandar USA:s biståndsprogram med woke-extremism om ”intersektionalitet” och abort.

Woke-myndigheterna ”centraliserar makten uppåt och bort från det amerikanska folket: till överstatliga fördrag och organisationer, till ’experter’ på vänsterkanten, till osynligt allt-eller-inget-lagstiftande, till de icke-valda karriärbyråkraterna i den administrativa staten”. Därför måste ett stort antal myndigheter, till exempel Utbildningsdepartementet, läggas ned och personal avskedas. Hur detta ska gå till beskrivs med en noggrannhet som måste få det att vattnas i munnen på en sann konservativ.

Det är just frågan om ”the deep state”, vilket i praktiken betyder offentlig anställning och dito lön för ett stort antal människor som ansluter sig till den offentliga ideologin som är den stora stridsfrågan. Politiska fajter om sådant som vid vilken ålder som barn ska tillåtas byta kön utan att fråga föräldrarna kan naturligtvis leda till svåra konflikter men det är ändå ingenting jämfört med att tiotusentals statligt anställda skulle kunna förlora jobbet om Project 2025 verkligen skulle sjösättas.

Därför har diskussionen om Trumps avsikter blivit alltmer upphetsad och högljudd. Han själv har hotfullt deklarerat att den som jobbat med Project 2025 aldrig kommer att få jobb inom hans administration. Uppenbarligen är han tagen av risken att demokraterna ska vinna poäng på att framställa Trump och alla andra republikanska kandidater som ett blåsvart gäng av politiska extremister. Chefen för Project 2025 har avgått i det allmänna tumultet. Den demokratiske kongressledamoten Jared Huffman har varnat för att Project 2025 skulle slå ”som ett Blitzkrieg” och att ”om vi försöker reagera på det och förstå det i realtid är det för sent. Vi måste se det komma i god tid och förbereda oss därefter.”

Det är inte första gången republikaner utanför politiken utarbetar förslag som väcker sådan uppmärksamhet, både positiv och negativ, att partiet känner sig hotat av splittring och interna konflikter som hotar dess sammanhållning inför ett val. The Heritage Foundation har varit framme flera gånger och försökt påverka presidentkandidater (och säkert åtminstone delvis lyckats, vilket är center- och vänsterpolitikers skräck. Journalisten Rick Perlstein skriver så här:

Det faktum att de konservativa har ansträngt sig så hårt under så lång tid är det som gör det ännu farligare. Det är tur för oss att varje gång har någon historisk olycka stått i vägen för de värsta högerplanerna.

Skulle något motsvarande kunna inträffa i Sverige, alltså att någon utanför politiken planerar politikernas jobb och låter politikerna verkställa? Tveksamt. Enligt min uppfattning har svensk politik sedan sekelskiftet blivit alltmer inåtvänd och ointresserad av kontakter med det civila samhället. Tidigare, särskilt under 90-talet, var öppenheten större. Det fick jag själv uppleva när jag inom ramen för Stiftelsen Den Nya Välfärden bidrog till partipolitikerna med genomtänkta förslag och då och då fick dem att nappa som till exempel när skolpengssystemet inrättades 1992.