Anette Novak, medieutredare 2015-2016 för den av Stefan Löfven S-ledda regeringen, framför den 15 juli på DN Kultur ett oreserverat försvar av public service (SR, SVT och UR). Dessa bolag hyllas som en hörnsten i demokratin och en garant för allsidig och pålitlig information till medborgarna. Inte minsta frågetecken för denna förträfflighet reses.

Artikeln handlar istället i huvudsak om antidemokratiska krafter som sprider propaganda och desinformation på nätet. Vilka krafter det rör sig om berörs inte närmare än att SD nämns och att det är främmande makt och inhemska element som ligger bakom de vilseledande fakta som sprids. Mer konkret information än så lämnas inte. Under senare år har en diskussion förts om hur man ska komma till rätta med detta problem men då har även frågan rests om var gränsen mellan en fri åsiktsbildning och censur går.

Det finns förvisso forskning som funnit att tilliten för public service är stor och att public service är bra för demokratin men granskningen är ofullständig. Enligt sändningstillstånden ska verksamheten inom public service präglas av opartiskhet och saklighet.

Rörande opartiskheten så tas denna inte alls upp i Novaks artikel. I en rapport från 2020 från Chalmers i Göteborg konstateras att Vänsterpartiet (VP) och Miljöpartiet (MP) är de två partier som historiskt sett varit överrepresenterade bland svenska journalister och att Moderaterna (M) har varit underrepresenterade. Journalistkåren har politiskt sett alltså inte varit representativ för den svenska allmänheten. Denna tendens har varit särskilt stark inom public service. Vid en undersökning utförd i samband med de Nordiska Mediedagarna 2019 fann man likaså att V och MP båda är överrepresenterade och att M och Sverigedemokraterna (SD) båda är underrepresenterade bland svenska journalister jämfört med den svenska allmänheten. Skillnaden ansågs i alla fyra fallen vara stor.

I Medieakademins förtroendebarometer från 2021 fokuserade man istället på hur allmänheten placerar medier på en vänster-höger-skala. Utfallet visade att cirka 60% uppfattade SR och SVT som neutrala medan nära 40% ansåg att SR och SVT lutar åt vänster. Däremot var det endast 2% som tyckte att dessa bolag lutar åt höger. I studien mättes även hur synen på mediernas vänster-höger-skala påverkas av de tillfrågades egen politiska inställning. Där framkom att public servicebolagens placering till vänster var oberoende av denna. Detta gällde även de som själva lutade åt vänster.

I en blogg från Institutionen för journalistik, medier och kommunikation i Göteborg presenterades 2020 ”en granskning av den påstådda vänstervridningen och partiskheten inom SVT”. En av de som intervjuades var den tidigare reportern på SVT:s Uppdrag Granskning, Janne Josefsson (stora journalistpriset 1998 och 2002). Han säger där att: ” Det tro fasen att det får effekt på vad det är för reportage man gör om 70% står till vänster på en redaktion”. Ett av flera exempel som Josefsson tar upp är invandrarfrågan. Han säger där att: ”Ett av de största journalistiska sveken som vi som kår har sysslat med under de år som jag har jobbat är flykting- och invandrarpolitiken. Man har stämplat rasist i pannan på traditionell svensk arbetarklass som har sett sin trappuppgång förvandlas på ett par år”.

Klimatfrågan är ett annat ämne där SVT brister i opartiskhet och allsidighet. Man förmedlar en total uppslutning bakom teorin att det är människans utsläpp av koldioxid som är orsaken till den temperaturökning som skett sedan industrialismens inträde. Man framför också ett alarmistiskt budskap om vad detta innebär och har nästan helt underlåtit att låta modererande röster komma till tals. Ett exempel på en sådan är Lennart Bengtsson, professor i dynamisk meteorologi med en lång karriär inom klimatforskningen, bland annat som chef för Max Planck Institut für Meteorologie i Hamburg, ett stort och välrespekterat klimatforskningscentrum. Han gav 2019 ut boken ”Vad händer med klimatet – en klimatforskares syn på jordens klimat” som senare kommit i flera uppdaterade upplagor (senast i år).

Ett annat exempel på en kvalificerade forskare som försökt nyansera den alarmistiska synen på klimatförändringarna är biokemiprofessorn Gösta Pettersson med boken ”Falskt alarm – klimatfrågan ur vetenskaplig aspekt” (2020). Ytterligare ett exempel är historieprofessorn Fredrik Charpentier Ljungqvist som forskar och undervisar inom historia och klimathistoria. Han gav 2018 ut boken ”Klimatet och människan under 12.000 år ” i vilken han redogör för hur klimatet under århundradens lopp förändrats i olika riktningar.

Jämfört med en ”klimatalarmist” som Johan Rockström, agronom och professor i miljövetenskap samt en av två chefer vid Potsdam Institute for Climate Impact Research i Tyskland, är de tre ovan omnämnda forskarna sällan eller aldrig intervjuade eller omnämnda i SR och SVT.

Sammanfattningsvis känns det betänkligt att se att Annette Novak som tidigare medieutredare helt tycks sakna en allsidig och granskande inställning till public service.

Johan Thyberg är legitimerad läkare, pensionerad professor i cell- och molekylärbiologi vid Karolinska Institutet.